LSS-skolan 8: Kommunens särskilda ansvar
Kommunerna har ett stort ansvar för alla sina invånare. Det åligger kommunen att ansvara för service och omvårdnad för personer som tillhör LSS gruppen.
Det är naturligt att kommunen har huvudansvaret för LSS, även om viss verksamhet utförs av andra. Landstinget har ”Råd och stöd” och Försäkringskassan en stor del av personlig assistans.
Enligt paragraf 14 har kommunen dock samordningsansvaret för alla insatser som ges enligt LSS till en person boende i kommunen eller i annan kommun dit personen hänvisats bostad.
KOMMUNENS SAMORDNINGSANSVAR
14 § Kommunen skall verka för att insatser som skall tas upp i planer som avses i 10 § samordnas.
Kommunen ansvarar för att samordna alla insatser som ges till en enskilde, även sådana som ges av andra utförare. Kommunen ska se till att insatserna samordnas på bästa sätt. Kommunen ska aktivt söka kunskap om alla utförares åtgärder som ges till den enskilde.
KOMMUNENS SÄRSKILDA UPPGIFTER
15 § Till kommunens uppgifter hör att:
1. Fortlöpande följa upp vilka som omfattas av lagen och vilka deras behov av stöd och service är,
2. verka för att personer som anges i 1 § får sina behov tillgodosedda,
3. informera om mål och medel för verksamheten enligt denna lag,
4. medverka till att personer som anges i 1 § får tillgång till arbete eller studier,
5. verka för att det allmänna fritids- och kulturutbudet blir tillgängligt för personer som anges i 1 §,
6. anmäla till överförmyndaren dels när en person som omfattas av 1 § kan antas behöva förmyndare, förvaltare eller god man, dels när ett förmynderskap, förvaltarskap eller godmanskap bör kunna upphöra,
7. samverka med organisationer som företräder människor med omfattande funktionshinder,
8. anmäla till Försäkringskassan när någon som har ansökt om biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till sådan assistans enligt 9 § 2 kan antas ha rätt till assistansersättning enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken,
9. underrätta Försäkringskassan när någon som får assistansersättning enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken beviljas boende med särskild service, dagligverksamhet, barnomsorg eller någon annan insats som kan påverka behovet av personlig assistans,
10. anmäla till Försäkringskassan om det finns anledning att anta att assistansersättning enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken används för annat än köp av personlig assistans eller kostnader för personliga assistenter.
11. anmäla till Inspektionen för vård och omsorg om det finns anledning att anta att en tillståndshavares lämplighet för att bedriva verksamhet med personlig assistans kan ifrågasättas.
Enligt punkt 1 ska kommunen aktivt genom uppsökande verksamhet göra sig väl förtrogen med levnadsförhållande för invånare med psykiska och fysiska funktionsnedsättningar.
Kommunen ska fortlöpande följa upp vilka individer som omfattas av LSS och vilka deras behov är.
Punkt 2 innebär att kommunen har ansvar för att personkretsen får sina ofta sammansatta behov tillgodosedda även då det krävs insatser från flera instanser. För de berörda måste det klart framgå till vem man ska vända sig. Informationen om detta måste utformas med tanke på vilka funktionsnedsättningar som personen kan ha. Detsamma gäller punkt 3.
Ge tillgång till arbete och studier, enligt punkt 4, har vad gäller arbete mer blivit sysselsättning via daglig verksamhet än riktiga jobb, tyvärr!
Att göra fritid och kultur tillgängligt, enligt punkt 5, innebär att kommunen ska verka för att för aktiviteter som anordnas av kommunen, men även till aktiviteter som anordnas av andra.
Punkt 6 innebär en skyldighet att se till att de personer inom LSS som behöver stöd av god man eller förvaltare får detta. En god man är någon som hjälper en person med sin ekonomi eller att föra sin talan i olika frågor. Man har kvar sin rättshandlingsförmåga och god man får endast utföra rättshandlingar inom de områden som på förhand är fastställda.
