Livet är som ett musikinstrument

Jag har arbetet som författare i 27 år. Det kan kännas som en hel evighet. Min främsta inspiration är min kärlek till ord och dess betydelse. Jag älskar både det talade och det skrivna ordet. Jag tycker mycket om att leka med ord och betydelser. Bland annat så tycker jag om att beskriva tillvaron med hjälp av metaforer. Det kan ibland hjälpa både mig själv och min omvärld att förstå saker på ett annorlunda sätt.
Själv tycker jag att det är användbart och inspirerande.

I dag väljer jag att tänka på att livet är som ett musikinstrument. Instrumentet är en gåva som vi kan förfoga över under vår tid här på jorden.

Vi är dess musiker och åstadkommer olika toner ur våra unika instrument.
Tonerna är vår röst, lika varierande som mångfalden av tankar och idéer i vår värld.
Kanske väljer vi att aldrig röra vårt instrument. Den tystnad som då uppstår är en annan sorts musik.

Jag funderar på vilka människor som spelar på sitt instrument med uppriktig känsla. Vilka spelar låtar som andra känner igen och vill sjunga med i? Vilka använder sina instrument för att spela låtar som påverkar vår omvärld?

Genom en hel livstid spelar vi olika melodier på våra instrument.
Ibland kan vi behöva spela en blues, en stillsam ballad eller en rasande heavy metallåt.

Jag tror att tonerna vi spelar är skapade av gudomligheten. Den som sätter samman våra orkestrar är bortom min förståelse.
Det jag däremot förstår är att jag älskar att använda mitt instrument till att spela sånger som får andra att vilja stämma in i en sång som kan höras över hela världen.

Jag tänker att vi kanske även ibland tar våra instrument för givna, och glömmer bort att vårda och hålla dem väl stämda.
Faktum är ju att det instrument vi fått är det enda vi har möjlighet att använda i denna livstid.  Därför tycker jag att vi behöver låta våra instrument få klinga så rent som vi någonsin kan.

Ibland kan vi även må gott av att improvisera en låt. Låta tonerna få växa fram som en väv spunnen från vår spontanitet. Att gå utanför notböckerna och låta intuitionen leda oss till ett främmande musikaliskt möte.

Våra annorlunda prinsar och prinsessor är inget annat än ovanliga instrument som kompletterar världens orkestrar. De hjälper till att skapa nyanser och harmonier i musiken som inte kunde varit möjlig utan deras hjälp. Vår värld skulle kännas omusikalisk utan deras närvaro. Deras bidrag till musiken är både nödvändig och ljuvlig.

Vilken sång skulle du välja att spela på ditt instrument just i dag?

Själv skulle jag spela en känslosam blues för att visa den smärta jag känner när jag inte riktigt räcker till. Hur jag än anstränger mig, så räcker det inte alltid till. Kanske är det mellan varven alla föräldrars blues?

Tyvärr så finns det ibland vissa myndighetspersoner som har synpunkter på andras instrument. Som anser att det är fritt fram att skruva på andra människors stämskruvar, så att melodierna plötsligt skorrar falskt.

Jag har en känsla av att vi är många föräldrar som behöver samlas till en konsert där vi låter våra instrument få klinga harmoniskt tillsammans. Sångerna varierar beroende på vilken fas i livet man lever, men behovet av att spela i en ensemble kan aldrig underskattas. Vi behöver varandra. Vi spelar trots allt alla på en och samma sång. En sång som förmedlar kärlek och en tro på framtidens melodier.

Musikaliskt tips: So much magnificence – Deva Premal

Sören Olsson