Linnéa längtar till 2014

Publicerat av
Mikael J Nyberg
Dela

Linnéa Ottosson Eide är inte bara en av de yngsta paralympierna i svensk historia, utan även den första sitski-eleven på skidgymnasiet i Åre i Jämtland.

När Föräldrakraft når henne har hon just flyttat in i studentboendet i Järpen, för det andra av fyra studieår.
– Det har varit en bra sommar, men det ska bli skönt att åka på snö igen, säger hon.

Sen start på säsongen
Höstterminen har just dragit igång, men till första skidpasset för säsongen dröjer det ännu några veckor, eller månader. Det här året ser det ut som att Linnéa och de 27 klasskamraterna får vänta längre än vanligt innan de kommer ut på snö.
– Skidsäsongen här i Järpen börjar vecka 47, och vi brukar ha fem läger innan den startar. Men i Juvas i Norge, dit vi brukar åka, är det tio plus.
Tre läger är i alla fall inplanerade under förvintern, i Österrike, Funäsdalen och Gällivare. Därtill blir det tävlingar under jul- och nyårshelgen.
Att skidpremiären dröjer något har sina fördelar. Lin­néas ena handled har krånglat sedan en olycklig vurpa på ett träningspass under senvintern.
– Den (handleden) är sådär. Jag har jobbat i stallet hela sommaren, ridit mycket, och råkat knäcka upp den igen. Jag tror inte att det är så allvarligt, men vi ska undersöka den snart, säger hon.
När Linnéa flyttade hemifrån i slutet av förra sommaren var hon nyss sexton år fyllda. Men nu har även skidgymnasiet blivit som ett hem, säger hon, med klasskamrater både från den vanliga skolan och själva skidgymnasiet.
– I skidgruppen är vi cirka 85 stycken, från slalom, freestyle och längd.

Annons

Stark upplevelse
Förra säsongen var Linnéa med om sin största idrottsupplevelse någonsin när hon representerade Sverige vid Para­lympics i Vancouver, Kanada. Resan, med tävlingarna och den stora uppmärksamheten, blev en nyttig erfarenhet och en tuff prövning.
– Allting var väldigt mycket större än vid våra vanliga tävlingar. Där var tevebevakning och volontärer som var där för att hjälpa oss. Under vanliga tävlingar får vi ingen uppmärksamhet alls.

Kan bättre
Tävlingsresultaten kan inte betecknas som annat än goda, men Linnéa undviker att värdera sin prestation utifrån upp­nådda placering.
– Jag åkte dit för att få erfarenhet. Jag tänkte att jag gör så gott jag kan och så är jag nöjd med det. Men det kändes som att jag presterade mycket sämre än jag kan. Att jag blev nia i slalom kan låta bra, men prestationen var inte det, säger hon.
Att stå i centrum för omvärldens blic­kar var svårt i början, men Linnéa tror att hon kan lära sig att stå ut med det, och kanske tycka om det.
– Jag ser väldigt positivt på att vi fick stor uppmärksamhet, även om jag blev väldigt nervös. Men uppmärksamheten är bra, framför allt för att lyfta sporten. Och det är en träningssak att vänja sig vid den, säger hon.
Linnéa är en självständig tjej som dess­utom trivs när det ställs krav, det senare intygar en av hennes tidigare tränare, Sara Sandberg. Men en sak måste Linnéa lära sig att hantera för att ytterligare utvecklas som tävlingsskidåkare –tävlingsnerverna.
Att man som sextonåring blir nervös när man på andra sidan jordklotet för första gången ska representera sitt land i ett Paralympics är knappast anmärkningsvärt. Men för Linnéa är nervositeten inför tävlingar större än vad hon anser är okej. Och nervositeten infinner sig inte bara inför stora tävlingar.
– Att var med på Paralympics gav en extremt stark känsla, men för självförtroendet kanske det inte var det smartaste. Jag blev för nervös, faktiskt. Det är klart att man ska vara nervös, men inte för mycket. Jag kan bli jättenervös för bara en träningstävling. Men jag jobbar med det.
Hon utesluter inte att det kan bli aktuellt med en mental tränare för att finna vägar att hantera den stress som tävlingssituationen innebär för henne.

