LSS-skolan 10: Tillstånd, kontroll och överklaganden
Vilka regler gäller för tillstånd och kontroll av LSS-verksamheter? Och hur är gången när man överklagar ett beslut?
En enskild person får inte utan tillstånd från IVO bedriva verksamhet som avser personlig assistans enligt 9 § 2 i LSS eller verksamhet som avser insatser i 9 § 6-10 i LSS. För kommuner och landsting samt personlig assistans i egen regi räcker det med anmälan till IVO.
Den som fått tillstånd enligt 23 § i LSS och som anlitats att utföra personlig assistans åt en enskild är skyldig att tillhandahålla all assistans som den enskilde fått stöd för enligt 9 § 2. Undantag finns.
24 § Anmälan om avhjälpande av missförhållande.
24 a § Var och en som fullgör uppgifter enligt denna lag ska medverka till att den verksamhet som bedrivs och de insatser som genomförs är av god kvalitet.
24 b § Den som fullgör uppgifter i verksamhet enligt lagstiftning om stöd och service till vissa funktionshindrade ska genast rapportera om han eller hon uppmärksammar eller får kännedom om ett missförhållande eller en påtaglig risk för ett missförhållande, som rör den som får eller som kan komma ifråga för insatser enligt sådan lagstiftning.
Rapporteringsskyldigheten fullgörs till:
1. yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet till den som bedriver verksamheten, och
2. i övrigt till berörda nämnder som avses i 22 § och 24 c §.
Den som enligt 24 b § ska ta emot rapporter ska informera den som fullgör uppgifter i verksamhet enligt lagstiftning om stöd och service till vissa funktionshindrade om de skyldigheter som han eller hon har enligt 24 a och b §§ samt 24 d §.
Den som, i yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet, enligt 24 b § ska ta emot rapporter ska informera berörd nämnd om de rapporter han eller hon har tagit emot.
24 e § Ett missförhållande eller en påtaglig risk för ett missförhållande, ska dokumenteras, utredas och avhjälpas eller undanröjas utan dröjsmål.
24 f § Ett allvarligt missförhållande eller en påtaglig risk för ett allvarligt missförhållande, ska snarast anmälas till Inspektionen för vård och omsorg, IVO.
Den utredning som gjorts med anledning av det inträffade ska bifogas anmälan. Anmälan ska göras av
1. berörda nämnder som avses i 22 §, eller
2. den som bedriver yrkesmässig enskild verksamhet.
24 g § Ytterligare bestämmelser om anmälnings- och rapporteringsskyldighet finns i 14 kap. 1 och 3 §§ socialtjänstlagen.
Ledningssystemet skall säkerställa att det finns rutiner för hur fel och brister i verksamheten ska identifieras, dokumenteras, analyseras och åtgärdas samt hur vidtagna åtgärder följs upp. Det är alla anställdas ansvar att anmäla.
Lex Sarahs historia
Bestämmelsen Lex Sarah har fått sitt namn från undersköterskan Sarah Wägnert, som arbetade vid vårdhemmet Polhemsgården i Solna. I oktober 1997 uttalade sig den då 23-åriga undersköterskan i STV Rapport om att det förekom vanvård på hemmet. Hennes berättelse om missförhållanden inom äldreomsorgen fick stor uppmärksamhet i media och två år senare, 1999, fick hon en bestämmelse i socialtjänstlagen uppkallad efter sig, Lex Sarah.
Lex Sarah gäller i LSS från 2005 med ändringar 2011 enligt paragraferna ovan.
Läs också senaste version av ”SOSFS 2011:5, Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om Lex Sarah” samt ”Lex Sarah Handbok för tillämpningen av bestämmelserna om lex Sarah” från Socialstyrelsen utgiven 2014.
Om tillsyn (25-26 §§)
Inspektionen för vård och omsorg (IVO) utövar sedan 2012 tillsyn över all verksamhet som bedrivs enligt denna lag. Från lagens början var länsstyrelsen ansvarig för tillsynen och tillstånd. År 2010 övertogs detta av Socialstyrelsen.
