Konsten att överklaga ett LSS-beslut och vinna i domstolen

Går det att vinna mot myndigheter genom att överklaga LSS-beslut? Hur fungerar rättsprocessen? Hur får man bäst hjälp?

Advokaterna Sofia Tedsjö och Jessica Gustavsson, CJ Advokatbyrå, har båda mångårig erfarenhet av att driva mål om LSS och personlig assistans i domstol.

Här svarar de på 15 frågor från HejaOlika om den rättsliga processen när man tar strid mot Försäkringskassan eller kommunen.

Hur är rättsutvecklingen inom LSS?

Utvecklingen har hela tiden gått åt ett håll; att strama åt och minska möjligheterna till att erhålla personlig assistans eller assistansersättning. Under åren som gått har det från regeringens och myndigheternas sida alltjämt funnits en iver att försöka hitta olika tillvägagångssätt att spara in pengar på assistansen.

Ofta har det uttalade skälet till åtstramningarna varit att beivra fusk men det är inte hela sanningen. Det finns många, många personer som blivit av med sin assistans och på helt andra grunder än fusk. Livet för många har försämrats kraftigt. Orsaken till varför personer med funktionsnedsättning ska behandlas så pass styvmoderligt som de just nu görs kan bara våra politiker besvara.

Vilket råd ger ni till den som tvekar inför att överklaga LSS-beslut?

Vårt råd är att ta hjälp av en kunnig LSS-jurist och be om en konsultation i ärendet. Juristen kan då gå igenom underlaget, det vill säga myndighetens utredning och beslut, det medicinska underlaget och andra uppgifter som kan finnas. Därefter kan juristen, utifrån de individuella förutsättningarna i ärendet, ge en rekommendation kring möjligheten att nå framgång med ett överklagande och vilken kompletterande bevisning som skulle kunna öka möjligheterna för ett bifall i domstol.

Behöver man vara orolig för att göra fel i domstolen, att det blir obehagligt, eller dyrt?

Både förvaltningsmyndigheter och domstolar har normalt förståelse för att en enskild ofta saknar kännedom om hur förfarandet kring den rättsliga processen ser ut. De brukar därför ge tydliga instruktioner kring själva förfarandet och har man frågor kan man ofta få vägledning över telefon.

Processen som sådan ska därför inte behöva vara obehaglig för den enskilde. Däremot kan man inte vänta sig vägledning i form av juridiska råd kring det enskilda ärendet. För det måste man anlita ett ombud.

I förvaltningsprocesser står den enskilde för sina egna kostnader och får inte ersättning för dessa om hen vinner bifall i målet. Den enskilde blir heller inte ersättningsskyldig för motpartens (myndighetens) eller domstolens kostnader om hen får avslag från domstolen.

En enskild som företräder sig själv i processen, och alltså väljer att inte anlita ett ombud, behöver egentligen bara lägga ner resurser i form av tid. Vårt råd är dock att, om man har möjlighet, anlita ett ombud med spetskompetens. Det är ett komplext rättsområde som kräver god juridisk och ofta även medicinsk kunskap hos den som argumenterar mot myndighetens beslut.

När kan processen bli extra obehaglig?

Vår erfarenhet är att klienter kan uppleva det som obehagligt att inte ”bli trodd” av myndighetshandläggaren eller av rätten. Man beskriver sin situation och sitt hjälpbehov så ingående som man kan, men blir sedan ifrågasatt. Här är det viktigt att komma ihåg att motparten och domstolen i huvudsak ser till vad som är bevisat, vilket inte alltid är detsamma som den enskildes uppgifter.

Stor vikt läggs vid det medicinska underlaget och uppgifter från personer med inblick i den enskildes funktionsförmåga men som inte har en personlig relation till den enskilde. Exempel på sådana personer kan vara skolpedagoger eller personal på korttidsboende, daglig verksamhet och liknande.

Det är ofta bra för den enskilde att försöka skapa sig ett brett vårdkontaktnät, som kan bistå med intyg och beskriva den enskildes diagnoser, funktionsnedsättningar och hjälpbehov när det blir aktuellt att ansöka om en hjälpinsats.

