”LSS-utredningen kan leda till en katastrof – vad som helst kan hända”

LSS-utredningen har gått in i en ny, allvarlig fas. Och den hetaste frågan nu är om kommunerna ska överta ALL personlig assistans.
– Det vore en katastrof. När man förlorar den statliga assistansen och hamnar hos kommunen kan vad som helst hända, säger Maria Persdotter, RBU.

Det har hela tiden ingått i LSS-utredningens uppdrag att titta på huvudmannaskapet för assistans – idag delat mellan statliga Försäkringskassan och kommunerna.
Men det är först nu som frågan har blivit aktuell på allvar.

– Vi har fått starka indicier om att det lutar mot att LSS-utredningen föreslår en samlad huvudman, och i så fall kommunerna, säger RBU-ordföranden Maria Persdotter, som ingår in en av referensgrupperna för utredningen.

Hon menar att det vore ”jättefarligt” att göra kommunerna till ensam huvudman för assistans.

– Redan nu fungerar det inte speciellt bra med assistansen i kommunerna. Många kommuner är inte vuxna uppgiften, vissa saknar både resurser och vilja, andra kommuner är riktigt dåliga. Och i små kommuner blir det extra svårt, på grund av litet befolkningsunderlag och tajt budget, även om man skulle ha en politisk vilja.

​

– Det finns också kommuner som är bra och har hög ambitionsnivå. Det är det som är lotteriet. Det kan blir riktigt illa när man vänder sig till sin kommun, men det behöver inte bli så. I detta ligger en enorm rättsosäkerhet, det blir helt enkel avgörande var man bor för vilket stöd man får.

Det delade huvudmannaskapet för assistans har diskuterats flera gånger tidigare. Uppdelningen innebär att personer med stora behov får statlig assistans via Försäkringskassan. Om behoven understiger 20 timmar grundläggande behov per vecka övergår ansvaret till kommunen.

I debatten tidigare har det ofta funnits argument för att helt förstatliga assistansen för att skapa ett rättvist och effektivt system.

Men i den nya utredningen pekar det mesta mot en kommunalisering.

– Det beror nog på att utredningen har ett så tydligt direktiv att begränsa statens kostnader. Direkten talar också om att medel från assistansen ska kunna stärka kvaliteten på andra LSS-insatser, som är kommunala, säger Maria Persdotter.

Det kan bli hur kaotiskt och rättsosäkert som helst

För RBU, med många familjer som har barn och unga i behov av assistans, vore en kommunalisering ett mycket allvarligt bakslag.
– Vi har länge pratat om att assistans är ett lotteri, men det verkliga lotteriet börjar när man blir beroende av sin kommun. Då har man ingen aning om vad som kan hända. Det kan bli hur kaotiskt och rättsosäkert som helst. Den dag man står där med sitt avslag så är det inget annat än en katastrof.
Maria Persdotter varnar för att enskilda kommuner redan nu inför tveksamma regler som ökar otryggheten.
– Senaste exemplet jag hörde var att Sundbyberg övervägde att införa en tiotimmarsgräns för att ha rätt till assistans hos kommunen, förslaget drogs tillbaka men jag vet inte vad som kommer att hända.

Hon är mycket besviken på regeringens agerande.

– Det känns helt galet att höra från regeringen att ”ingen ska stå utan stöd” men utan att säga hur. Handlar det om att bygga barnboenden? Ska vi ha gruppbostäder för små barn som familjer inte klarar av att ta hand om när de inte får stöd? Den typen av boende har vi inte haft i Sverige på många år, men nu hör vi att det planeras.

– Det är horribelt att ingen i regeringen har något vettigt att säga. Helst duckar man bara för frågorna, och när man kommenterar något så visar man att man inte tar det på allvar.

– Ofta säger man bara att ”pengarna ska gå till rätt saker” och inte till exempelvis jurister hos assistansföretag. Men som enskild måste man vara oerhört påläst. Utan hjälp av juriser skulle många familjer aldrig få något stöd.

Varför regeringen bitit sig fast i assistansfrågan är outgrundligt

– Många socialdemokrater förstår inte heller vad regeringen håller på med. Många känner sig inte hemma med politiken och på partikongressen fick regeringen delvis bakläxa. Varför regeringen bitit sig fast i assistansfrågan är outgrundligt.

RBU har haft stora framgångar i debatten när man drivit kampanj för ett ”nödstopp” för besparingar på assistans.
Opinionen tycks ha vänt och allt fler vill nu skydda assistansen och LSS generellt

Men för enskilda personer har läget blivit ännu mer hotfullt.

– Ja, det är mycket farligare nu när man diskuterar kommunala huvudmannaskap, det är ett mycket stort hot, säger Maria Persdotter.

– På möten med LSS-utredningen har jag fört fram att detta är potentiellt jättefarligt, men jag känner inte att man tar det till sig. Det är som att man inte riktigt förstår vad assistans innebär i jämförelse med exempelvis gruppbostad, att man ska kunna leva ett liv som andra, att kunna välja själv.

Allvaret i situationen har överraskat funktionshinderrörelsen.

– När regeringen tillträdde och pratade om behovet av en LSS-utredning så tyckte vi inte att det behövde bli dåligt. Visst finns behov av att skruva och vända på LSS, och stärka kvaliteten. Problemet kom med direktiven till utredningen, de var värre än befarat – och nu har vi kommit i ett skarpt läge. Nu har man börjat skriva texter, och även om jag inte sett dem så har jag förstått att innehållet inte är bra.

​

Är kampen för ett nödstopp redan förlorad?
– Nej, den kampen pågår hela tiden. Människor förlorar assistans på löpande band. Och nu har till och med SKL, Sveriges kommuner och landsting, pratat om ett moratorium för omprövningarna tills frågan utretts färdigt.

Är det så att ni blir allierade med SKL nu, i striden om huvudmannaskapet?
– Jag hoppas verkligen det. SKL har varit tysta men nu har man börjat röra på sig. Konsekvenserna för kommunerna har blivit väldigt kännbara när fler människor med stort behov av stöd har förlorat statlig assistansersättning.

Maria Persdotter och RBU försöker nu ladda om i kampen för personlig assistans. Hon tror att det kan bli en valfråga – och att allmänna opinionen i så fall kommer att stoppa besparingarna.

– Men problemet med kommunalt huvudmannaskap är svårare att kommunicera, så vi måste hitta ett nytt sätt att prata om det. Vi kanske kan fortsätta använda liknelsen med ett lotteri, och prata om att för den person som förlorar statlig assistansersättning och vänder sig till kommunen kan vad som helst hända.

Jag tror utredningen föreslår begränsningar för att ha anhöriga som assistenter

Även om denna artikel handlar om huvudmannaskapet finns andra heta potatisar i utredningen, till exempel frågan om anhörigassistenter.

– Jag tror att utredningen kommer att föreslå begränsningar för att ha anhöriga som assistenter, men jag är inte säker på att det blir helt förbjudet. Utredningen kanske kommer att föreslå att anhöriga inte får jobba som assistenter permanent men kan fylla ut sjukluckor. Jag har själv en vuxen dotter med assistans och både jag och hennes pappa måste hoppa in vid akuta sjukfall, annars skulle det inte fungera.

– Vi inom RBU vill inte ha sådana begränsningar. Vi har ännu inte gjort något klart ställningstagande, men det kommer vi att göra nu. Det är en viktig fråga för oss, och vi ser det som att individen måste ha ett självbestämmande över vem som ska vara assistent, säger Maria Persdotter.