IVO ska granska att tillstånd följs och har rätt att återkalla tillstånd vid brister.
IVO ska vid tillsyn lämna råd och vägledning.
IVO ska också ge föreläggande vid upptäckta brister.
IVO ska kontrollera att brister avhjälps.
Om överklagande (27 §)
LSS blev en rättighetslag. En viktig orsak till detta var att beslut om insatser ska kunna överklagas i domstol.
27 § Beslut av en nämnd som avses i 22 § eller av Inspektionen för vård och omsorg får överklagas till allmän förvaltningsdomstol om beslutet avser
1. insatser för en enskild enligt 9 §,
2. utbetalning till någon annan enligt 11 §,
3. återbetalning enligt 12 §,
4. förhandsbesked om rätt till insatser enligt 16 § andra eller tredje stycket,
5. tillstånd till enskild verksamhet enligt 23 §,
6. omhändertagande av personakt enligt 23 d §,
7. föreläggande enligt 26 c och 26 f §§,
8. återkallelse av tillstånd och förbud enligt 26 g-26 i §§,
9. indragning eller nedsättning av ekonomiskt stöd enligt 9 c § andra stycket.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
I fråga om överklagande av Inspektionen för vård och omsorgs beslut enligt 23 c § gäller i tillämpliga delar 6 kap. 7-11 §§ offentlighets- och sekretesslagen.
Beslut i frågor som avses i första stycket gäller omedelbart.
Förvaltningsrätten eller kammarrätten får dock förordna att dess beslut ska gälla först sedan det vunnit laga kraft.
Så tänkte politikerna
I LSS-propositionen 1992/93:159 skrev ansvarig minister om tillsyn:
Socialstyrelsen skall ha den centrala tillsynen över den nya lagens tillämpning. Styrelsen skall därvid följa, stödja och utvärdera verksamheterna, ta initiativ till förändringar och vara kunskapsförmedlare.
Länsstyrelsen skall inom länet ha tillsyn över verksamhet med anledning av den nya lagen och därutöver informera och ge råd till allmänbeten i frågor somrör verksamheten, biträda kommunerna med råd samt främja samverkan i planering mellan kommunerna, landstingen och andra samhällsorgan.
Länsstyrelsen skall ha rätt att inspektera sådan verksamhet.
Förslaget innebär ingen ändring i förhållande till vad som gäller idag enligt socialtjänstlagen och HSL. Min mening är att eftersom sambandet med framför allt socialtjänstlagen är så starkt bör samma regler om central tillsyn gälla. I Socialstyrelsens tillsynsansvar ligger bl. a. att styrelsen skall följa och utvärdera verksamheterna, göra kunskapssammanställningar, företa inspektioner, utarbeta allmänna råd, ta initiativ till förändringar och vara kunskapsförmedlare. Detta är viktiga funktioner inte minst när en verksamhet som den nu aktuella är under uppbyggnad.
Vid tillämpningen av den nya lagen blir det fråga om viktig myndighetsutövning.
Kommunerna kommer att vara huvudmän för huvuddelen av insatserna enligt den nya lagen.
Som jag nyss påpekat har insatserna enligt den nya lagen ett starkt samband med socialtjänsten enligt socialtjänstlagen. Jag finner inga skäl för att tillsynen i den nya lagen skall reduceras i förhållande till vad som gäller i fråga om socialtjänsten.
Länsstyrelsen, med närheten till länets kommuner och med den regionala kunskapen, bör därför vara tillsynsmyndighet på länsnivå för hela den verksamhet som regleras i den nya lagen. Jag vill särskilt understryka betydelsen av att tillsynsmyndigheten med aktiva insatser följer den nya lagens tillämpning.
