Lars Lööw: Motarbeta inte de som kan och vill arbeta

Problemen inom daglig verksamhet löses inte genom att motarbeta att de som kan och vill arbeta får förutsättningar att göra det, skriver Lars Lööw i ett svar på Harald Strands debattartikel.

Han betonar att alla ska få utvecklas på bästa möjliga sätt utifrån sina förutsättningar, för vissa betyder det daglig verksamhet, för andra arbete med lön.

DEBATTARTIKEL. FUB Stockholm län har genom Harald Strand i ett debattinlägg den 3 juni nämnt mig och Peritos Ungdomsrekrytering, företaget jag är VD på.

De har bland annat tillskrivit mig ett citat där en mening jag aldrig sagt läggs till något jag sagt vilket ger allt en helt ny innebörd. Det förutsätter jag är ett olyckligt misstag. Sen är det lite oklart om jag inkluderas bland dem som inte kan och förstår något om LSS och villkoren för personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Jag ställer upp på ett förhör när ni vill.

När jag läser artikeln blir jag inte klok på vad som förvånar mig mest. Är det den lite förvirrande användningen av fakta, eller att artikeln bara förmår att lyfta fram en enda tanke i en komplex fråga?
När jag läser om artikeln slår det mig att det handlar om mer grundläggande frågor. Harald Strand väljer att till stora delar beskriva grupper och att se lösningar baserat på att grupper tillskrivs en viss funktionsnedsättning, istället för att se individer.

Jag är övertygad om att ett samhälle byggt på detta är dåligt för alla. Jag gillar artikel 6 i FN:s barnkonvention. Den säger att barnet har rätt att utvecklas på bästa möjliga sätt utifrån sina förutsättningar. Det tycker jag känns viktigt för alla, även i vuxen ålder.

Dit når vi inte om vi först ser diagnosen och sen människan. Därför är det självklart för mig att även en skola för en elev med utvecklingsstörning ska sikta högt.

En annan viktig princip i de mänskliga rättigheterna säger att människor i största möjliga mån ska ges förutsättningar att försörja sig själva, Ibland kallad rätten till ett arbete.

Nu till sakfrågorna och jag ska beröra två av de tre som anas i inlägget. Den del som andas konkurrens mellan olika insatser i LSS lämnar jag till andra.

Först vill jag klara ut något som kan missförstås. Peritos Ungdomsrekrytering är INTE en arbetsinriktad daglig verksamhet utan vi arbetar med rekrytering och anställningar. Alla våra kandidater är unga vuxna med olika funktionsnedsättningar, de flesta med en bakgrund i gymnasiesärskolan. Närmare 150 ungdomar har fått anställning med lön, något de gärna berättar om med glädje och stolthet.

För ordnings skull vill jag även berätta det som FUB Stockholms län redan vet: Jag är pappa till en ung man som jag stöttat i att ansöka om och få daglig verksamhet enligt LSS. Jag är också styrelseordförande i Vida Omsorg som bland annat driver två dagliga verksamheter. Försöken att klistra på mig åsikter jag inte har och bristande kunskaper i sakfrågan tycker jag faller ganska platt. Harald, du och din styrelse är välkomna till Peritos och Vida så kan vi berätta hur vi ser på individuellt baserad kvalitativ verksamhet.

Slutsatsen är, att bara för att jag driver ett företag som utgår från att det finns unga vuxna med funktionsnedsättning som vill arbeta, så är jag inte motståndare till daglig verksamhet enligt LSS.

Idag finns nästan 35 000 personer i aktivitetsersättning (”förtidspension” för unga). På bara sju år har vi fått 60 procent fler unga förtidspensionärer och ökningen fortsätter!

Anser FUB att det är en bra utveckling? De vet att en av de största gruppen i systemet är deras medlemmar. Jag frågar er också om grundtanken om utvecklande aktiviteter i aktivitetsersättningen är förverkligad? Om ni tycker det så får ni gärna förklara hur, om inte så berätta vad ni gjort för att ändra på det.

”Uppskattningar visar att 70 procent inte beviljas sjukersättning när de fyller 30 år”

Uppskattningar, som Försäkringskassan och Socialdepartementet gjort, visar att upp mot 70 procent av dessa personer inte kommer att beviljas sjukersättning (”förtidspension” för äldre) när de fyller 30 år.

De som aldrig har varit hos arbetsförmedlingen tidigare kommer samhället då att peka ditåt.

Är detta ett problem som du och FUB berörs av, Harald? Vad ska de som är beviljade daglig verksamhet, men inte får sjukersättning, leva på? Förstår ni att det i allra högsta grad är en ekonomisk fråga, inte bara för individen utan också för kommunen?

