Hur skyddar man sig från att tvingas flytta från sin LSS-bostad?

Bild från gruppbostad. Foto: Linnea Bengtsson

Ett gruppboende någonstans i Sverige. Foto: Linnea Bengtsson.

Christian Källström, jurist, tipsar om hur man kan förhindra att bli drabbad av beslut om tvångsflytt

ANNONS

Annons för Humana

ANNONS

Annons för Särnmark

ANNONS

Annons för CJ Advokatbyrå

ANNONS

Annons för tillganglighetsguide.se

ANNONS

Annons för Krisberedskap för personer med funktionsnedsättningar

ANNONS

Annons för Etac

ANNONS

Annons för durewall.se

ANNONS

Annons för LSS-skolan

Det har under senare tid dykt upp ett flertal ärenden där personer fått ändrad verkställighet av sina beslut om boende enligt LSS §9 punkt 9. För de som inte vill flytta innebär detta uppenbart en tvångsförflyttning.

Ett boende enligt LSS §9 punkt 9 är ett boende med särskild service, vilket inkluderar gruppboenden.

Den som tillhör LSS personkrets kan ansöka om boende med särskild service och beviljas detta om det finns behov av det. Ett sådant beslut pekar sällan ut var insatsen ska verkställas.

Detta innebär det ofta finns två beslut, ett beslut om insats och ett beslut om verkställighet (dvs. var personen i fråga ska bo). I det följande ska främst verkställigheten diskuteras, men även boendets utformning.

Vilka är vanliga situationer som kan innebära tvångsförflyttning?

Främst tre typer av tvångsförflyttning är vanliga.

1. Kommunen vill att någon som placerats i en annan kommun ska flytta ”hem” eftersom kommunen byggt nytt boende (hemtagning).

2. Kommunen vill placera någon i en annan kommun (vilket inte nödvändigtvis innebär en flytt från ett befintligt boende).

3. Flytt inom den egna kommunen från ett (ofta privat) boende till ett annat (ofta kommunalt) boende.

Hur kan man förhindra att drabbas av beslut om tvångsflytt?

Om man skulle tillhöra dem som riskerar att bli tvångsförflyttad, vad kan man då göra för att förhindra detta? Det normala är att rena verkställighetsbeslut inte går att överklaga, men det har genom bland annat HFD 2011 ref 48 fastslagits den här typen av verkställighetsbeslut kan överklagas. Det har även fastslagits att kommunen har rätt att planera verksamheten och att domstolen inte ska begränsa kommunens möjligheter att utforma insats på lämpligt sätt. Detta innebär att domstolen kan upphäva ett beslut om ett visst boende, men kan inte besluta om nytt specifikt boende.

Först gäller det dock att få ett beslut från kommunen som går att överklaga. Det är inte alltid kommunen meddelar ett formellt beslut, men om man upplyser kommunen om att man inte vill flytta så måste kommunen ta ett formellt beslut. Detta beslut ska meddelas den enskilde (eller dennes gode man). Beslutet ska också innehålla en överklagande hänvisning, dvs en anvisning om hur man överklagar. Det är även så att vissa meddelanden (med uppgifter om flytt) från kommunen kan vara möjliga att överklaga, om det skulle saknas ett formellt beslut.

Vad prövas om du överklagar beslut om tvångsflytt?

Det som kan prövas vid en överklagan av ett beslut om ändrad verkställighet, tvångsförflyttning, är om det nya boende medger möjligheten att uppnå goda levnadsvillkor. I avgörandet HFD 2012 ref 59 anges det att det inte är de bästa levnadsvillkoren som ska prövas utan bara om man får goda levnadsvillkor på det nya boendet. Det är således möjligt att tvångsförflyttningen godkänns av domstolen trots att den enskilde kommer att få det sämre, så länge denne anses få goda levnadsvillkor.

När kan man hävda att levnadsvillkoren inte är goda?

Vad är det då som kan medföra att man inte får goda levnadsvillkor på det nya boendet? Det kan handla om att man får bestående skador av själva flytten (psykiska skador), att det nya boendet är institutionsliknade eller att personalen saknar rätt kompetens för att tillgodose den enskildes specifika behov av hjälp.

De bestående skadorna kan exempelvis handla om ökad aggressivitet, minskad funktionsförmåga och behov av tyngre medicinering.

Ett institutionsliknande boende är ett boende som inte följer Socialstyrelsens riktlinjer. I dessa riktlinjer anges det att det ska bo 3–5 personer på ett boende och att det inte ska vara samlokaliserat med andra boenden eller verksamheter. Det kan också vara så att en lägre personaltäthet skulle kunna medföra att boendet blir institutionsliknande. Detta är dock inte fastslaget i lag. Det finns även ett par rättsfall där privata boenden (som måste söka tillstånd från IVO), har fått tillstånd för boenden med fler platser.

Personalens kompetens är givetvis svår att bedöma, och behovet individuellt utifrån den enskildes sida, men fler boende på samma ställe ställer högre krav på personalens kompetens.

Om man inte får rätt, trots att det innebär sämre levnadsvillkoren?

För den som ändå anses uppnå goda levnadsvillkor trots försämringar, kan det vara intressant att åberopa Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR / Europakonventionen) och dess artikel 8. Denna artikel handlar om rätt till skydd för privat- och familjeliv.

Var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.
Offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutande av denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter.


Detta betyder att kommunen måste ha ett bra skäl för att tvångsförflytta den enskilde, och att nyttan för det allmänna överväger skadan för den enskilde. Ju större skada hos den enskilde desto större måste nyttan vara för det allmänna att en tvångsförflyttning ska vara tillåten (se gärna KR Gbg 2564-17 där detta uttrycks i den skiljaktiga motiveringen).

Gäller inte regeln om rätten att leva som andra?

Tyvärr är det dock ofta så att kommunens möjligheter att planera och organisera verksamheten anses vara viktigare än den enskildes rätt att få bo kvar eller välja önskat boende, även om nyttan för kommunen sällan påvisas eller sällan är särskilt stor. Detta sker trots att målet med LSS är att den enskilde ska kunna leva som andra och att verksamheten skall vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet, samt att den enskilde skall i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande över insatser som ges.

Var kan man lära sig mer om rätten till boende enligt LSS?

LSS-skolan här på HejaOlika och i Föräldrakraft nr 2, 2019 har på har en lektion som handlar om boende.

Artikelförfattaren Christian Källström är jurist på Nilsson Advokater, www.nilssonlaw.se, och har lång erfarenhet av rättsfall inom LSS.

Christian Källström
Christian Källström

Publicerad:
2019-09-04

Av: Christian Källström

Nyckelord:
Christian Källström, LSS, LSS-boende, gruppboende, gruppbostad, juridik, tvångsflytt


ANNONS

Annons för Krisberedskap för personer med funktionsnedsättningar

ANNONS

Annons för CJ Advokatbyrå

ANNONS

Annons för tillganglighetsguide.se

ANNONS

Annons för Särnmark

ANNONS

Annons för Humana

ANNONS

Annons för Etac

ANNONS

Annons för LSS-skolan

ANNONS

Annons för durewall.se