Konstnärsdrömmar blir verklighet

Musik, drama, bildkonst och skrivande. Konstbruket i Uppsala är en daglig verksamhet där intresset för skapande är den gemensamma nämnaren. De unga konstnärerna har dessutom möjlighet att ställa ut sina verk och få dem sålda.

Konstbruket är beläget i Ekeby Bruk två kilometer från Uppsala centrum. Bruket, som tidigare var en keramik- och tegelindustri, inhyser idag både företag och föreningar, bland annat Studiefrämjandet, där Konstbruket utgör en av verksamheterna.

Ingrid Pihl är handledare och en av initiativtagarna till Konstbruket, som på flera sätt är en ganska ovanlig daglig verksamhet.

– Från början ville vi starta en konstskola, och vi undersökte därför vilka möjligheter som fanns. Vi började som ett EU-projekt med arbetsmarknadsinriktning, men i och med att Uppsala kommun införde möjligheten för andra än kommunen att starta daglig verk­samhet kunde vi satsa på det. Det är nog ganska ovanligt att studieförbund har dagliga verksamheter, jag känner bara till ytterligare en.

Det finns 15 platser på Konst­bruket och de flesta som arbetar här är under 30, med olika neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Musik, drama, bildkonst och skrivande är de huvudsakliga områdena. Många av handledarna är även kursledare på Studie­främ­jandet, så det finns en bred kompetens i huset. Resultatet blir egenproducerade utställningar och konserter.

Den här sommaren har Konst­bruket haft en samlingsutställning på Kultur Kaféet inne i Uppsalas stadskärna. Och vid vårt besök är man redo att påbörja förberedelserna inför en ny utställning som har premiär på kulturnatten i Uppsala i september. Konstnärerna vet ännu inte vilket tema det blir. I samband med detta evenemang ska de också framföra fyra låtar på scenen vid Dragarbrunnstorg, för första gången utanför Konstbrukets väggar.

En av de unga konstnärerna heter Maria Nordström, och tidigare i vår hade hon en egen utställning på kaféet med fåglar målade i tusch. Hon sålde alla tavlor utom två, förutom de som hon inte ville bli av med. Fåglar är ett special­intresse och hon kan nästan alla på latin.

Till sommarutställningen målade hon gråtrutar.

– Fåglar är symboliska för mig. Till exempel sädesärlan, motacílla alba, som är en symbol för min farmor. En kort tid innan hon dog sa hon att hon ville bli en sådan.

Maria började teckna på rasterna i skolan, och hon berättar att både hon och andra ganska snart såg att hon hade talang.
– Det roligaste är tuschmåleri och mangateckningar.

Peter Evertsson ställer också ut. Han säger att hans tavla handlar om känslor.
– Det är fascinerande med gester och kroppspråk. Det roligaste jag vet är att teckna ansiktsuttryck med olika känslor.
Förutom tecknandet spelar han även gitarr, helt på improvisation, och drömmer om att gå på musikskola så småningom. Men först behöver han läsa matte på lärvux, och han skickade nyligen in en ansökan dit.

Peter ska också ha en egen utställning i höst och Ingrid går igenom med honom vad det kommer innebära.
– Du får göra inbjudningar, prislista, ha vernissage och ta emot besökare. Och så ska vi annonsera i tidningen.

Idag är det onsdag och då står skulptur på programmet här på Konstbruket. Konstnärerna ska prova att göra en gestalt med hjälp av ståltråd, tidningspapper och gips i små remsor. Att börja göra formen med ståltråd ger en smalare form där det är lättare att få fram detaljer.

Kalle Svensson och Erik Lindgren jobbar fortfarande med sina skulp­turer, de andra har gått över till fritt arbete. Erik berättar att han ännu inte vet hur den kommer att se ut.
Vad den kommer att uttrycka vill han inte gå in på. Betraktaren får tolka istället.

En stund senare säger han att eftersom gestalten fick en annorlunda form, ”som inte är naturalistisk”, så kanske han ska ge den mänsklig hudton som kontrast, men lämnar ett ”vi får se…” hängande i luften.

Olov Grängsjö sitter i ett rum intill och tecknar spelfigurer. Han har också haft en egen utställning på detta tema.
– Det gick ganska bra, jag ville se om det jag gör kan uppskattas av andra. Jag är här för att kunna lära mig olika tekniker, min dröm är att jobba på ett spelföretag och komma med idéer till nya spel.

Intill Olov sitter Johan Andersson, som nyss börjat på Konstbruket. Han berättar att han använder sig av sina drömmar i sitt skapande.

– Det som är spännande med drömmar är att jag kan se vad som händer, men inte var det äger rum och när.

Just nu håller Johan på med en dröm om en kyrka som blir anfallen av några figurer, men det finns en stor vägg framför, med en dörr som är låst.
Det vilar en fridfull stämning i lokalerna. Några är lediga eller sjuka idag, så det är en något decimerad skara på plats. Ingrid går runt bland konstnärerna. De flesta är djupt koncentrerade och inne i sina skapandeprocesser.