Korttids – en viktig pusselbit

Korttidsvistelse kan vara en viktig pusselbit i att slippa bli utbränd som förälder. I assistansens tidsålder vill många föräldrar att deras barn ska vara en del i familjelivet – till varje pris. Men att som förälder få möjlighet till vila och att återta hemmets privata sfär gör att man samlar kraft och orkar lite till.

Catrin Nilsåker Edström och Elisabeth Thulin är kuratorer på Mörby habilitering. De har båda lång erfarenhet av att möta familjer i behov av avlastning. Här svarar de på 10 frågor om korttids.

När brukar barn börja
på korttids?
– Det finns ingen bestämd ålder, man utgår ifrån hur behovet ser ut, och det vanliga är att barnet har börjat komma upp i skolåldern. Vår erfarenhet är att i de fall familjen beviljas korttids redan när barnet är litet så handlar det ofta om att barnet har mycket stort behov av tillsyn och omvårdnad och att familjen behöver avlastning.

Kan det vara ett svårt beslut för föräldrar?
– Ja, det är en process som ibland tar lång tid, men till slut kommer de ändå fram till att nu måste det hända något. Instinktivt håller man i, men så kommer det ett läge där det måste bli en förändring. Det kan bli akut. Vi får ibland höra ”Jag vet att ni sa det för två år sedan, och nu behöver vi det så fort som möjligt!”

Hur märker ni att det
”är dags”?
– Ofta handlar det om den övriga familjens behov. En förälder kanske säger att ”jag önskar att jag kunde gå på gym, men det är så svårt att få till”, eller ”vi hinner inte följa med syskonen till dansen och skridskobanan”, men det kan till och med handla om att inte ens hinna ta en dusch med stängd dörr.

Hur kan det gagna den
övriga familjen?
– Man kan återta hemmet som privat sfär om man har assistans i hemmet, få ett andningshål från alla måsten kring barnet med funktionsnedsättning, och bara vila. Men också att syskon får egen tid med sina föräldrar. I syskongrupper har vi hört ”I helgen är det bara vi!”. Och att som par ge sin relation egen tid.

Hur ansöker man om korttids?
– Alla har rätt att ansöka, även om barnet inte har en fastställd diagnos eller tillhör LSS.  Det händer att vi följer med på mötet med handläggaren, och försöker skynda på processen, men det är tyvärr inte alltid helt lätt.

På vilket sätt är korttids
bra för syskonen?
– De får längta efter sitt syskon! Men det är bra att tänka på att bjuda in syskonen till korttids så att de ser var deras bror eller syster är, och får uppleva att det är något positivt, och att hon eller han också har kompisar. En del syskon kan till och med bli lite avundsjuka.

Varför är det så svårt
att ta steget?
– Det kan finnas känslor som uppstår kring tankar som att ”jag/vi klarar inte av att ta hand om mitt/vårt eget barn” eller att det är svårt att känna sig trygg i att barnet har det bra när föräldrarna inte är nära, ”Förstår personalen mitt barns behov, kan de läsa av mitt barns signaler?”. Det är ett sätt att släppa kontrollen.

Något tips till familjer
som funderar?
– Ja, att man kanske inte alltid tycker lika som par. Därför är det viktigt att man känner att det är på prov, att det absolut inte är definitivt att barnet alltid ska vara på korttids. Allt beror ju på allt annat som finns i familjens liv och hur det utvecklas.

Vilken respons får ni från familjer som tagit steget?
– Responsen är överlag positiv, de flesta familjer känner sig trygga, kan planera och kanske till och med boka in en semesterresa. Korttids innebär möjlighet att få egen tid som förälder. Det är en underbar känsla för alla om det är besvärligt hemma.

Vilka fördelar kan
det ge på sikt?
– För att kunna vara en bra förälder behöver man få sina egna behov tillgodosedda. Man behöver återhämtning.
Det är en positiv upplevelse även för barnet, att få utbyte av andra barn och möjlighet till egna kontakter utanför familjen, samt en förberedelse inför framtiden. Indirekt hjälper man ju också sitt barn, eftersom man mäktar med mer, det är en win/win-situation för alla.