Konfirmerat i Rumänien

Utblick i Föräldrakraft nr 4, 2009.

ANNONS

Annons för Särnmark

ANNONS

Annons för Etac

ANNONS

Annons för Tidvis

ANNONS

Annons för Humana

ANNONS

Annons för Egen assisans

ANNONS

Annons för durewall.se

ANNONS

Annons för Aktivera

ANNONS

Annons för LSS-skolan

Föräldrakraft har träffat ungdomar i Arken i Constanta.

Föräldrakraft har träffat ungdomar i Arken i Constanta.

Pär Forsander från Kungs­backa trivs i Con­s­tanta i Rumänien.

– Det är roligt att vara så många, säger han vid frukostbordet, och det är roligt att vara på stranden vid Svarta havet.

Pär har downs syndrom och använder inte så många ord. Det behövs lite tid och träning för att följa hans meningar. Men moster Nina Rautelius som följer med honom på konfirmandresan till Constanta har inte några problem med det.

– Jag har varit stödfamilj för Pär sedan han var liten och de senaste åren har jag jobbat med honom som elevassistent på hans skola, så vi förstår varandra mycket bra vid det här laget, säger hon.

Daglig verksamhet

På Arkens dagliga ­verksamhet för barn- och ungdomar med funktionsnedsättning i Constanta har han trivts förträffligt. Det var roligt att trycka mönster på solhattarna och väldigt roligt att gå ner till den långa sandstranden Mamaia intill hotellet.

– Och så är det kul att gosa med Amine och busa med kompisarna Tobias, Pontus och Kim, säger han. Och spagettin och köttfärssåsen som jag åt på restaurangen var toppen.

Arken vid sjön i Constanta är en verklig framgångssaga. Efter flera års samarbete mellan St Minas församling och dess ständigt extatiskt engagerade Fader Nico­lai och Kungsbacka Hanhals Sam­fällighet under ledning av den lika energiske diakonen Bogdan Timiaras inbjuder nu det vackra trähuset dagligen 16 till 18 rumänska barn- och ungdomar med utvecklingsstörning.

Ännu är endast den första våningen klar men man kan ana blivande kontor, samlingssalar, en vacker atriumträdgård och gästrum på andra våningen.

– Vem vet när den blir klar, säger Daniel Brega, far till lille Victor. Men det som redan finns räcker för många ungdomar.

Victor har downs syndrom och kommer några dagar i veckan till Arken där han tas om hand av ett antal volontärer från universitetet som fader Nicolai engagerat.

– Volontärerna jobbar dels för att de är personligt engagerade, dels för att det är bra att deras cv visar att de jobbat ideellt med barn och ungdomar, säger Bogdan. Det är en bra kombination för dem och oss.
 


– Spännande att vara i Constanta med moster Nina, tycker Pär Forsander.

Ett av två dagcenter

Arken är ett av två dagcenter för barn och ungdomar med funktionsnedsättning i halvmiljonstaden Constanta. Det säger något om Arkens stora betydelse.

– Jag är ensamstående med min Fabian och måste arbeta på dagarna, säger Judith. På morgonen kommer en kvinna och ser till Fabian, innan han åker till Arken. På eftermiddagen när han kommer hem tittar hon till honom igen tills jag kommer hem från jobbet.

Har fått en fjärde dag

Egentligen ska ungdomarna bara vara högst tre dagar i veckan på Arken. Behovet är stort och många vill komma dit. Men Fabian har fått en fjärde dag också.

– Mariana, prästens fru, som ansvarar för den dagliga verksamheten, har gett mig en dag extra eftersom hon vet att jag är ensam med Fabian, säger Judith.

Förutsättningen för att Fabian ska kunna komma till Arken är den minibuss som Kungsbacka Rotary skänkte centret förra året.

– Fabian kan inte resa kollektivt så vi är helt beroende av bussen, säger Judith.  

Det är Fabian och Victor och alla andra på Arken som konfirmandgruppen från Kungsbacka har träffat under sitt besök i Constanta. Kon­firmand­gruppen är för övrigt den första i Kungsbacka för enbart ungdomar med funktionsnedsättningar.

En bedrift att alls resa

Att bara ha kommit dit är en bedrift. En resa med flyg och buss till Con­stanta med en grupp ungdomar med olika funktionsnedsättningar är ett oberäkneligt äventyr med stora resväskor och specialutrustning.

På Frank­furts flygplats vill Kim plötsligt inte gå på planet utan rusar ut på flygfältet. Flygplatsens säkerhetsmän störtar fram och Kims mamma och medföljande assistenter får lirka in Kim i planet. Mikael vill inte gå på bussen som skall köra ut till flygplanet. Cecilias och Tobias rullstolar kan inte vara inne i passageraravdelningen på flygplanet så specialpersonal från flygbolaget hjälper till med bärstolar.

– Ja, man måste alltid räkna med överraskningar när man reser med ungdomar med funktionshinder, säger Mikaels mam­ma Kerstin Frii.

Men väl framme på hotellet får de äntligen roa sig med sina nya vänner på Arken och däremellan gå till stranden. Under ett antal halvdagsträffar berättar de om sig själva med hjälp av foton. De spelar fotboll, dansar, sjunger och trycker glada mönster på sina solhattar tillsammans.

Cecilia är idel entusiasm.

– Vi har träffat massa nya kompisar. Georgina var nog allra snällast av dem. Och vi hade fest och åt och dansade.

Förutom dagarna på Arken var gruppen på utflykt till två nya kloster. Sedan  Ceaucescus fall har hundratals nya kloster byggts i Rumänien.

– Det var fint att se och vi fick god soppa, säger Cecilia. Men den där rumänska kakan smakade inget vidare.

Allra roligast med bussutflykterna var kanske ändå att få spela kortspelet Uno med kompisen Amine och några rumänska flickor.

Publicerad:
2009-09-10

Av: Redaktionen

Nyckelord:
internationell utblick


ANNONS

Annons för Etac

ANNONS

Annons för Tidvis

ANNONS

Annons för durewall.se

ANNONS

Annons för Särnmark

ANNONS

Annons för LSS-skolan

ANNONS

Annons för Aktivera

ANNONS

Annons för Egen assisans

ANNONS

Annons för Humana