LSS-propositionen om enskild verksamhet:
En enskild som yrkesmässigt vill bedriva verksamhet enligt den nya lagen i form av daglig verksamhet, korttidstillsynkorttidsvistelse, boende i familjehem eller bostad med särskild service skall söka tillstånd hos länsstyrelsen.
Länsstyrelsen har därvid möjlighet att inspektera verksamheten.
Med hänsyn till att länsstyrelsen har det regionala tillsynsansvaret för de ifrågavarande verksamheterna anser jag att tillstånd till enskild verksamhet bör ges av länsstyrelsen.
Länsstyrelsen bör också få möjlighet att inspektera den enskilda verksamheten. Att verksamheten sedan faller under länsstyrelsens tillsynsansvar följer av länsstyrelsens ansvar för den regionala tillsynen över verksamhet enligt den nya lagen.
Om allvarliga missförhållanden föreligger inom enskild verksamhet som erhållit tillstånd av länsstyrelsen måste länsstyrelsen kunna återkalla tillståndet.
En sådan möjlighet bör därför, såsom utredningen föreslagit, införas i den nya lagen. Det bör dock föreligga allvarliga missförhållanden, som inte rättats till efter ett föreläggande av länsstyrelsen, innan återkallelse kan tillgripas. Det skall således vara fråga om sådana missförhållandensom idag kan föranleda förbud av länsstyrelsen enligt socialtjänstlagen.
I LSS-propositionen om överklagande:
Beslut om särskilda insatser och andra därmed sammanhängande beslut liksom beslut om att vägra tillstånd att bedriva enskild verksamhet, beslut om föreläggande och beslut om återkallelse av tillstånd får överklagas hos länsrätten. Besluten gäller omedelbart. Domstolen får dock förordna att dess beslut skall gälla först sedan det vunnit laga kraft.
Beslut om särskilda insatser enligt LSS bör, på samma sätt som beslut om särskilda omsorger enligt omsorgslagen, kunna överklagas till länsrätten. Detta råder det stor enighet om. Svårt funktionshindrade måste medlagens hjälp kunna kräva bestämda insatser. Då spelar möjligheten att överklaga en stor roll.
Hur fungerar tillstånd och kontroll idag?
Tillsynen har blivit något bättre sedan IVO övertog den 2013. Problemet att det inte finns en egen avdelning för LSS har dock slagit igenom och under 2018 såg vi att det inte fungerade!
Mer resurser behövs för regelbundna kontroller. Med dagens resurser kommer de flesta gruppbostäderna aldrig att besökas av IVO.
När det gäller Lex Sarah så påpekade Karl Grunewald i tidskriften Intra de svårigheter som finns för anställda att rapportera om missförhållanden på sin arbetsplats. Det leder ofta till utfrysning och mobbing, och i värsta fall uppsägning!
En annan brist är att Lex Sarah bara gäller anställda, inte för brukare, anhöriga eller god man. IVO har ingen plikt att utreda annan anmälan från till exempel god man. Med tanke på att det är svårt för anställda, på grund av grupptryck, att anmäla, så är ju god mans rapportering av till exempel vanvård oerhört viktig. Vi såg det nyligen på ett privat boende i Västra Götaland.
Möjligheten att anmäla anonymt finns för personal, men inte enligt kommunernas regelverk. Karl Grunewald i Intra 2015::
”Lex Sarah måste arbetas om och ge rättigheter för personalen – inte skyldigheter – att liksom den enskilde och dess ombud, få framföra klagomål, som ska utredas och dokumenteras.”
Hur går det till att överklaga?
Om kommunen (eller landsting, Försäkringskassan) avslår en begäran om en LSS-insats måste de skicka beslutet skriftligt till den enskilde eller dennes ombud.
I beslutet ska framgå hur överklagan sker och inom vilken tid (normalt tre veckor).
För att överklaga lämnar du in en skrivelse där du uppger vilket beslut du vill överklaga och varför, samt vilken ändring du vill ha. Till skrivelsen bör du lägga handlingar som stödjer din begäran.
