LSS-skolan 2024: 18. Samverkan inom LSS

LSS innehåller en bestämmelse som är både ovanlig och värdefull. Lagen ger intresseorganisationer rätten att samverka med kommunen. Hur funkar det i praktiken?

Observera att samverkan inte är detsamma som samråd. Kommunernas samråd med funktionsrättsorganisationer benämns på olika sätt; funktionshinderrådet, tillgänglighetsrådet, handikapprådet etcetera.

Samrådet är frivilligt för kommunen, och blir främst information från kommunen till funktionsrättsorganisationerna, om beslut som redan tagits.

Om intresseorganisationerna ska kunna vara med och påverka kommande beslut måste man in tidigt i planeringen. Det är det som är tanken med samverkan enligt LSS.

Vad säger LSS om föreningars rätt till samverkan med kommunen?

Rätten till samverkan för intresseorganisationer, vars medlemmar berörs av LSS, finns inskriven i lagens 15 § punkt 7: Till kommunens uppgifter hör att samverka med organisationer som företräder människor med omfattande funktionshinder.

LSS-propositionen förklarar samverkan så här:

Genom samverkan med handikapporganisationer kan de erfarenheter som personer med funktionshinder själva besitter tillföras verksamheten. Formerna för samarbetet bör bestämmas av kommunen och organisationerna själva utifrån lokala förutsättningar.

Där står också:

Ordet samverkan avser att markera, att samarbetet mellan parterna skall vara fråga om ett ömsesidigt givande och tagande. Ordet samråd har oftare använts i en snävare betydelse.

Det är ovanligt att något sådant skrivs in i lag. Det vanliga är annars att det finns samrådsgrupper som är frivilliga för kommunen.

Det är viktigt att intresseorganisationer kräver denna samverkan enligt LSS paragraf 15.7, och inte nöjer sig med funktionshinderrådet som är ett frivilligt samråd där kommunen styr innehållet.

Att kravet på samverkan är okänt, eller kanske ointressant, hos de flesta kommuner framgår av de svar organisationerna får när de begär samverkan om kommunens LSS-verksamheter. Kommunerna hänvisar ofta till att ”vi har kommunala funktionshinderrådet”.

Det är lite av samma undanflykter som jag beskrev i lektion 7, om individuell plan enligt LSS, där kommunens ansvariga för LSS hänvisar till andra planer som genomförandeplan, handlingsplan, vårdplan, SIP etcetera, vilka alla är professionens planer. Där är det bara individuell plan enligt 10 § LSS som är individens egen plan, och som kommunen måste erbjuda alla personer som har någon insats enligt LSS.

Paragraf 15.7 säger att kommunen ska samverka med intresseorganisationer som företräder personer med LSS beslut. Syftet är att ge handikapporganisationerna inom LSS-området möjlighet att utöva inflytande över beslut som fattas av kommunen inom ramen för LSS.

Organisationerna skall ges möjlighet att påverka, att lämna förslag och att ge synpunkter för att viktiga kunskaper och erfarenheter skall kunna tillföras verksamheten.

Bengt Westerberg skriver vidare i sin förklaring i propositionen:

Jag ser det som en självklarhet att handikapporganisationerna fortlöpande ges möjlighet att lämna förslag och att ge synpunkter hur verksamheten enligt lagen läggs upp och bedrivs. Därigenom tillförs också huvudmannen viktiga kunskaper och åsikter som funktionshindrade har.

Det är kommunerna som skall ha ansvaret för merparten av insatserna. En skyldighet att samverka med handikapporganisationerna bör därför åvila dessa.

Samarbetet bör kunna organiseras på olika sätt. Det är viktigt att både intresseorganisationerna och kommunen är överens om hur samverkan sker! Ofta vill kommunen även här styra agendan och då är det just ”bestämmas av kommunerna och organisationerna” som är viktigt, dvs. det ska vara en överenskommelse där bägge parter är delaktiga i beslutet hur samverkan skall ske.

Så är det också med innehållet, där båda parter måste få vara med och ha synpunkter innan beslut klubbas i nämnden eller tas av förvaltningschefer.

Om kommunen ifrågasätter samverkan bör berörd intresseorganisation upplysa om hur länsstyrelsen uttryckte det i ett beslut till en trilskande kommun i Stockholms län:

”Länsstyrelsen anser att de särskilda uppgifter för kommunen som anges i 15 § punkt 7 LSS vad avser samverkan med organisationer kan ses som grundläggande för att kunna ge personer med funktionshinder möjlighet att leva som andra trots sitt funktionshinder. Samverkan bör som lagen anger bestämmas av kommunerna och organisationerna själva utifrån lokala förutsättningar.

