LSS-skolan lektion 9: Avgifter

Harald Strand går igenom frågor om avgifter och levnadsstandard för personer med funktionsnedsättningar.
Harald Strand är författare till LSS-skolan här på Dagens Omsorg. Foto: Linnea Bengtsson.
Harald Strand är författare till LSS-skolan här på Dagens Omsorg. Foto: Linnea Bengtsson.
Harald Strand är författare till LSS-skolan här på Dagens Omsorg. Foto: Linnea Bengtsson.
Harald Strand är författare till LSS-skolan här på Dagens Omsorg. Foto: Linnea Bengtsson.
Annons (artikeln fortsätter nedanför)
Annons för Tidvis

 

2015-11-23

Äntligen, vår populära LSS-skola är tillbaka! På grund av omgörningen av vår webbplats blev det ett litet längre uppehåll efter föregående lektion. Men nu är det dags för lektion 9, där Harald Strand går igenom paragraferna 18 – 21 som har stor betydelse för avgifter, ekonomi och levnadsstandard.

Vill du läsa hela LSS-skolan? Alla lektioner finns samlade här: hejaolika.se/tags/lss-skolan

Personer med omfattande funktionsnedsättningar lever ofta i livslång fattigdom. Avsikten med LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) är att förhindra att funktionsnedsättning leder till lägre levnadsstandard, men kommuner och domstolar har börjat rucka på viktiga principer. I den här lektionen går vi igenom bakgrunden till dagens situation.

 

Avgifter

18 § Av dem som enligt beslut av Försäkringskassan är berättigade att få assistansersättning enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken får avgift för personlig assistans tas ut inom ramen för sådan ersättning.

19 § Skäliga avgifter för bostad, fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter får tas ut av dem som har hel allmän ålderspension, hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning enligt socialförsäkringsbalken eller annan inkomst av motsvarande storlek, enligt de grunder som kommunen bestämmer. Avgifterna får dock inte överstiga kommunens självkostnader. Kommunen ska se till att den enskilde får behålla tillräckliga medel för sina personliga behov.

Kommunen får ta ut avgifter för bostad, fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter. Men dessa skall vara skäliga och inte överstiga kommunens självkostnad. Hänsyn måste tas till att den enskilde har tillräckliga medel kvar för personliga behov som till exempel mat, kläder, sjukvård, fritid och semester. Även 7 paragrafens om anmodan till att uppnå goda levnadsvillkor måste beaktas.

Avgiften för bostad bör avse den enskildes privata bostad. Den enskilde bör däremot inte ha kostnader för gemensamma utrymmen och personalutrymmen. De senare bör betraktas som en del av den särskilda service och omvårdnad som skall ges i anslutning till bostaden.

Vid deltagande i fritids- och kulturella aktiviteter bör den enskilde svara för sina egna kostnader men inte kostnader för den eventuella följeslagare som behövs för att kunna genomföra aktiviteten.

 

Merkostnadsprincipen

Merkostnadsprincipen: En viktig handikappolitisk princip är att människor inte skall ha merkostnader på grund av funktionshinder. Principen om inga merkostnader på grund av funktionshinder framhålls tydligt i LSS förarbeten:

”Det är angeläget att omfattande stödbehov på grund av funktionshinder inte medför lägre levnadsstandard än den som gäller för personer som inte har motsvarande behov. Utgångspunkten bör därför vara att stöd och service som ges enligt den nya lagen skall vara avgiftsfria.”

Syftet med förbehållsbelopp är att skydda äldre och personer med funktionsnedsättning från alltför höga avgifter och att dessa grupper ska få behålla en lägsta nivå av egna medel, som ska räcka till nödvändiga och normala levnadskostnader.

Kommunen ska bestämma den enskildes förbehållsbelopp genom att beräkna den enskildes levnadskostnader, utom boendekostnaden, med ledning av ett lagstadgat minimibelopp. Boendekostnaden ska beräknas för sig och läggas till minimibeloppet. Minimibeloppet är lagstadgat och ska täcka normalkostnader för personliga behov för livsmedel (alla måltider), kläder, skor, fritid och hygien, förbrukningsvaror, dagstidning, telefon, radio- och TV-avgift, möbler och husgeråd, hemförsäkring, hushållsel, resor, tandvård, öppen hälso- och sjukvård samt läkemedel.