Observera att skrivelsen måste vara kommunen tillhanda inom den tid som angivits på beslutet.
Om kommunen anser att beslutet är felaktigt kan beslutet ändras. I annat fall skickas ärendet vidare till förvaltningsrätten.
Observera att du ska begära inhibition av beslutet om det avser en omprövning av en insats du redan har.
Inhibition
För den som beslutet har gått emot kan det vara av stor betydelse att beslutet inte träder i kraft förrän saken har slutligt prövats av domstol.
Ett beslut om att skjuta upp verkställigheten av ett beslut kan begäras av den klagande eller av domstolen. Inhibition innebär att det nya beslutet inte ska gälla innan domstolen har avgjort överklagan. Utan det tidigare beslutet fortsätter att gälla fram till överklagan har avgjorts.
En begäran om inhibition görs vanligtvis redan i samband med att beslutet överklagas. Om klaganden begär inhibition i överklagan måste denna och akten sändas till domstolen omgående.
Någon omprövningsskyldighet enligt lagstiftningen föreligger då inte.
Övrigt
l LSS-handläggaren är skyldig att vid behov hjälpa dig med överklagandet, men erfarenheten talar för att det behövs stöd av juridisk kunnig person för att ha en rimlig möjlighet att vinna ett mål i Förvaltningsrätterna.
* FUB har rättsombud som utbildats speciellt i LSS och för vanliga mål i förvaltningsrätterna. Rättsombuden har stöd från FUB:s förbundsjurister.
* Det finns jurister som har speciell kunskap även hos assistansbolagen.
* Via hemförsäkringen, exempelvis Unik försäkring, kan du få viss hjälp att överklaga från jurister med speciell kunskap om LSS.
Handikapputredningen föreslog att personkretsen i LSS skulle få specifik rättshjälp, något som tyvärr inte kom med i LSS-propositionen och lagen. I dag, när allt fler beslut överklagas till förvaltningsrätten, kan vi se att detta beslut att inte ta med rättshjälp var olyckligt. FUB krävde att rättshjälp skulle tillkomma som förslag från LSS-utredningen, men så blev inte fallet.
Hur fungerar förvaltningsrätten?
Förvaltningsrätten är första (lägsta) instans för de allmänna domstolar som handlägger mål som rör tvister mellan enskilda personer och myndigheter, som Försäkringskassan och kommuner.
Det finns 12 förvaltningsrätter i landet; i Falun, Göteborg, Härnösand, Jönköping, Karlstad, Linköping, Luleå, Malmö, Stockholm, Umeå, Uppsala och Växjö.
Förvaltningsrättens sammansättning kan variera något beroende på vilken typ av mål som ska behandlas. I de flesta fall är det en juristdomare och tre nämndemän som tillsammans avgör målet. Är det en tvist där det är lagligheten i ett kommunalt beslut som ska prövas består förvaltningsrätten av en juristdomare och två särskilda ledamöter.
Nästa instans i kedjan, om du överklagar en dom i förvaltningsrätten, är kammarrätten. Dock behöver man först ansöka om prövningstillstånd.
Det finns fyra kammarrätter; i Göteborg, Jönköping, Stockholm och Sundsvall. Kammarrättens sammansättning varierar något beroende på vilken typ av mål som ska behandlas. Frågor om prövningstillstånd avgörs av två ledamöter (jurister). När själva målet ska avgöras räcker det i de flesta fall med tre ledamöter (jurister) för att kammarrätten ska kunna fatta beslut. I vissa mål, till exempel mål om socialförsäkring och vård av barn, ingår även två nämndemän (icke jurister) i rätten.
Högsta Förvaltningsdomstolen är högsta instans. Väldigt få mål får dock prövningstillstånd. Huvudregeln är att det bara lämnas om avgörandet kan få betydelse som prejudikat, det vill säga: ge ledning för hur andra liknande fall ska bedömas.