Samma discipliner
I sitski finns samma discipliner som ­inom vanlig stå-ski – slalom, storslalom, super-G och störtlopp.
Linnéa har än så länge tränat mest storslalom, och det är vad hon i dagsläget betraktar som sin starkaste gren. Men hon vill utvecklas inom alla grenar.
– Jag vill köra allt. I år kommer vi att få köra Europacupen och vi kan då kvala in till världscupen och därmed få möjlighet att köra störtlopp, säger hon.
Hennes nästa stora idrottsliga mål ligger drygt tre år fram i tiden, Paralympics 2014 i Sochi, Ryssland.
– Då har jag just tagit studenten, och till dess har jag flera år framför mig med bra träning. Då har jag bäst chanser att göra bra resultat, men jag lär fortsätta med skidåkning även efter det. Det var bra att jag fick chansen att följa med på Paralympics i år, det hjälpte mig mycket att få en inblick i spelen.

Annons

Skidintresset väcktes tidigt
Linnéas skidintresse väcktes tidigt, när hon var bara fem år.
– Jag testade att åka utför första gången när jag var med familjen i Sunne. Jag tyckte redan då att det var kul. Två år senare åkte vi till Åre och Totalskidskolan, och då fastnade jag ännu mer för det här. Jag började åka upp till Åre vartannat år, och vid någon av de resorna bestämde jag att jag ville börja tävla och testa mina gränser, säger hon.
Vad betyder skidåkningen för dig idag?
– Just nu betyder det allt, med kompisar som har samma intresse, det spelar ingen roll om man åker stående eller sittande. Jag tränar för att bli bättre i skidåkning, och jag har svårt att se ett liv utan idrott, säger hon.

Sidointressen finns kvar
Men det finns andra intressen i Linnéas liv också, inte minst ridning och musik.
– Jag lät till viss del gymnasievalet bestämma vad jag skulle satsa på. Det kunde ha blivit något annat. Men jag är glad att det blev så här. Mitt intresse för hästar och musik har jag kvar ändå. Att rida på sommaren hjälper dessutom till att utvecklas som skidåkare, säger hon.
Ridning och utförsåking är tuffa sporter. Är du en modig tjej?
– Att vara modig är att göra saker man är rädd för, att bara säga att ridning eller skidåkning kräver mod stämmer inte, det beror på hur man rider eller åker.
Den gångna sommaren har Linnéa ägnat många timmar med hästar och hästkompisar i och kring stallet i Anneberg.
– Jag gillar umgänget och gemenskapen, både med hästarna och kompisarna som är där. Man finns där för att man behövs. Man får känna att man kan hjälpa till med något. Man är en idrottare, eller ryttare eller skidåkare, och man är det på sitt sätt, och det finns lösningar för alla.

Att finnas till för andra
Linnéa återkommer ofta under interv­jun till värdet av att ha vänner med samma intressen, och av känslan att vara behövd, att få finnas till för andra. Så drömmer hon också om att bli psykolog.
– Alla mina mor- och farföräldrar är läkare och sjuksköterskor, och mina föräldrar är lärare. Jag gillar att hjälpa folk, att finnas till för andra. Det har alltid varit så. Det känns som att det passar mig bra att hjälpa andra, även utomstående. Jag har ganska många kompisar. Det känns som att många har förtroende för mig, säger hon.
Men skidor, hästar, vänner och familj är inte nog för Linnéa. Hon spelar saxofon också.
– Jag har spelat i nio år. Det började med blockflöjt, men sedan fick jag testa saxofon och fastnade direkt för det. Jag blir väldigt målinriktad när jag väl fastnar för något. De första åren var det mycket tragglande, men under det tredje året blev det riktigt roligt. Jag kunde då spela sådant som jag ville spela, det kommer jag att ha med mig och fortsätta med.

Annons

Bloggar för sportens skull
Linnéa skriver emellanåt, framför allt på sin blogg, linneaoesitski.blogspot.com.
– Det är rätt kul. Jag vill att sporten ska bli större och få mer uppmärksamhet, kanske kan jag hjälpa till genom att skriva och berätta.
Bloggen har inte nått någon stor publik än. Trogna läsare och besökare är släkt och nära vänner.
– Jag får mycket stöd både från familjen och från utomstående sponsorer, min gamla skidtränare har jag fortfarande mycket kontakt med.
Bland de sponsorer som Linnéa lyckats attrahera återfinns Verksta’n i Åre, Poc, Sportmanship, Völkl, Frösunda Assistans, Team Frösunda och Kvistberga.
– Min mamma är bra på att söka fonder och sådant, och jag har lärt mig mycket av henne. Det handlar om att ta kontakt med alla man kan tänka sig, det värsta som kan hända är att man får ett nej. Det skadar inte att försöka, säger Linnéa. +

Annons

Artikeln publicerades 2010-10-10

Publicerat av
Mikael J Nyberg
Nyckelord: idrottIntervjuer

Denna webbplats använder cookies.

Läs mer