LSS-gruppen är för liten!

En liten grupp försvinner lätt i den offentliga debatten. Är sedan gruppen dessutom inte högljudd av den enkla anledningen att man inte kan vara ute i samhället, så är det kört! Man kan inte deltaga för att funktionsnedsättningen är för svår eller för att samhällets stöd i form av ledsagning och kontaktperson är ytterst begränsat.

De flesta i LSS-gruppen kan inte få riktiga arbeten med löneinkomst utan är vad vi tidigare kallade förtidspensionärer. Tyvärr tänker inte heller de stora pensionärsorganisationerna på denna grupp. Dessa organisationer blir exklusiva för ålderspensionärer vilket är synd, då pensionärerna som grupp är stor och stark, och tillsammans utgör ca 25 procent av valmanskåren. De får av naturliga skäl stor uppmärksamhet från alla partier, medan LSS-gruppen marginaliseras.

Medan LSS-gruppen fortfarande betalar den högsta skattesatsen på låg inkomst, så har ålderspensionärer snart kompenserats fullt ut för de negativa effekter jobbskatteavdragen har för de som inte kan jobba.

Gemensamt med de fattigaste ålderspensionärerna med garantipension så har LSS-gruppen med aktivitets- eller sjukersättning en ersättning/pension som stått och stampat på samma nivå i 5 år, då höjningen baserad på basbeloppet bara gett 0,7 procent åren 2012-2016! För de som arbetar har lönehöjningen varit drygt 10 procent för motsvarande tid.

Gemensamt för båda pensionärsgrupperna är också att bostadstillägget stampat på samma nivå sedan 2007 (värst har detta drabbat LSS-gruppen, 340 sek lägre generellt), samtidigt som hyrorna rusat i höjden, mest i storstadsområdena. Bostadstillägget tar ingen hänsyn till olika hyresnivåer i Sverige, det är lika i hela landet! Det funkar kanske för lönearbetare då de kan kompensera med högre lön i storstäderna, men aktivitets- och sjukersättningen samt garantipensionen är ju lika oavsett var du bor i landet, dvs. ingen hänsyn till kostnadsläget där du bor.

Förbehållsbeloppet, den sista fallskärmen, fungerar inte på grund av juridiskt dribbel.

Förbehållsbeloppet, som ska var en sista fallskärm innan försörjningsstödet (socialbidraget), fungerar inte för LSS-gruppen på grund av juridisk dribbel. Tanken var naturligtvis att det skulle fungera, annars hade det inte stått i 19 § i lagen att ”kommunen ska se till att den enskilde får behålla tillräckliga medel för sina personliga behov”! För ålderspensionärer fungerar det (genom Socialtjänstlagen).

Även om ålderspensionärer fortfarande kanske har anledning att klaga på exempelvis låga uppräkningar av pensioner och bostadstillägg, så är det bara en susning mot hur LSS-gruppen har det ekonomiskt.

Om ålderspensionärer skulle vilja utnyttja sin makt som ett ”25 procent-parti”, så har den lilla LSS-gruppen inte den möjligheten, då man är mycket långt ifrån ”riksdagsspärren”. LSS-gruppen får förlita sig på samhällets solidaritet. Det känns idag mycket osäkert, då budskapet från makthavare snarare är att ”LSS kostar för mycket”.

Hur tänker politiker?
– Att alla med LSS ska ha socialbidrag, det vill säga vara fattiga hela vuxna livet?
– Att anhöriga ska stötta upp ekonomiskt hela livet?

Båda dessa alternativ strider mot målet med LSS, att även personer som har svåra funktionsnedsättningar ska ha ett liv som andra med goda levnadsvillkor!