Den omständigheten att kammarrätten kan befinnas ha dömt fel räcker som regel inte för att HFD ska ta upp målet och pröva det.
HFD finns i Stockholm. I HFD tjänstgör för närvarande 16 domare. Domarna har titeln justitieråd. Justitieråden utnämns av regeringen och är anställda med fullmakt, vilket innebär att de endast kan skiljas från sin anställning i de fall som anges i regeringsformen.
När ett prövningstillstånd har meddelats prövar HFD målet i sak. I sitt avgörande lämnar domstolen besked om rättsläget. HFD kan i en dom göra generella uttalanden, exempelvis om hur en bestämmelse ska tillämpas. I många fall är emellertid HFD:s avgöranden så knutna till omständigheterna i det enskilda fallet att förvaltningsdomstolar och myndigheter får bedöma avgörandets betydelse i mål där omständigheterna inte är helt jämförbara.
HFD prövar även ansökningar om resning. Det krävs inte prövningstillstånd för att HFD ska pröva sådana ansökningar. För att en resningsansökan ska beviljas krävs i allmänhet att det har kommit nya, viktiga omständigheter efter det att målet avgjordes. Resning kan även beviljas om det har förekommit ett allvarligt fel vid handläggningen av målet.
Hur ska LSS tolkas?
Som vanligt är lagtexten grunden, men när man läser lagtexten för LSS bör man även ha läst propositionen för att förstå de grundläggande principerna samt målet med lagen! För er som verkligen vill tolka LSS som det är tänkt är dessa grundläggande principer en god hjälp.
Svårigheter i tolkningen beror ofta på att man är ovan vid att lagen inte är kollektiv, och där begås de flesta misstagen av kommunerna och tyvärr även av förvaltningsrätterna.
Denna rättsosäkerhet i förvaltningsrätten är besvärande. Inte bara vi i FUB har påpekat detta utan även andra myndigheter som ISF, Inspektionen för socialförsäkringen.
Varför är LSS en rättighetslag?
Tanken är ju att det skeva styrkeförhållandet mellan den enskilde och kommunen skall balanseras av förvaltningsrätten, FR. FR är dessutom skyldig att själva utreda omständigheterna för att säkerställa den enskildes rätt!
Tyvärr sker det mycket sällan. FR dömer istället nästan alltid utifrån det material som parterna lagt fram. Det gör det svårt för den enskilde att vinna mot övermakten kommunen som har alla resurser, både juridiska och ekonomiska.
Det visar sig i att kommunerna vinner mer än 9 av 10 mål i FR – en orimlighet, som borde få några ansvariga att vakna.
Ofta hänvisas till tidigare mål i FR, vilket inte är korrekt, då de inte har något vägledande rättsvärde. Trots det pågår detta utan att någon ansvarig reagerar. Dessutom väljer ofta kommunen ut just de domar från FR som stödjer deras sak, trots att det finns andra som stödjer motpartens. Att det finns domar i FR som dömt olika i vad vi kan uppfatta som samma ärende kan och ska bero på att det är individernas individuella behov som skall prövas i LSS, och alla har vi olika behov.
Den enskilde behöver professionellt stöd, ett förslag från Handikapputredningen som tyvärr föll bort i LSS-propositionen. Resultatet är att FR inte fungerar som garant för rättsäkerheten för LSS-gruppen.
Som det uttrycks i propositionen:
LSS är avsedd att tillförsäkra personer med omfattande funktionshinder en god service och ett gott stöd, oavsett var de bor och oavsett vilka de lokala ambitionerna är. Det övergripande målet är att den enskilde skall kunna leva som andra, trots sitt funktionshinder. Jämlika livsvillkor innebär att jämförelser måste göras med villkor som gäller för jämnåriga som inte har funktionshinder.
Den enskilde skall kunna skapa sig ett värdigt liv, så likt andra människors liv som möjligt och i gemenskap med andra.