Om god man
Trots att man har en god man får man själv ta ut pengar eller ansöka om insatser och dylikt. Den gode mannen är till hjälp om man exempelvis inte klarar av att hantera pengar. Man blir således inte ”omyndigförklarad” för att man har en god man. Ingen är tvungen att ha en god man, det bygger på samtycke från den enskilde.
Vad är en förvaltare?
En förvaltare kan utses när en god man inte räcker till. En förvaltare tar över en del av den enskildes rättshandlingsförmåga. En stor skillnad mellan god man och förvaltare är att förvaltaren inte behöver inhämta samtycke från den enskilde för att rättshandla åt denne. På så sätt förlorar den enskilde viss del av sin rättshandlingsförmåga.
Vad är en god mans uppgifter?
Att ”bevaka en huvudmans rätt” är att se till att han eller hon får den hjälp från samhället som han eller hon behöver. Det kan vara att ansöka om stöd enligt LSS eller bidrag enligt socialtjänstlagen med mera.
”Förvalta huvudmannens egendom” innebär att sköta huvudmannens ekonomi. Ibland har personen inte själv förmåga att ta hand om sina pengar eller betala sina räkningar. Eller så har han eller hon en större förmögenhet, som han eller hon inte kan klara av att ta hand om själv. Då behövs det att någon annan hjälper till.
”Sörja för huvudmannens person” innebär att kontrollera och se till att huvudmannen har det bra samt att hålla kontakt med henne eller honom. En god man ska hålla sig informerad om huvudmannens levnadsförhållanden och om det finns brister försöka avhjälpa dem. Att sörja för person har alltid varit viktigast för unga vuxna med måttlig till grav utvecklingsstörning. Du ska se till att individuella planer och alla genomförandeplaner skrivs med individuella behov och önskningar som fokus och att alla får rätt till ett gott liv oavsett funktionsnedsättning. Du måste bevaka att personalen har rätt utbildning. Du måste kontrollera att den personliga omsorgen är god. Dessutom bevaka att tillgång till fritidsaktiviteter inte reduceras till kollektiva utflykter och liknande.
I debatten ifrågasätts ofta att anhörig är god man. Samtidigt har verkligheten visat på större problem att några gode män har för många uppdrag för att hinna med sina åtaganden. I debatten fokuseras ofta ensidigt på den ekonomiska förvaltningen.
Enligt punkt 7 ska kommunen samverka med intresseorganisationer som företräder personer med LSS-beslut. Syftet med samverkan är att ge handikapporganisationerna inom LSS-området möjlighet att utöva inflytande över beslut som fattas av kommunen inom ramen för LSS.
”Organisationerna skall ges möjlighet att påverka, att lämna förslag och att ge synpunkter för att viktiga kunskaper och erfarenheter skall kunna tillföras verksamheten.”
Punkt 8 till 10 avser personlig assistans och tillkom 2010 när LASS blev en del av LSS.
Punkt 11 har tillkommit efter den så kallade fuskutredningen om personlig assistans år 2012.
BESTÄMMELSER MELLAN KOMMUNER SAMT MELLAN KOMMUNEN & LANDSTING
16 § En kommuns ansvar enligt denna lag gäller gentemot dem som är bosatta i kommunen.
Ansvaret för insatser enligt 9 § 2–10 omfattar dock inte dem som är bosatta i kommunen genom beslut av en annan kommun i fall som avses i 16 c eller 16 d §.
Ändring gjordes 2011 för att förtydliga ansvaret mellan bosättningskommun (ursprunglig) och vistelsekommun (där nuvarande bostad av olika skäl är).
En kommun ska inte kunna överföra LSS-kostnader på en annan kommun bara för att till exempel bostad saknas.
17 § Ett landsting eller en kommun får med bibehållet ansvar sluta avtal med någon annan om att tillhandahålla insatser enligt denna lag. Någon annan än kommunen kan utföra insatserna.
