LSS 30 år!

Det är i dagarna 30 år sedan Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade – LSS – röstades igenom i Sveriges riksdag – enhälligt vad jag minns.

Ett föregångsland – för 30 år sen

LSS var då, och är även nu, en fantastisk lag där personer med svåra funktionsnedsättningar utlovas ”ett liv som andra, med goda levnadsvillkor”. Sverige var ett föregångsland.

Det fanns några kritiska röster, som Svenska kommunförbundet (nu SKR) som i stället ville ha förbättringar i socialtjänstlagen.
När propositionen lades fram var det i allt väsentligt överensstämmande med Handikapputredningens förslag 1989, med ett tillägg med en lag om statlig assistansersättning.

Styrkan i lagen ligger i att den utformats med preciserade och absoluta rättigheter.

Frihetsreform som antogs av enig riksdag 1993

LSS var en verklig frihetsreform när den antogs av en enig riksdag 1993 och infördes januari 1994. En unik rättighetslagstiftning för vissa personer med funktionsnedsättningar.

Alla stora partier var med! När utredningen tillsattes var S klart störst, större än M+FP+C tillsammans. När lagen antogs var M+FP+C+KD större än S. Lagen antogs med stöd från alla riksdagspartierna!

Departementschefen, Bengt Westerberg, skrev i propositionen:

Målet för verksamheten enligt den nya lagen bör vara att människor med omfattande funktionshinder skall kunna skapa sig ett värdigt liv, så likt andra människor som möjligt och i gemenskap med andra människor.

Behov och önskemål om stöd och service varierar från person till person och i livets olika skeden. Insatserna bör därför utformas så att de svarar mot den enskildes aktuella situation. Den enskilde skall ha direkt inflytande, både i planering och utformning av insatsen och i genomförande av den.

De särskilda insatserna skall förebygga och minska följderna av funktionshinder.

Människor med omfattande funktionshinder saknar ofta mycket av det som är självklart för andra människor i det dagliga livet. Handikapputredningen har konstaterat att de kvarstår betydande klyftor på olika områden mellan människor med funktionshinder och andra människor.

Personer med omfattande funktionshinder är sällan delaktiga i arbetslivet och många saknar annan daglig sysselsättning.

Förutsättningarna vad gäller kompetens och resurser, liksom ambitionerna på handikappområdet, har visat sig variera mellan kommuner och lokala nämnder. Enligt min mening kan lagstiftning på handikappområdet spela en viktig roll för att i ett allt mer decentraliserat samhälle åstadkomma jämlika levnadsvillkor.

Vissa av de insatser som jag föreslår skall ingå som särskilt stöd och särskild service i den nya lagen har en motsvarighet i de insatser som lämnas enligt Socialtjänstlagen, SoL. SoL ger emellertid inte den enskilde en absolut rätt till en viss bestämd insats som angetts i lagen. Den nya lagen skall däremot konkret ange de insatser som den enskilde har rätt till.

Enligt min mening bör lagar och verksamheter principiellt vara så heltäckande att de tillgodoser även sådana särskilda behov som funktionshindret kan medföra. Som jag framhållit bedömer jag ändå att det behövs en särskild lagstiftning för att svårt funktionshindrades ställning i samhället skall stärkas.

Jag bjuder här på några fler tänkvärda citat från propositionen. Några av mina favoriter:

Människor med handikapp har i alltför liten grad fått del i Sveriges välståndsutveckling. Många med funktionshinder saknar tillträde till arbetsmarknaden.

Levnadsvillkoren för familjer med barn med handikapp är ofta svåra. Handikapputredningen har också dokumenterat bristfälliga förhållanden när det gäller svårt funktionshindrades möjligheter att bestämma över sin egna situation och påverka utformningen av service och stödinsatser. Speciellt svåra förhållanden gäller för människor med allvarliga funktionsstörningar. Familjemas situation är ofta hårt ansträngd. Varannan familj med ett gravt funktionshindrat barn får till exempel nästan aldrig sova genom en hel natt.

Som jag nyss påpekade har människor med allvarliga funktionshinder sämre livsvillkor än de flesta andra. Deras livsvillkor måste alltid jämföras med villkoren för dem som inte är handikappade. Det är också motivet för att nu genomföra en lag om individinriktade rättigheter. Familjerna skall inte behöva kämpa för det som borde vara en självklarhet. De skall inte vara prisgivna åt vad de uppfattar som myndigheters godtycke.

De offentliga åtgärderna måste vara inriktade på att människor med funktionshinder eller familjer med ett funktionshindrat barn skall kunna leva ett så normalt liv som möjligt. Båda föräldrarna skall, om de vill, kunna ha kvar sitt förvärvsarbeta, skall ha samma möjligheter som andra familjer att ha kvar sina vänner och odla sina intressen utanför hemmet.

Min anmärkning: Tydligare kan det inte vara!

Funktionsrättskonventionen

Under den tid LSS funnits har en annan mycket viktig ”lag” för personer med funktionsnedsättningar tillkommit. I december 2006 antog FN en konvention om mänskliga rättigheter för människor med funktionsnedsättning. Den 4 december 2008 beslutade Sveriges regering att ratificera konventionen, och den trädde i kraft 14 januari 2009.

En stat som har antagit konventionen ansvarar för att rättigheterna förverkligas på alla samhällsnivåer; nationellt, i regioner och landsting och i landets alla kommuner. De utlovar att landets lagar ska överstämma med vad som föreskrivs i konventionen.

Konventionens syfte är att främja, skydda och säkerställa det fulla och lika åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter och alla grundläggande friheter för alla personer med funktionsnedsättning, samt att främja respekten för deras lika värde.

Konventioner är juridiskt bindande dokument för stater som ratificerat dem, det vill säga undertecknat och åtagit sig att följa dem. Landets lagstiftning ska stämma med de krav som en konvention ställer. Detsamma gäller hur lagarna tillämpas. Annars begår landet ett konventionsbrott.

LSS-reformen är en fantastisk reform, en frihetsreform och en kronjuvel i vår funktionshinderpolitik med en potential att ge personer med omfattande funktionshinder möjligheter att kunna leva som andra med självbestämmande och delaktighet i samhällslivet. LSS tar tydligt ställning för att alla personer oavsett funktionsnedsättning har samma värde och rättigheter i samhället. En reform som vi har all anledning att vara stolt över.

Tillsammans med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ger LSS ett heltäckande skydd för att gruppen som omfattas av LSS verkligen får det liv som utlovas, ett liv som andra med goda levnadsvillkor!

Visst har vi fantastiska lagar! Och lagar ska följas i Sverige!