Krönika: Gör något som gör skillnad!
2008 års första utgåva är en bra plats för att fundera över vad man varit med om under det gångna året och vad som nu sker i världen.
Först vill jag reflektera över alla de möten som jag haft. Trots alla våra olika värderingar, har jag alltid uppskattat mötet och samarbetet med er alla. Vi kämpar utifrån samma värdegrund, även om vi har olika utgångspunkter, och det förenar oss mer än skiljer oss åt.
Så trots att vi kanske inte åstadkom allt det vi ville under 2007 känns våra möten oerhört viktiga. Viktiga för mig som person, viktiga för det vi kämpar för och viktiga för, låt mig använda ett modeord, en hållbar vänskap.
En hållbar vänskap eller ett hållbart samhälle bygger på mötet. Mötet mellan oss människor eller mötet mellan olika uppfattningar. Om vi försvårar dessa möten kan vi aldrig skapa ett hållbart samhälle, eller som det avses, ett samhälle för alla!
Låter det pessimistiskt? Jag tycker inte det, snarare tvärtom. Genom att vi möter varandra och lyssnar på vad den/de andra säger och tycker vidgas våra perspektiv och öppnas vägen till en förändring. Eller ska vi säga utveckling. Därför ser jag fram emot att mötas igen under 2008, för att lyssna, testa mina tankar och tillsammans bygga nya broar och stöttor för den hållbara relationen.
Om vi tar oss en titt på världen i övrigt säger den unisont:
”Gör något som gör skillnad, för så här kan vi inte hålla på!”
Det kan gälla klimatpåverkan, rättvisa för oliktänkande, fördelningen av resurser och möjligheter, och sist men inte minst, attityder till medmänniskan.
När det gäller det sistnämnda vill jag använda EU som ett exempel. När vi i Sverige skulle rösta om EU lyssnade jag intensivt på både ja- och nej-företrädarna. Deras argument bet inte, det gjorde däremot ett möte jag hade med en person från ett annat land. Han visade vilka orättfärdigheter som pågick mot hans befolkning och särskilt mot barnen.
Och i en flash stod det klart.
För att jag ska känna att deras barn är lika viktiga som våra, måste jag möta dem. Vi måste skapa former och riva gränser så att det blir odramatiskt att mötas. Det är ju svårare att skada någon jag känner än en fjärran boende främling som jag aldrig mött. Då var det enkelt att rösta ja till ett inträde i EU. Om vi river gränserna underlättar vi mötet mellan oss och det blir tydligt att vi har lika människovärde.
Tänk om vi kunde skapa ett ”EU” så att vi kunde förstå att oavsett funktionsnedsättning, eller ingen alls, så har vi samma människovärde. Och det är det värdet som gäller! Inte om vi har råd, eller får plats eller har tid. Jag tror att först då blir samhället hållbart.
Trots all den ojämlikhet och orättvisa som finns runt omkring oss, tror jag på ett samhälle för oss alla. Ja, jag rentav förväntar mig att det ska bli sant en dag. Och jag tror att det är i förväntan som nyckeln till hållbarheten ligger.
Anders Olauson
