Linda känner sig fri i storstaden

Linda Åkesson tycker att man ska våga utmana sig själv, testa gränserna för vad man klarar av, även om man har en funktionsnedsättning. Själv låter hon sig inspireras av de som bara gnäller, det får henne att vilja kämpa ännu hårdare.
– Jag tänker att nu sjutton ska jag vara ännu bättre, säger Linda Åkesson.

Alla visste vem Linda var

Att leva i en småstad kan vara jobbigt när man inte är som alla andra, när man är annorlunda. Alla vet vem du är. Alla visste vem Linda var när hon bodde i Vara i Västergötland, hon har en hjärnsynskada och en lindrigare cp-skada. Efter studenten valde hon att flytta från Vara till Stockholm.

Hon tycker att man känner sig lite mer fri i en storstad.
– Det är en annan mentalitet i Stockholm. Jag tror att det hade varit annorlunda om jag hade vuxit upp här. När jag var mobbad hade jag kunnat byta skola utan att behöva flytta.

Idag bor hon i Bredäng i södra Stockholm och trivs jättebra. Just nu går hon en kurs för arbetslösa och sjukskrivna där de tillsammans ska starta ett kooperativt företag.

Vid sidan av driver hon sedan 2007 hemsidan lindlife.se där hon bland annat erbjuder mentorship, säljer tavlor och gör reklam för sin bok ”CP-störd” som hon ger ut via publish on demand-förlaget Vulkan. Boken är en antologi av krönikor, dikter och artiklar. För några år sedan gav hon ut diktsamlingen ”Glasflickan” som inte finns att köpa längre, men som finns att låna på bibliotek runtom i Stockholm.

Vill starta förlag

För Linda har skrivandet alltid varit ett viktigt uttryckssätt. Framöver skulle hon vilja starta ett bokförlag där hon kan ge ut både sina egna titlar och andras. Men den stora drömmen är att kunna köpa ett stort hus dit alla med funktionsnedsättning ska kunna vända sig. Det ska finnas en restaurang och en scen med plats för poetry slam och musik.

– Det finns säkert många som är i samma situation som jag och vi ska stötta varandra. Man måste våga utmana sig, klart att det är mycket som är jobbigt men jag tror att man kan klara av väldigt mycket själv.

Utöver skrivandet ägnar sig Linda åt målning, musik och poesi. Konsten betyder mycket och det går i perioder vad hon ägnar sig mest åt.
– Jag behöver uttrycka mig. När man skapar något från scratch som man tycker om så blir man nöjd med sig själv.

Många som daltar

Linda har haft svårt att få en heltidsanställning på grund av sin funktionsnedsättning. Hon tror att många arbetsgivare skulle behöva mer stöd utifrån så att de vågar anställa även en person med funktionsnedsättning.

– Det är många som daltar, som tror att man är gjord av glas. Arbetsgivarna är osäkra på vad man klarar av, men de måste våga ta chansen.
Trots att hon har stött på många hinder så är hon otroligt positiv. Hon låter ingenting stå i hennes väg och tror att fler skulle behöva bli lite tuffare.

Till stor del handlar det om att inte låta låta sig begränsas av sitt funktionshinder och som hon själv säger; inte låta funktionshindret bli ens identitet.
– Det gäller att hitta lösningar, för hinder kommer du att stöta på, man måste acceptera att det finns hinder för att ta sig över dem. Man måste kanske ta hjälp ibland, men det är bättre att be själv om hjälp än att alla ber om att få hjälpa till.

Viktigt att ta eget ansvar

Det största hindret hon själv stöter på som funktionshindrad är fördomarna. Fördomarna om att hon inte klarar av att göra saker. Men också blickarna. Känslan av att känna sig övervakad.
– Men jag har blivit bättre på att stänga av och inte tänka att de tittar för att jag går konstigt utan kanske för att jag har en fin klänning, säger hon.

Linda tycker att media ofta bidrar till att hålla fördomarna om funktionshindrade vid liv, men hon tror också att funktionshindrade ibland är med och skapar dem själva.
– Man blir så lätt placerad i ett fack, att man ska se ut och agera på ett visst sätt för att man är funktionshindrad. Och det finns de som tycker att det är kontroversiellt att säga att man måste ta eget ansvar, även som funktionshindrad.

Linda är full av idéer och planer och verkar hela tiden ha inställningen att ingenting är omöjligt, bara man vågar försöka. Som liten ville hon väldigt mycket men fick ofta höra att hon inte kunde på grund av sitt funktionshinder. Hon tror att det är jätteviktigt att man får prova, att man får upptäcka själv vad man är intresserad av och vad man klarar av.