Det kan också vara obehagligt när myndigheterna initierar ett ärende eller en process mot en enskild. I vissa situationer blir det aktuellt att ompröva rätten till insats en tid efter det att den enskilde beviljats insatsen. Det kan exempelvis ha framkommit uppgifter som tyder på att den enskilde lämnar osanna uppgifter om sitt hjälpbehov, eller att hjälpbehovet har förändrats jämfört med när insatsen beviljades.

I dessa ärenden, som initieras av myndigheten för att minska eller dra in rätten till insatsen, är det myndigheten som ska bevisa att den har rätt att fatta ett beslut som är ”betungande” för den enskilde – alltså att en beviljad insats minskas eller dras in.

Hur fungerar processen; från ansökan till domstolsavgörande?

Ansökan

Det åligger den enskilde att ansöka om insats enligt LSS. Beroende på vilken slags hjälp och hur mycket hjälp man behöver ansöker man hos kommunens förvaltning/nämnd för funktionsstöd, eller hos Försäkringskassan. Till ansökan bör man bifoga så mycket relevant medicinsk bevisning som möjligt i form av intyg från exempelvis läkare, sjukgymnast, fysioterapeut, arbetsterapeut, logoped etcetera, beroende på vilka hjälpbehov man har.

Det åligger den enskilde att bevisa sin rätt till insatsen man ansöker om. Redan när man ansöker om insats kan man lämna en skriftlig beskrivning av sin situation och sina hjälpbehov, samt ange vilken insats man ansöker om som ska tillgodose hjälpbehoven.

Utredning

När ansökan registrerats hos myndigheten utses en handläggare som ansvarar för att utreda och handlägga ansökan. Handläggaren kallar ofta den enskilde till ett utredningsmöte, under vilket man tillsammans går igenom den enskildes situation, behov av insats samt underlaget som finns till stöd för rätten till insats. Utredningsmötet kan ske på olika sätt, exempelvis på handläggarens kontor, hemma hos den enskilde eller över telefon. Utredningsfrågor kan i vissa fall även skickas ut skriftligen.

Utredningsmötet leds av handläggaren, som har en så kallad utredningsbörda och som därför ska ställa de frågor den anser sig behöva för att kunna fatta ett materiellt korrekt beslut i ärendet. Handläggaren kan också efterfråga ytterligare medicinska intyg som den anser behövs med hänsyn till beviskravet.

Beslut

När handläggaren avslutat utredningen skickas utredningen och, oftast, ett förslag till beslut till den enskilde med möjlighet för den enskilde att under en viss angiven tidsfrist komma med synpunkter eller frågor till handläggaren. Myndigheten har en skyldighet enligt förvaltningslagen att ”kommunicera” utredningen i ärendet innan beslut fattas, för att den enskilde ska få chans att lämna synpunkter.

När fristen för att lämna synpunkter har löpt ut fattar handläggaren beslut; ansökan kan bifallas, delvis bifallas och delvis avslås, eller avslås. Om ansökan inte bifalles i sin helhet har den enskilde möjlighet att inom en viss tidsfrist överklaga beslutet och få det prövat av förvaltningsdomstol.

Omprövning

Om beslutet kommer från Försäkringskassan finns, innan beslutet måste överklagas till domstol, även en möjlighet för den enskilde att få beslutet omprövat av Försäkringskassans omprövningsenhet. Ärendet prövas då på nytt av en ny handläggare inom samma myndighet. När man begär omprövning har man samtidigt möjlighet att inge kompletterande uppgifter eller bevisning. Försäkringskassans omprövningsförfarande har dock, enligt vår erfarenhet, endast medfört en fördröjning för den enskilde att få en rättslig prövning i domstol. Under de år som omprövningsinstitutet funnits har vi varit med om ett ytterst fåtal omprövningsärenden där Försäkringskassan ändrat sitt beslut till den enskildes fördel.

Överklagande till domstol

När ett skriftligt överklagande inkommer till förvaltningsrätten blir ärendet till ett ”mål”. Målet får ett individuellt nummer och det tillsätts en domstolshandläggare och en rådman som ansvarar för målet. Normalt får myndigheten möjlighet att skriftligen svara på överklagandet, därefter följer skriftväxling till dess att båda parter har fått yttra allt de vill ha sagt innan domstolen avgör målet och meddelar dom.