Habiliteringsersättning får de som deltar i Daglig verksamhet i 85 procent av alla kommuner. Ersättningen skiljer sig mellan kommunerna, från 30 till 50 kronor per dag. Av förarbetena till LSS framgår det att den som deltar i daglig verksamhet bör få ersättning. Syftet med ersättning är att stimulera den enskilde att delta i verksamheten.

Förutom den symboliska likheten med lön finns det ytterligare skäl som talar för att betala ut ersättning. Personer i daglig verksamhet har som regel extra kostnader för sitt deltagande, till exempel för arbetsresor och lunch. Det har också framkommit i kartläggningar att habiliteringsersättningen upplevs som betydelsefull och viktig för självkänslan hos den enskilde.

KBH, kommunalt bostadstillägg för handikappade, har tidigare funnits i de flesta kommunerna men togs bort i kommunallagen samtidigt som LSS kom. Idag har endast ett fåtal kommuner denna ersättning för att kompensera för höga hyror som är långt över Försäkringskassan tak för sitt bostadstillägg.

 

20 § Om någon som är under 18 år får omvårdnad i ett annat hem än det egna med stöd av denna lag, är föräldrarna skyldiga att i skälig utsträckning bidra till kommunens kostnader för omvårdnaden. Kommunen får i sådana fall uppbära underhållsbidrag som avser barnet.

21 § I andra fall än som anges i 18--20 §§ får avgifter eller ersättning för kostnader inte tas ut för insatser enligt denna lag.

 

Så här tänkte politikerna när lagen stiftades

I LSS-propositionen 1992/93:159 skrev ansvarig minister Bengt Westerberg bland annat följande:

Avgifter skall bara i vissa fall kunna tas ut för insatser enligt den nya lagen. Av dem som enligt beslut av allmän försäkringskassa är berättigade att få assistansersättning får avgift för biträde av personlig assistent tas ut inom ramen för sådan ersättning. I vissa fall får avgifter tas ut för bostad, fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter. Föräldrar till barn och ungdomar som får omvårdnad i familjehem eller bostad med särskild service skall i skälig utsträckning bidra till kostnader för omvårdnad. Kommunen får i sådana fall uppbära underhållsbidrag för barnet.

Handikapputredningen redovisar i sitt slutbetänkande (SOU 1992:52) Ett samhälle för alla, flera undersökningar om funktionshindrades ekonomiska situation. Utredningen konstaterar därvid att förekomsten av omfattande funktionshinder ofta innebär att inkomsten är lägre än hos en genomsnittlig person och att utgiftsbehovet är högre.

Jag anser att den enskilde själv bör ansvara för sina matkostnader. Däremot bör en avgift kunna tas ut av huvudmannen för bostad. Avgiften bör avse den enskildes privata bostad. Den enskilde bör däremot inte ha kostnader för gemensamma utrymmen och personalutrymmen. De senare bör betraktas som del av den särskilda service och omvårdnad som skall ges i anslutning till bostaden.
Vid deltagande i fritids- och kulturella aktiviteter bör den enskilde svara för sina egna kostnader men inte ha kostnader för den eventuella följeslagare som behövs för att kunna genomföra aktiviteten.

Jag har tidigare vid behandlingen av rätten till insatser föreslagit en bestämmelse om att den enskilde genom insatserna skall tillförsäkras goda levnadsvillkor. Därav följer att avgiften inte får sättas så att den blir för betungande. Härvid måste huvudmannen även ta hänsyn till att den enskilde har tillräckliga medel för t.ex. erforderlig tandvård, tillgång till fritidsmöjligheter och semester.  Avgifterna får dock inte överstiga kommunens självkostnader.

 

Hur fungerar det idag

Personer med funktionshinder ska inte ha sämre levnadsstandard än personer utan. Det är en viktig funktionshinderpolitisk princip och en av hörnstenarna i LSS, för att lagen ska kunna främja jämlikhet i levnadsvillkor och för att den enskilde ska kunna leva som andra. Principen om att man inte ska ha merkostnader orsakade av funktionsnedsättning är dock på många sätt satt ur spel. Det gäller också det skydd som förbehållsbeloppet var tänkt att ge.

Det är svårt att komma till någon annan slutsats än att lagstiftarens intention med ett särskilt förbehållsbelopp i LSS idag har förlorat sitt ursprungliga syfte. Bestämmelsen i 19 § fungerar inte längre som en garanti för den enskilde att ha tillräckliga medel kvar för sina personliga behov när hyran är betald.