SÅ TÄNKTE POLITIKERNA
I LSS-propositionen 1992/93:159 skrev ansvarig minister:
Om huvudmannaskapet för verksamhet enligt den nya lagen.
Varje landsting skall, om inte annat överenskommits svara för rådgivning och stöd enligt den nya lagen.
Varje kommun skall om inte annat överenskommits svara för övriga insatser med särskilt stöd och särskild service enligt den nya lagen.
Skälen för mitt förslag är att enligt min mening bör människor som av särskilda skäl behöver få viss samhällsservice, så långt möjligt få denna genom de samhällsorgan som normalt svarar för service av motsvarande eller likartat slag till alla människor.
Gränsen mellan socialtjänstlagen och den nya lagen kommer inte alltid att vara skarp. Genom att kommunerna enligt mitt förslag ges ansvaret för verksamhet enligt både socialtjänstlagen och merparten av den nya lagen, undviks att enskilda kommer i kläm i samband med ansvarsdiskussioner, som skulle kunna uppstå om det var skilda huvudmän som ansvarade för verksamheterna.
Eftersom kommunerna redan bedriver verksamhet som syftar till att ge enskilda stöd och service, är det också kommunerna som har de största förutsättningarna att skapa en organisation för att ge stöd och service enligt den nya lagen. Likaså är det enligt min mening kommunerna som har störst möjlighet att planera och att hålla samman det samlade stödet som ges till enskilda utifrån olika lagar och verksamheter.
Som jag redan nämnt anser jag att landstingen bör ha det grundläggande ansvaret för insatsen rådgivning och annat personligt stöd. Denna insats har ofta en nära anknytning till insatser som ges av landstingen enligt hälso- och sjukvårdslagen. Det är också frågan om en specialiserad verksamhet som ofta förutsätter ett större upptagningsområde än en kommun.
Kommunernas och landstingens ansvar bör omfatta dem som är bosatta i kommunen respektive landstingsområdet. Likaså bör kommunerna och landstingen ha ett ansvar för att ge tillfälliga stöd- och serviceinsatser till personer som tillhör lagens personkrets och som vistas i kommunen eller landstingsområdet under en kortare tid. Detta motsvarar vad som nu gäller enligt omsorgslagen.
Bestämmelsen enligt 14 § ålägger kommunen ett särskilt samordningsansvar för alla insatser till den enskilde, även sådana som lämnas av andra organ. Kommunen ska se till att insatserna samordnas på ett för den enskilde så fördelaktigt sätt som möjligt. Det innebär att kommunen aktivt bör verka för att få kunskap om andra organs åtgärder som ska redovisas i planen.
15 § redogör i sju punkter för de uppgifter som åligger kommunen utöver de insatser som redovisats i 9 §.
Första punkten. Till socialnämndens uppgifter enligt socialtjänstlagen hör att genom uppsökande verksamhet och på annat sätt främja förutsättningarna för goda levnadsförhållanden.
Andra punkten. De som tillhör personkretsen i denna lag har ofta ett sammansatt behov av stöd som kräver insatser av flera olika samhällsorgan. Kommunen har till uppgift att verka för att de personer som tillhör personkretsen får sina olika behov tillgodosedda.
Tredje punkten. Skyldigheten att informera om mål och medel tar sikte främst på behovet av information till personer som tillhör lagens personkrets, deras anhöriga samt personer som är i allmän tjänst.
Fjärde punkten. I kommunens uppgift att verka för att personer får ett arbete ingår dels förberedelse för arbete genom dagcenter för den som har nytta av sådan verksamhet, dels att verka för att personer som vill få möjlighet till arbete anmäls till arbetsförmedlingen.
Femte punkten. Skyldigheten att verka för att det allmänna fritids- och kulturutbudet blir tillgängligt avser sådana aktiviteter som dels anordnas av kommunen, dels andra huvudmän.
