LSS-skolan 2024: 2. Rådgivning och stöd

Lektion 2 av LSS-skolan tar upp insatsen rådgivning och stöd. Det handlar om stöd av övergripande natur. Exempel är rådgivning av kurator, sjukgymnast, , arbetsterapeut, psykolog, dietist, talpedagog och läkare.

Vad innebär LSS-insatsen rådgivning och annat personligt stöd?

Råd och stöd ska vara ett komplement till insatser inom sjukvård, omsorg, undervisning etcetera. Insatsen bör utgå från varje brukares individuella behov och utformas i samråd med denne.

För vissa utförare har avsaknaden i precisering av insatsen inneburit kreativa lösningar som varit bra, men för andra används bristen på precisering för att begränsa insatsen.

Med rådgivning och stöd tänker vi på stödinsatser av övergripande natur. Insatsen kan vara rådgivande och allmänt stödjande, och kan ges av experter som kurator, sjukgymnast, arbetsterapeut, psykolog, dietist, talpedagog, läkare med flera.

Vilka berörs av rådgivning och stöd?

Antalet personer med insatsen har minskat kraftigt. En viktig förklaring till det är osäkerhet kring vad som ingår. År 1998 hade 22 700 personer rådgivning och stöd. Fem år senare hade antalet personer minskat till 11 700. År 2022 hade antalet minskat ytterligare, till 600 personer.

Rådgivning och stöd är trots detta en viktig insats, inte minst när en familj precis fått ett barn med funktionsnedsättning. En tidig insats är avgörande för barnets och familjens framtid.

Hur tänkte politikerna när reformen infördes?

I LSS-propositionen skrev socialminister Bengt Westerberg:

”Personer som omfattas av den nya lagen skall tillförsäkras rätten till expertstöd. Sådant stöd skall kunna ges av företrädare för yrkeskategorier som till exempel kurator, psykolog, sjukgymnast, förskolekonsulent, talpedagog, logoped, arbetsterapeut och dietist. Insatserna skall vara ett komplement till habilitering, rehabilitering och socialtjänst.”

Det är regionen som ansvarar för rådgivning och stöd, enligt 2 § i LSS, om inget annat avtalats. Övriga insatser i 9 § ansvarar kommunerna för.

När lagförslaget remissbehandlades hade några instanser andra åsikter. Sex landsting (nu: regioner) ifrågasatte att lagen ska omfatta rådgivning och annat personligt stöd, med hänsyn till gränsdragningsproblem gentemot hälso- och sjukvårdslagen, och varnade för risken för att parallella organisationer byggs upp. Riksförbundet FUB ansåg att begreppen habilitering och rehabilitering borde användas i den nya lagen, i stället för rådgivning och annat personligt stöd.

Ministern motiverade sitt förslag med att personer med svåra funktionsnedsättningar och deras anhöriga har en så utsatt situation att deras tillgång till kompletterande särskilt expertstöd måste lagregleras. Denna rätt ska tillförsäkra dem kvalificerade insatser från flera kompetensområden som behövs för att underlätta det dagliga livet.

Rådgivare i möte med familj. Foto: Envato.
Möjligheten att få rådgivning och stöd enligt LSS har minskat drastiskt, trots stora behov av att få hjälp med myndighetskontakter, hjälp att få andra LSS-insatser och hjälp att få vård och rehabilitering. Foto: Envato.

Varför har rådgivning och stöd minskat så kraftigt?

År 2001 fick en särskild utredare i uppdrag av regeringen att utreda bland annat insatsen rådgivning och annat personligt stöd i LSS, då det fanns gränsdragningsproblem mellan LSS och HSL, hälso- och sjukvårdslagen.

I slutrapporten SOU 2004:103 konstaterar utredaren att tillämpningen av råd och stöd efter LSS ikraftträdande präglats av Socialstyrelsens Allmänna råd, 1994:1.

Råd och stöd ska garantera att personer som tillhörde LSS personkrets får sina behov tillgodosedda, om de inte tillgodoses på annat sätt. Många huvudmän såg att insatsen kunde innehålla habiliterings- och rehabiliteringsåtgärder som ett sätt att uppfylla intentionerna i LSS.

Regeringsrättens domar 1997 försämrade drastiskt förutsättningarna för att använda rådgivning och stöd. En dom avsåg rätten till logopedbehandling, och en annan dom gällde rätten till teckenspråksundervisning.

Regeringsrättsdomarna följde strikt lagtexten och motiveringarna i propositionen om LSS, och fastställde att habilitering/rehabilitering inte ingår i rådgivning och annat personligt stöd, utan i stället i det ansvar landstingen har för habilitering/rehabilitering enligt HSL, hälso- och sjukvårdslagen.

Många åtgärder som före 1997 kunde ingå i rådgivning och stöd betraktas därefter som HSL-insatser. Innehållet i rådgivning och stöd enligt LSS har begränsats. Insatsens värde som komplement har därför blivit mindre, och brukarnas möjlighet till inflytande och självbestämmande har försämrats. Det är tveksamt om dessa förändringar överensstämmer med syftet med LSS. Det är dock uppenbart att rådgivning och stöd enligt LSS har många likheter med habilitering och rehabilitering enligt HSL. För att skapa god kvalitet i insatsen rådgivning och stöd behöver stödet ofta ges i en sammanhållen kedja av medicinska, psykologiska, sociala och pedagogiska åtgärder.