Samverkan enligt 15 § punkt 7 LSS bygger på att två parter kommit överens om formerna för detta arbete. FUB uppger i sin anmälan att deras medlemmar helt står utan den insyn och intressebevakning som lagen föreskriver. Så länge den ena parten inte känner sig hörd eller delaktig finns enligt länsstyrelsens bedömning inte grunden för samverkan på det sätt som anges i 15 § punkt 7 LSS.”

Det har visat sig vara viktigt att samverkan sker med både ansvariga politiker och ansvariga förvaltningschefer. Men glöm inte att ha en parallell diskussion med oppositionspolitiker, som kan vara en bra hjälp när nämnden skall ta beslut.

Hur kommer man i gång med samverkan enligt LSS?

Att få i gång samverkan tar tid! Motståndet mot att ”utomstående” lägger sig i verksamheten är ofta stort. Vad man då glömt är att man företräder de kommuninvånare för vilka verksamheterna finns.

Det finns i LSS 6 § en stark skrivning om att verksamheten skall vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt. Detta måste både personernas företrädare och kommunen som utförare förhålla sig till. Självklart är det besvärligare att tvingas ha en öppen dialog om, och inför, ett beslut.

Dialog kommer från grekiskan och betyder ”genom samtal”. Innebörden är samtal mellan två eller flera parter där synpunkter och argument fritt flödar, att alla berörda oavsett status har möjlighet att delta och är aktiva, att alla parter skall vara likvärdiga och att alla argument som rör de frågor som diskuteras är legitima. En dialog är ett möte där alla deltagare är med och påverkar resultatet.

Idag har förvaltningscheferna en mycket stor frihet att lägga fram sina beslutsrekommendationer till politikerna i nämnden, som sällan protesterar. Därför är det viktigt att samverka även med politiker. De får på så sätt även intresseorganisationens syn, både när man är överens med förvaltningen och när man har avvikande mening. Vi ser är att detta gör förvaltningschefer mer noggranna med underlag till beslutsförslag.

FUB Stockholms län har i flera år drivit frågan om ”Samverkan 15.7”, och konstaterar glädjande nog att allt fler lokalföreningar nu har någon form av samverkan. Nu är det dags att utveckla innehållet!

Det finns idag i några kommuner som delar min vision:

Jag vill göra kampen om insatser till samarbete om insatser.

Det var knappast lagstiftarnas mening att vi ska slåss om vad LSS innebär. Och även om LSS blev en rättighetslag var inte lagstiftarnas mening att alla beslut om insatser enligt LSS skulle prövas i domstol. Intentionerna och målet med LSS var ju tydliga. Som jag skriver nedan är därför en lugn samverkan bra för alla parter, och bidrar till att minimera antalet juridiska processer.

Vad vinner kommun, brukare och föreningar på att samverka om LSS?

Det finns många anledningar till att paragrafen 15.7 i LSS är viktig, och varför den fick en framträdande plats i propositionen, samt senare en egen paragrafpunkt i LSS.

• En vinst är att alla berörda är med och bidrar med sina erfarenheter och sin kunskap. Det ökar möjligheterna att göra rätt från början. Det är de viktigaste frågorna för brukarna som diskuteras.
• Det spar tid och resurser, samt minskar dubbelarbete. Det gör också att akuta insatser minimeras.
• Kunskapen hos alla parter ökar, vilket på sikt ger bättre verksamhet, och med stor sannolikhet även billigare verksamhet då långsiktig planering blir möjlig.
• För de berörda brukarna ökar inflytande och självbestämmande samt deras trygghet, i linje med målen med LSS. Samverkan ger nöjdare brukare, men även nöjdare medarbetare.
• Den riktigt stora vinsten är att konflikter minimeras!

9 steg till samverkan inom LSS

Ett exempel från en kommun:

1. Inför nämndmöten skickas alla dokument (utom de som omfattas av sekretess) som går ut till ledamöterna en vecka före mötet även till FUB-föreningen. FUB får på så sätt möjlighet att skriva eventuella kommentarer till ordförande. Om FUB vill får föreningen också direkt före mötets start framföra sin syn till alla nämndledamöter.
2. Nämndmötena är öppna (så när som på sekretesspunkter) och FUB-medlemmar får vara med och lyssna (ej prata om man inte fått en egen punkt).
3. Fyra gånger per år hålls samverkansmöten mellan FUB och ansvariga politiker.
4. Ungefär lika många samverkansmöten äger rum mellan FUB och förvaltningsledning.
5. FUB bjuder in olika politiker och förvaltningschefer för mer allmän diskussion före sina styrelsemöten.
6. Delar av föreningens styrelse träffar verksamhetschefer för exempelvis daglig verksamhet för allmän diskussion någon eller några gånger per år.
7. På de mer formella mötena enligt paragraf 15.7 finns en förutbestämd agenda och protokoll skrivs. Övriga möten är informationsutbyten utan formella krav, ibland med förutbestämda frågor. Det finns nämnder och förvaltningar som har ansvar för vissa delar av LSS, som till exempel lokaler, fritid, kultur, där samverkan inte ännu formaliserats. Kanske delvis för att behovet inte uppstått då huvudansvarig nämnd tagit på sig samordningsansvar.
8. Glöm inte samverkan med andra partier, de som inte just nu är styrande. Det är viktigt för kontinuiteten för brukarna att även dessa icke styrande politiker är insatta i frågor som berör LSS. Inför alla val har FUB möten med de stora partierna. Som en bonus ser FUB att nämndmötena utvecklas på punkter som rör LSS. LSS bör dessutom inte vara en partiskiljande fråga.

Hur fungerar samverkan med föreningar idag?

Liksom med Individuell Plan enligt LSS är detta en aktivitet som gärna kommunerna ”glömmer bort”. Ofta hänvisas till samråd typ av typen funktionshinderråd. Det räcker inte för att följa lagen.

För att få till samverkan enligt LSS paragraf 15.7 krävs en stark och målinriktad lokal intresseorganisation, en lokal FUB förening eller liknande. Som mycket annat i LSS erbjuder kommunen inget frivilligt.

Vad sa den senaste LSS-utredningen om samverkan?

Ingenting nytt, tyvärr, trots att utredaren säkert visste om problemen. Utredningens förslag är en oförändrad skrivning om kommunens ansvar:

LSS 7 kap. Särskilda uppgifter för kommunen

1. 1 § Till kommunens uppgifter hör att
2. fortlöpande följa upp vilka som omfattas av lagen, vilka deras behov av stöd och service är och verka för att de som omfattas av lagen får sina behov tillgodosedda,
3. informera om mål och medel för verksamheten enligt denna lag,
4. efter mottagande av ett beslut från Försäkringskassan om att en enskild saknar rätt till assistansersättning enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken, utan dröjsmål informera den enskilde om förutsättningar för andra insatser enligt denna lag om det inte är uppenbart obehövligt att lämna sådan information,
5. medverka till att personer som omfattas av lagen får tillgång till arbete eller studier,
6. verka för att det allmänna fritids- och kulturutbudet blir tillgängligt för dem som omfattas av lagen,
7. anmäla till överförmyndaren dels när en person som omfattas av lagen kan antas behöva förmyndare, förvaltare eller god man, dels när ett förmynderskap, förvaltarskap eller godmanskap bör kunna upphöra, SOU 2018:88 Författningsförslag 81
8. samverka med organisationer som företräder människor med omfattande funktionsnedsättningar,
9. underrätta Försäkringskassan när någon som får assistansersättning enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken beviljas boende med särskild service, daglig verksamhet eller någon annan insats som kan påverka behovet av personlig assistans,
10. anmäla till Försäkringskassan om det finns anledning att anta att assistansersättning enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken används för annat än köp av personlig assistans eller kostnader för personliga assistenter, och
11. anmäla till Inspektionen för vård och omsorg om det finns anledning att anta att en tillståndshavares lämplighet för att bedriva verksamhet med personlig assistans kan ifrågasättas.

Vad säger andra myndigheter?

Ingenting nytt på många år! Socialstyrelsen har en rapport från år 2012, som konstaterar att av 65 tillfrågade kommuner nämnde ingen av dessa samverkan enligt paragraf 15.7 i LSS. 53 av dem hade samråd genom funktionshinderråd.
I Socialstyrelsens årliga rapport ”Öppna jämförelser” saknas denna punkt helt!

Ingenting tyder på att det blivit bättre. Om jag söker på internet senaste året får jag bara träff på LSS-skolan, på ReclaimLSS och på det dokument som finns på FUB:s hemsida samt hos vissa kommuner som skriver i text vad som står i LSS om kommunens ansvar i paragraf 15.7.

Jag blir väl tvungen att konstatera att mitt upplysningsuppdrag inte har fått någon större effekt. Som mycket i LSS föreskrifter jobbar vi företrädare för personer med funktionsnedsättning i stark motvind.