Sjätte punkten. Beslut om förordnande av förmyndare, förvaltare eller god man – eller omupphävande av sådant förordnande – kan ha stor betydelse för den enskilde. Därför har kommunen här ålagts att vid behov ta initiativ i sådana frågor.
Sjunde punkten. Genom samverkan med handikapporganisationer kan de erfarenheter som personer med funktionshinder själva besitter tillföras verksamheten.
I 16 § redogörs för kommunens respektive landstingets ansvar för person som tillfälligt vistas i annan kommun/landsting samt för hur man skall underlätta för en person att kunna flytta till annan kommun/landsting.
I 17 § framgår det organisatoriska och kostnadsmässiga ansvaret för kommunen/lands-tinget för insatserna i till den enskilde enligt lagen.
HUR FUNGERAR DET IDAG?
I huvudsak fungerar LSS som det var tänkt. Det har inneburit att antalet personer med LSS-insatser ökat till idag cirka 85 000, varav knappt 20 000 med personlig assistans.
Det är färre än antalet i prognosen som angavs i LSS propositionen 1993. Där var prognosen cirka 100 000 med övriga LSS-insatser och cirka 7 000 med personlig assistans.
I dessa siffror har vi inte tagit hänsyn till att Sveriges befolkning ökat med 17 procent sedan 1994 till i slutet av 2018.
Totalt är det således färre personer som omfattas av LSS, vilket troligtvis beror på en mer restriktiv bedömning än som var tänkt.
Personlig assistans har dock blivit en mycket mer efterfrågad insats. Kanske främst på grund av att den ger en hög grad av självbestämmande till individen, men även för att det varit kontinuerlig brist på gruppbostäder och att de som byggs idag alltmer börjar likna små institutioner med för många boende per enhet.
Övriga problem vi ser idag är att kommunen och Försäkringskassan blivit restriktivare i sina behovsbedömningar i LSS-utredningar.
De flesta insatserna i LSS har antingen minskat eller stagnerat under den senaste femårsperioden.
Gruppen som omfattas av LSS är liten och blir därför ofta bortglömd av politiker. Samtidigt, då gruppen är just liten, är den objektivt sett inget stort ekonomiskt problem för stat och kommun!
Det handlar om förhållandevis lite pengar i budgetar både för stat och kommuner jämfört med andra utgifter.
Ett av de största problemen för LSS-gruppen idag är privatekonomin, som jag återkommer till i lektion 9.
Vi har i Sverige en tendens att prata mycket om problem, vilket gör att vi till exempel glömmer bort att LSS varit en fantastisk frihetsreform!
LSS-utredningen
Utredningen diskuterade huvudmannaskapet bland annat för personlig assistans. Utredaren konstaterade att även om det var logiskt att kommunen skulle ha ansvaret för denna insats, så är de 290 kommunerna alltför olika för att det ska gå att genomföra på ett rättssäkert sätt.
Istället förordar utredaren att staten tar över hela ansvaret för personlig assistans. Men samtidigt föreslår utredaren att barn under 16 år inte ska ha den typen av assistans, vilket blivit mycket kontroversiellt.
Mina tankar om huvudmannaskapet
Man kan ifrågasätta om 290 kommuner verkligen är optimalt för en lag som kräver kunnande, inlevelse och ansvar för en liten grupp individer med stora funktionsnedsättningar. Vi ser ju idag att rättssäkerheten i LSS-beslut är tveksamma. Att besluten alltför ofta skiftar beroende på var du bor. Men ”vi är alla kommuninvånare” och några få kan inte skiftas bort bara för att de har svåra funktionsnedsättningar! Närheten till beslutsfattare är trots allt viktig. Problemen är kanske tydligt just med LSS men finns nog generellt om vi skulle syna verksamheterna. Indelningen i så många olika kommuner är ett generellt problem, men att slå ihop stöter alltid på problem. Snarare ser vi trender att många stora kommuner vill dela upp sig.