Regeringsrättens domar skärpte vikten av att göra en gränsdragning mellan dels habilitering eller annan hälso- och sjukvårdsinsats enligt HSL, dels rådgivning och annat personligt stöd enligt LSS. Det har resulterat i en osäkerhet, som bidragit till att insatsen minskat avsevärt.

Vad föreslog LSS-kommittén 2008 i utredningen ”Möjlighet att leva som andra”?

LSS-kommittén föreslog i sin utredning 2008 (Möjlighet att leva som andra) att insatsen rådgivning och stöd skulle benämnas ”Särskilt expertstöd” för att tydligare avgränsas mot annat personligt stöd.

Insatsens kärna skulle vara kunskapsstöd åt den enskilde. Det ansågs inte innebära någon förändring av insatsens innehåll i praktiken, men LSS-kommittén hänvisade bland annat till intervjuer med personal och brukare där det framkommit flera aspekter där stödet betyder särskilt mycket. Det var hjälp med myndighetskontakter, hjälp att få andra LSS-insatser, hjälp att få vård och rehabilitering, hjälp att förfoga över ett ”bollplank” att diskutera med och vända sig till vid behov.
Förslagen från LSS-kommittén ledde dock inte till någon förändring.

Hur fungerar insatsen rådgivning och stöd idag?

Idag är insatsen underutnyttjad och behöver utvecklas för att svara mot de behov som finns, hos bland annat personer med stort behov av stöd från logoped, fysioterapeut, kurator och arbetsterapeut. En samordnande och informerande roll saknas i insatsen. Trots att den enskilde många gånger har både en individuell plan enligt LSS och en SIP (samordnad individuell plan) enligt SoL (Socialtjänstlagen), saknas reell samordning för att få en överblick och ett kontinuerligt stöd. Många personer med funktionsnedsättning och deras närstående saknar en adekvat samtalspartner som kan informera, stötta samt rådfrågas.

Att insatsen råd och stöd inte tillämpats i enlighet med LSS ursprungliga syfte innebär stora problem för många enskilda och deras närstående. Inte sällan hamnar berörda personer mellan stolarna, och ingen tar ansvar för deras behov. Tillämpningen varierar mellan olika regioner vilket leder till rättsosäkerhet.

Förskjutningen, att hänföra allt fler åtgärder till HSL, ökar möjligheten för huvudmannen att bestämma och definiera omfattningen och utformningen av insatsen, vilket skapar ytterligare osäkerhet. Insatsen kan då också nekas den enskilde, utan att man har möjlighet till rättslig prövning.

Vad behöver förbättras inom rådgivning och stöd?

Funktionsrättsrörelsen betonar att insatsen rådgivning och stöd behövs för att personer med omfattande funktionsnedsättningar ska uppnå goda levnadsvillkor och få möjlighet att delta i samhällslivet i enlighet med LSS ursprungliga intentioner. Det är av stor vikt att insatsen kan användas som både ett kvalitativt och kvantitativt komplement till habiliterings- och rehabiliteringsinsatser enligt HSL.

Enligt funktionsrättsrörelsen bör det inte uppstå problem i gränsdragning gentemot sjukvårdande behandling enligt HSL, eftersom det ska föreligga ett behov med direkt anknytning till funktionsnedsättningen för att insats enligt § 9 p.1 ska beviljas. Rörelsen anser att det behövs en informationssatsning om denna insats.

Förutsättningarna för personer med funktionsnedsättningar är avsevärt annorlunda jämfört med andra. Denna särskilt anpassade insats är därför synnerligen befogad för att motverka konsekvenserna av funktionsnedsättning.

Eftersom lagstiftningens intentioner urholkats, och rättspraxis resulterat i en allt mer restriktiv tillämpning, ser funktionshinderrörelsen ett behov av att förtydliga lagstiftningen så att lagens ursprungliga syfte kan säkerställas.

Detta var dock inget som diskuterades i senaste LSS-utredningen (2019). Så här skrev Riksförbundet FUB i sitt remissvar på denna utredning:

”Det finns ett stort behov av ett kvalificerat expertstöd av personer, som förutom yrkeskunskap även har specifik kunskap om hur det är att leva med intellektuell funktionsnedsättning och autism. Den stora poängen med råd- och stödinsatsen, som den var tänkt, var att personal med olika specialistkompetens skulle bilda team och gemensamt ta hänsyn till och väga samman alla livsområden och kriterier för livskvalitet som är viktiga i den enskildes liv. Den sammantagna medicinska, psykologiska, sociala och pedagogiska kompetensen kan på så sätt bli ett gott stöd för både den enskilde och de anhöriga. Det samlade stödet är särskilt viktigt för personer med omfattande funktionsnedsättning eller flerfunktionsnedsättning och deras anhöriga.”

Det finns tre olika huvudmän – vad betyder det?

Huvudmannaskapet diskuterades i LSS-utredningen 2019; att det vore en fördel med endast en huvudman för LSS.

Jag vill påpeka att med insatsen rådgivning och stöd så finns det idag tre olika huvudmän. En sådan organisation ger möjlighet för ansvariga att skylla på varandra. Mellan stolarna hamnar alltför ofta individen med behov.

Mina reflektioner om råd och stöd enligt LSS.

  • Råd och stöd är en viktig insats för den enskilde, och hela familjen, men tyvärr håller den på att tyna bort.
  • Dagens uppdelning mellan tre olika huvudmän är ett problem; det bör vara en enda huvudman som för de andra insatserna i paragraf 9.
  • Det som diskuteras är att personlig assistans ska bli statlig – men denna insats diskuteras inte!