Ett av de stora problemen för gruppen med LSS är kommuners olika tolkning av vad lagen säger om att det är kommunala avgifter som ska reduceras för att skydda förbehållsbeloppet för den enskilde. Om det ändå blir för litet förbehållsbelopp finns det inget krav i lagen att kommunerna skall fylla på pengar upp till förbehållsbeloppet. I dessa fall hänvisas den enskilde till försörjningsstöd (socialbidrag).

Hyra är enligt lag ingen avgift. Men vissa kommuner räknar med den hyra de debiterar för sina Särskilda boenden i det avgiftsutrymme de kan reducera vid beräkning av förbehållsbelopp. Nu har dock Försäkringskassan i princip blockerat det här sättet att räkna. Om kommunen sänker hyran på det här sättet får den enskilde inget bostadstillägg. Märkligt nog gäller detta inte om subventionen sker via KBH eller genom lägre hyra direkt på hyresavtalet.

Enligt LSS ska stödet leda till "goda levnadsvillkor" för den enskilde. Motsvarande formulering i SoL (Socialtjänstlagen) är att alla kommuninnevånare ska ges hjälp till "skälig levnadsnivå". Men vad är skillnaden mellan skälig levnadsnivå (SoL) och goda levnadsvillkor (LSS). Du får inte något stöd av synonymordböcker eller Wikipedia.

Det enda objektiva sättet är att läsa ministerns förklaring i förarbetet till LSS lagen 1992, och vem gör det spontant? Inte särskilt många i kommuner eller i förvaltningsrätter.

År 2005 kom en dom om hyressättning av gemensamhetsutrymmen i gruppbostäder. Domen som i Regeringsrätten (nu Högsta förvaltningsdomstolen, HFD) fastställde det lagliga i detta har ifrågasatts av många. I propositionen till LSS uttrycks det att den enskilde inte ska betala för gemensamhetsutrymmen eller personalutrymmen. Men rätten gjorde en annan tolkning och det hela slutade med att kommunerna kunde börja ta betalt för gemensamhetsutrymmen. Det finns ingen undersökning av hur många som gör detta, vilket jag anser beror på att SKL är ointresserat och att vi i FUB inte fick svar från speciellt många kommuner. Man vill inte öppet skylta med detta, vilket säger en del…

I propositionen framgår att man inte ska betala för gemensamhetsutrymmen. Att tvingas betala för gemensamhetsutrymmen strider också mot den handikappolitiska principen om att man inte ska ha merkostnader på grund av sin funktionsnedsättning. Gemensamhetsutrymmen ska alltid finnas i gruppbostäder, det går inte att välja bort och de är större än i vanliga hyreshus och blir därmed dyrare per person. Det är en merkostnad som inte ska belasta den enskilde. Gemensamhetsutrymmen bör ses som en del i det kostnadsfria stödet.

Det finns fler märkliga domar i förvaltningsrätten som rör avgifter/kostnader, exempelvis om Ledsagares omkostnader och resor till och från daglig verksamhet, som objektivt måste betraktas som merkostnader för funktionsnedsättningen. I juni 2015 kom en märklig dom i HFD där IVO fick dra tillbaka sitt vite mot att en kommun tog extra betalt för tillagning och inköp av mat på ett gruppboende. HFD undvek i domen att uttala sig om det var rätt enligt lagen att ta extra kostnader utöver råvarukostnad, tyvärr.

Är rena fönster något som ska ingå i stödet och servicen i en gruppbostad? Sundsvalls kommun ville ta betalt för fönsterputsen i gruppbostäder. 50 kronor per fönster. FUB i Sundsvall bad om en tillsyn från IVO angående detta och IVO konstaterade att de som behöver hjälp i hemmet även behöver fönsterputs. Kommunen fick kritik för sitt agerande. Fönsterputs ska enligt IVO ingå i det kostnadsfria stödet enligt LSS.

I den statliga utredningen ”Brist på brådska” (SOU 2008:102) konstaterades att låga inkomster i kombination med höga hyror i LSS-bostäder leder till ett liv i fattigdom. Byggpriserna har ökat med mer än 50 % under 2000-talet medan det statliga bostadstillägget är detsamma för personer med funktionsnedsättning.