Förfarandet i förvaltningsdomstol är i huvudsak skriftligt, men den enskilde har rätt att begära en så kallad muntlig förhandling om skäl därför finns. Exempelvis kan den enskilde önska att rätten hör en specifik person (kanske en pedagog på daglig verksamhet eller en skolrektor) som har något speciellt att berätta om den enskildes situation och hjälp-behov.

Överklaga till högre instans

Den part som ”förlorar” målet har möjlighet att överklaga till högre instans, som om den finner det befogat kan meddela ett så kallat prövningstillstånd och därefter pröva underinstansens avgörande på nytt. Kedjan av förvaltningsdomstolar består av tre instanser; förvaltningsrätterna, kammarrätterna och Högsta förvaltningsdomstolen.

Som vi beskrev ovan lämnar både förvaltningsmyndigheter och domstolarna ofta tydliga förklaringar i hur den enskilde förväntas medverka i processen. Däremot ges ingen vägledning om det rättsliga innehåller i den enskildes uppgifter och yttranden. Det är därför alltid bra att, om möjlighet finns, anlita ett kunnigt ombud. Anlitar man en advokat som ombud har denna en vid-sträckt skyldighet att tillvarata den enskildes intressen på bästa sätt.

LÄS ÄVEN: Så överklagar du avslag på omvårdnadsbidrag och merkostnadsersättning

Hur viktigt är det att vara kunnig om LSS?

För den som arbetar med LSS är det jätteviktigt att vara alert och påläst. Rättspraxis (avgöranden från domstolarna) kring insatser enligt LSS och assistansersättning förändras och utvecklas i ett snabbt tempo. Eftersom bedömningarna av rätten till olika insatser ofta bygger på vad som kan anses vara ”skäligt”, är det av stor vikt att hålla sig uppdaterad om vad som i rättspraxis har ansetts vara skäligt i olika specifika situationer.

Det kommer nya avgöranden från förvaltningsdomstolarna varje vecka, som kan vara mycket användbara att hänvisa till i en rättslig argumentation i ett yttrande eller överklagande. Rättspraxis kan även bli utdaterad.

Dessutom sker ändringar i lagregleringen regelbundet och det finns ofta användbar information och vägledning att hämta i de olika lagförarbetena till de lagändringar som görs.

Det är även viktigt att ha en inblick i den medicinska biten, eftersom det är mycket svårt att argumentera rättsligt utifrån exempelvis ett läkarintyg om man saknar förståelse för vad de medicinska termerna innebär för den enskildes situation och verklighet.

LÄS ÄVEN: LSS-skolan lektion 11: Tillstånd, kontroll och överklaganden

Kan man få rättshjälp?

Möjligheterna till ekonomisk hjälp är tyvärr små. De flesta ansökningar om rättshjälp i socialförsäkringsmål får avslag. Avslaget motiveras ofta med att både förvaltningsmyndigheter och förvaltningsdomstolar har en skyldighet att utreda varje ärende noggrant enligt de regler och bestämmelser som finns och att den enskilde därför i teorin är ”garanterad” en rättvis prövning. Vår erfarenhet är tyvärr att detta i många fall inte stämmer.

Det rättsskydd som finns i många hemförsäkringar täcker normalt sett inte processer i förvaltningsrätt. Vissa försäkringsbolag erbjuder hjälp i processer som rör sjukpenning men oftast inte mer än så. Vi vet i princip bara ett försäkringsbolag som erbjuder försäkringar anpassade för personer med funktionsnedsättning och det är UNIK försäkring.

LÄS ÄVEN: Rättshjälp I LSS, omedelbart!

Domstolar sägs ha låga kunskaper om funktionsnedsättningar och LSS. Vad är er erfarenhet?

Det stämmer tyvärr i allt för många fall. Man måste komma ihåg att domstolen främst har juridiska kunskaper och hanterar olika sorters förvaltningsmål. Den medicinska kunskapen om diagnoser, funktionsnedsättningar etcetera är inte sällan begränsad. Domstolar kan ha svårt att fullt ut förstå den funktionshindrades svårigheter i den dagliga livsföringen, särskilt när processen enbart är skriftlig. Även myndighetshandläggare kan ha bristande kunskap som leder till att ett felaktigt beslut fattas.