Jag själv gillar inte utvecklingen och det var därför jag och några till startade Peritos.

Låt oss titta på några saker kring daglig verksamhet. Harald påstår (oklart vad det baseras på) att daglig verksamhet är bra för 95 procent av de som finns där. Har han rätt tycker FUB uppenbarligen inte att det är ett problem att 1 600 människor som finns där inte borde vara där!

År 2000 hade cirka 20 000 personer daglig verksamhet. År 2013 var det 32 000 personer, en ökning på 60 procent. Det är till volymen den klart mest omfattande insatsen enligt LSS.

Om jag förstått rätt välkomnas utvecklingen av FUB Stockholms län, men är det verkligen en helt sund utveckling? När jag träffar kommunföreträdare berättar de att det är människor med helt andra behov som ansöker om daglig verksamhet idag än för 15 år sedan. Har antalet personer med utvecklingsstörning ökat så mycket, eller beror det på förändringar i arbetslivet eller skolan?

Det är viktiga frågor för samhället och ännu mer för de många berörda människorna. Vad betyder ökningen för de som får insatsen? Hur påverkas kvaliteten? När kommer kraven på besparingar från kommunerna? Där förväntar jag mig som medlem i FUB att valda företrädare står på barrikaderna med frågor och krav!

För att ändå bekräfta en del bekymmersamma tendenser, som jag tror ligger bakom debattinlägget, så ser jag exempel på kommuner som förenklar frågan lika mycket som FUB gjort i artikeln. Det dyker upp diffusa krav på dagliga verksamheter att redovisa åtgärder de vidtar för att fler ska komma i arbete utan att kommunen reflekterat över utmaningen ur ett större perspektiv. Samtidigt kan samma kommun tillåta att vaktmästare arbetar gratis på kommunala skolor, under täckmanteln daglig verksamhet.

Är det det Harald vill åt så slåss vi på samma sida. Men lösningen är inte att motarbeta att de som kan och vill arbeta ges förutsättningar för det!

Det är nödvändigt att hålla mer än en tanke i huvudet samtidigt. I artikeln hänvisas till statistiska uppgifter från arbetsförmedlingen och jag tror man försöker säga att, med en så låg andel personer med utvecklingsstörning som får lönebidragen så det är inget att ha.

Sanningen är att Arbetsförmedlingen och SCB valt bort FUB:s medlemmar från mätningarna om situationen på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning. Skälet är att undersökningsmetoden inte ansetts lämplig för målgruppen. Inga andra försök har gjorts från offentligt håll att rätta till det och jag har aldrig hört FUB klaga.

”Vare sig ni vill eller inte kommer förutsättningarna för daglig verksamhet att påverkas”

Nu finns aktuell forskning från Högskolan i Halmstad som ger några svar och leder till många frågor. Forskning som för övrigt finansierats av det MISA som också kritiseras i debattartikeln. Forskningen bygger på slutbetyg från tio årskullar i gymnasiesärskolan. Den visar att 47 procent gått till daglig verksamhet, 6 procent till fortsatta studier, 24 procent finns inte i vare sig arbete, LSS eller annat stöd och 22,4 procent har förvärvsarbetat.

Här finns det massor att fundera vidare på. Varför studerar bara 6 procent vidare? Var är de ”saknade” 24 procenten? Varför är det lättare för män än kvinnor att få ett jobb?

Dessa och många fler frågor förväntar jag mig som medlem att FUB ska engagera sig i. Jag förväntar mig också ett insatt och engagerat ifrågasättande av om de arbetsmarknadspolitiska instrumenten är utformade på rätt sätt. Jag förväntar mig en insatt, problematiserande och lösningsorienterad debatt om vad dagens och framtidens arbetsmarknad kan betyda för FUB:s medlemmar.

Vare sig ni vill eller inte kommer förutsättningarna för både anställningar och en kvalitativ daglig verksamhet att påverkas. Det kan man inte lättvindigt vifta bort med ovidkommande statistik.

Jag anser att alla ska få möjlighet att utvecklas på bästa möjliga sätt utifrån sina förutsättningar.
För vissa betyder det en individuellt utformad daglig verksamhet enligt LSS. Jag hoppas att FUB fortsätter att slåss för det och att aktivitetsersättningen reformeras till innehåll och storlek.

För andra betyder det att de måste ges rätt förutsättningar att få och utföra ett arbete som de ska få lön för. Om FUB inte vill slåss för det också vet jag inte om jag vill vara medlem längre.