Personer med omfattande funktionsnedsättningar bor i gruppbostäder på grund av sin funktionsnedsättning. På grund av sin funktionsnedsättning så lever de i fattigdom. Den är livslång för de som inte kan arbeta, vilket just för gruppbostad är de flesta. Deras inkomst består av sjukersättning på de lägsta nivåerna. När de pensioneras så blir även pensionen låg på grund av att livsinkomsten varit låg. Därför är det en strukturell fattigdom. Är den ideologiska idén om att samhället ska kompensera för funktionsnedsättningen bortblåst?

Glädjande börjar vissa riksdagsledamöter uppmärksamma detta igen. Nedanstående motion från Penilla Gunther (KD) motion är tydlig och belyser just det:

 

Motion till Riksdagen av Penilla Gunther (KD): Skydd mot merkostnader för boende i LSS-bostäder.

Citat ur Penilla Gunthers motion:

"Det är en viktig politisk princip att människor inte ska ha merkostnader på grund av sin funktionsnedsättning. Merkostnadsprincipen åsidosätts dock när det gäller de cirka 25 000 personer som bor i gruppbostad eller annan bostad med särskild service enligt LSS. Hyran för ett rum med kokvrå i gruppbostad uppgår inte sällan till 8 000 kr i månaden. På grund av sin funktionsnedsättning har de behov av det personalstöd och den omvårdnad som ges i gruppbostaden. De personerna har därför inga valmöjligheter för boende med lägre hyra.

Sjukersättningen för dessa människor är låg och även med bostadstillägg är det många som lever under existensminimum. De blir beroende av ekonomisk hjälp från anhöriga eller tvingas söka försörjningsstöd. Det finns en skyddsparagraf mot detta i LSS (19 §) som säger att när avgift för LSS-bostad tas ut så ska kommunen se till att den enskilde får behålla tillräckliga medel för sina personliga behov. På grund av rådande domstolspraxis kan kommunerna dock kringgå denna skyddsbestämmelse genom att istället välja att tillämpa hyreslagen och vid hyressättningen bland annat räkna in tillgång till gemensamma utrymmen och personal.

Samtliga kommuner i Sverige tar ut hyra istället för avgift, vilket innebär att personer som bor i LSS-bostad har en avsevärd merkostnad på grund av sin funktionsnedsättning. Skyddsparagrafen har med andra ord inget reellt värde.

LSS-kommittén föreslog redan år 2008 att ”regeringen skyndsamt bör utreda hur den enskilde som fått ett beslut om gruppbostad eller bostad med särskild service för vuxna enligt LSS inte ska behöva få merkostnader på grund av sin funktionsnedsättning till följd av hyressättningen för dessa bostäder”.

Regeringen bör ta tag i den utredning som LSS-kommittén förordade. Den ekonomiska situationen för personer med funktionsnedsättning måste förbättras och säkras upp så ingen ska behöva vara beroende av att anhöriga stöttar upp med egna medel. För att en sådan förbättring ska komma till stånd måste principen att ingen ska ha merkostnader på grund av sin funktionsnedsättning följas genom att LSS skärps.

När utredningen är klar kan ställning tas till konsekvenserna för kommunerna; om en bestämmelse införs som medför skyldighet för kommunerna att följa regeln om förbehållsbelopp i 19 § LSS eller på annat sätt säkerställa att ingen får merkostnader på grund av sin funktionsnedsättning till följd av hyressättningen i LSS-bostäder."

Vad jag vet blev det ingen debatt i riksdagen om motionen. Frågan skickades till kommunerna att utreda...

 

Källor

Proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade; Riksdagen.se

Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade; Riksdagen.se

Handikapplagen LSS och annan närliggande lagstiftning; Karl Grunewald och Carl Leczinsky

LSS 2014 Stöd och service till vissa funktionshindrade; Bengt Olof Bergstrand

INTRA LSS-lagen om stöd och service (kompendium 2013)

reclaimLSS.org

 

Vill du läsa hela LSS-skolan? Alla lektioner finns samlade här: hejaolika.se/tags/lss-skolan

 

 

Nästa lektion

Lektion nummer 10 handlar om tillstånd, kontroll och överklaganden. Den publiceras här på hejaolika.se/tags/LSS-skolan i början av december 2015.

    

Harald Strand

Lägg till ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt om till länkar.
Skriv in din kommentar här.
Genom att skicka in det här fomuläret så accepterar du Molloms användarvillkor.