Att fylla ”kunskapsluckan” som kan finnas i förhållande till de funktionsnedsättningar och hjälpbehov som är aktuella i det enskilda fallet är en viktig del i vårt arbete.

För att bemöta okunskap försöker vi att alltid skriva så pedagogiska yttranden och överklagan-den som möjligt, med ingående men samtidigt koncisa beskrivningar av situationen i det enskilda fallet och stark anknytning till bevisningen och särskilt det medicinska underlaget. Vi hjälper även våra klienter att i möjligaste mån komplettera bevisningen med det underlag vi anser behövligt.

Som privatperson tror vi att man bäst bemöter okunskap genom att försöka förklara sina funktionsnedsättningar och liknande för exempelvis handläggaren. Handläggaren kan ha svårt att sätta sig in i omfattningen av de svårigheter som kan följa av en funktionsnedsättning. En hand-läggare som är okunnig kan mycket väl ha en vilja att fatta ett materiellt korrekt beslut. En ingå-ende förklaring kan förhoppningsvis resultera i en ökad förståelse hos handläggaren och således en mer rättvis bedömning.

Självklart finns även domare och handläggare som besitter stor kunskap inom LSS. Många av de ärenden vi ser hamnar dock på vårt bord just för att den enskilde stött på problem som ger anledning att överklaga eller på annat sätt ta hjälp av oss som ombud. Vi som ombud ser naturligt en större andel av de mindre välskötta ärendena, då myndigheten kanske inte har fullföljt sin utredningsbörda eller på annat sätt fattat ett felaktigt beslut.

Det upprör oss djupt när enskilda råkar illa ut i processen och nekas den insats som de egentlig-en har rätt till enligt den lagstiftning som är framtagen för att stärka deras rättigheter. Om detta inte hade upprört oss så innerligt hade vi antagligen inte kunnat göra ett lika bra arbete.

Som advokater har vi en skyldighet, och en naturlig instinkt, att alltid se till våra klienters bästa och för att lyckas med det tror vi att man måste ha ett brinnande intresse för den enskilda individens rättigheter. Vi ser det som en viktig del i arbetet som ombud att försöka bidra till att den enskilde får en god upplevelse under processen och att vi, vid otrevligheter, inte bara hanterar dessa åt klienten utan även efter bästa förmåga försöker förklara för klienten varför en viss okunskap kan finnas hos domstol eller motpart.

Kan man förlora i domstolen, bara för att man saknar kunskap?

Tyvärr är vår erfarenhet att bristande juridisk kunskap riskerar att leda till att man inte beviljas den insats man har rätt till.

På myndighetsnivå, i ansökningsprocessen, kan bristande juridisk kunskap leda till att den enskilde inte ansöker om hjälp som den har rätt till och behov av men som den så att säga ”inte vet” att den har rätt till och behov av.

Vi upplever att många personer som lever med en funktionsnedsättning tyvärr lär sig att leva med en sämre standard eftersom de inte vet att de har rätt till hjälp som höjer standarden.

Genom att anlita ett kunnigt ombud kan man få hjälp i ansökningsprocessen, så att man får sina rättigheter förklarade för sig och därefter kan ansöka om de insatser man vill ha, för att uppnå den vardag som man vill ha, och inte insatser på miniminivå för att enbart ”klara sig”. LSS uppställer ett kvalitetskrav på insatserna; den som har rätt till insats ska genom insatsen tillförsäkras goda levnadsvillkor. Många saknar kunskap om vad detta innebär juridiskt sett.

Även i domstol kan bristande juridisk kunskap leda till att domstolen fattar ett felaktigt beslut. Vår erfarenhet är att det ofta är bristande kunskap om bevisningens betydelse som stjälper den enskilde, vilket egentligen inte kan läggas domstolen till last. Det åligger den enskilde att inge tillräckligt med bevisning för att göra sitt hjälpbehov ”sannolikt”. Med hjälp av ett kunnigt ombud kan man samla in behövlig bevisning och på det sättet få domstolen att faktiskt fatta ett korrekt beslut.

Fungerar domstolsprocessen alltid likadant?

Vanligtvis skulle vi säga att processen följer en ganska tydlig linje, och att överraskningarna under processens gång är få.

För en enskild kan det kanske upplevas som överraskande att det ibland kan uppstå rättsliga frågor om själva förvaltningsprocessen och att fokus i processyttrandena då delvis flyttas från materiella frågor om den enskildes hjälpbehov till formella frågor om tillämpningen av olika rättsregler.

Exempelvis kan det uppstå frågor om vem som bär bevisbördan i målet, vilket beviskrav som gäller, hur sent i processen man får inkomma med nya yrkanden eller ny bevisning samt hur olika lagregler ska tolkas och tillämpas.

Vilka beslut överklagas mest inom LSS?

De överklaganden vi ser flest av är de som rör insatsen personlig assistans enligt 9 § 2 LSS. Personlig assistans är den mest kvalificerade insatsen enligt LSS, för de med störst hjälpbehov. Insatsen har ofta en avgörande betydelse för den som behöver den, varför det är vanligt att avslagsbeslut överklagas för domstolsprövning.

Om man har ett behov av omfattande personlig assistans enligt LSS kan man ha rätt till så kallad assistansersättning enligt 51 § kapitlet socialförsäkringsbalken. Assistansersättningsärendena leder också till många överklaganden.

Därtill är det vanligt att betungande beslut från en myndighet, om att minska eller dra in rätten till LSS-insats, överklagas.

När lönar det sig att överklaga beslut inom LSS?

Det är väldigt svårt att ge ett generellt råd när det är värt att överklaga och inte. Varje situation har unika omständigheter, bevisuppgifter etcetera, varför vi råder den som velar att konsultera ett en jurist med spetskompetens inom LSS.

Och när ska man inte överklaga LSS-beslut?

Ibland ser vi beslut från exempelvis kommuner som vi faktiskt bedömer som ”generösa” sett till den bevisning som finns. Då ska man inte överklaga, eftersom domstolen mycket väl kan komma att påpeka att bevisningen egentligen inte räckt till för det generösa beslut som fattats.

Domstolen ändrar i ett sådant fall inte myndighetens beslut till nackdel för den enskilde, men efter ett sådant påpekande kommer kommunen sannolikt att, så fort den får tillfälle, ändra sin bedömning och minska stödet.

Självklart finns det även risker så som förlorad tid, pengar och energi genom att överklaga ett beslut där det kanske inte finns utsikt att nå domstolens bifall med överklagandet.

Chansen att vinna i domstol är väl ganska liten?

Det sägs ofta att förvaltningsrätterna tenderar att döma till myndigheternas fördel. Det är dock viktigt att komma ihåg att det är den enskilde, som ansöker om en insats enligt exempelvis socialtjänstlagen eller LSS, som ska bevisa sin rätt till insatsen. Bevisbördan är alltså placerad på den enskilde under ansökningsprocessen.

Myndigheten har en skyldighet att aktivt utreda ansökan men om det saknas bevisning eller om det finns motstridiga uppgifter i utredningen, läggs detta den enskilde till last. Om man inte har tillräckligt med underlag och bevisning kan det därför bli svårt att vinna i domstol.

När bör man koppla in juridisk expertis?

Det är alltid bäst att anlita ombudet från start. Inte sällan finns det ett begränsat utrymme för oss att agera när vi kliver in i en pågående domstolsprocess, eftersom processen delvis begränsas utifrån den ansökan som gjort på myndighetsnivå.

Om man inte har anlitat ett ombud från start, alltså på myndighetsnivå, är det bra att göra det innan man initierar en process i domstol. Då får ombudet en möjlighet att gå igenom myndighetens utredning och beslut och kan bestämma en strategi för processen; om det är något särskilt som överklagandet ska fokusera på, om det behöver inhämtas kompletterande bevisning att inge till domstolen etcetera.

Man kan anlita ett ombud när som helst under processen, men vi vill säga att en tumregel bör vara: ju tidigare, desto bättre.