Malin sätter alltid patienten i centrum

Det finns ingen speciell sjukvård eller speciella mediciner för människor som har intellektuell funktionsnedsättning. ”Men de kräver extra tid, flexibilitet och ett annat sätt att bemöta. Vårt yrke handlar överhuvudtaget mycket om att bemöta människor som individer”, säger Malin Nystrand, distriktsläkare i Göteborg.

Malin är specialist i allmänmedicin och arbetar som distriktsläkare på vårdcentralen Närhälsan i för­orten Lövgärdet i de nordöstra delarna av Göteborg. Hon har mellan 60 och 70 personer med intellektuell funktionsnedsättning som sina patienter, ett 40-tal av dem har ett eget boende, drygt 25 bor i gruppbostäder. Hon har förstås också många andra patienter, och tycker själv att det är bra:

– Ja, det är en bra blandning, jag behöver behandla många med diabetes och högt blodtryck också för att bli bra på att göra det.

Till den goda blandningen hör också att hon är ansvarig läkare på Närhälsans barna­vårdscentral.

Lövgärdet lever upp till namnet på så sätt att området ligger vackert inbäddat i lövskogen nordost om själva storstaden. Samtidigt är det en belastad miljö med mycket arbetslöshet och missbruksproblematik. En stor majoritet av invånarna har sitt ursprung i andra länder. De har kommit hit i olika omgångar, från finländare som kom på 70-talet till arbete på Volvo och SKF till syrier som har flytt från inbördeskriget de senaste åren.

Åtta år sedan

Hit hade Malin, som vuxit upp och fortfarande bor i Västra Frölunda på andra sidan stan, ingen koppling innan hon kom hit som AT-läkare för åtta år sedan. Men här har hon blivit kvar:

– Ja, jag får mycket stöd och mycket uppskattning här, och dessutom har jag en bra chef som stöttar mig och ser till att jag får den tid som det här arbetet kräver.

Malin hade med sig en erfarenhet av att arbeta som barnsköterska och med habilitering innan hon började läsa till läkare i relativt vuxen ålder, som 32-åring. Hon kunde också konstatera att det fanns en del brister i dokumentationen av gruppen patienter med intellektuell funktionsnedsättning.

Hon gjorde ett kvalitetsarbete inom sin specialistutbildning som handlade om just detta, och när hon sedan blev kvar som ordinarie läkare i Lövgärdet så kom hon att bli den som man hänvisade patienter med intellektuell funktionsnedsättning till.

Konkret tar detta sig bland annat i uttryck i att hennes speciella patienter har en märkning på sina digitala journaler ”LSS – Dr Malin”. Då vet övrig personal på vårdcentralen att det skall avsättas en timme till besöket.

Det finns flera gruppboenden i närheten, och andra patienter med intellektuell funktionsnedsättning finns såväl här som i angränsande stadsdelar.

En eftermiddag varje vecka avsätts till patientgruppen, det är inte alltid som det räcker. Att anpassa besöket till patientens personlighet är grundläggande, men det är egentligen inget konstigt:

– Nej, det får jag ju göra även när jag har patienter som är barn eller äldre, om de har nedsatt hörsel eller kommer från ett annat land och har svårt med språket. Vårt yrke handlar mycket om att bemöta människor som individer, säger Malin.

Anpassa samtalet till patienten

I en artikel i tidningen Distriktsläkaren har hon beskrivit hur ett patientmöte kan gå till. Det är viktigt att försöka vara lugn och lågmäld och använda få ord. Samtalet med en person med intellektuell funktionsnedsättning får anpassas efter utvecklingsnivå. Läkaren har också hjälp av att observera rörelsemönster, beteende, kommunikation och samspel med andra.

Den kroppsliga undersökningen får anpassas efter situationen och tålamodet, men görs lugnt och metodiskt. I slutet av besöket kan det vara lämpligt att låta medföljande personer berätta, och efter besöket försöker Malin vara tydlig och lämna skriftlig information om vad som bestämts och när och hur uppföljning skall ske.

Ett par patienter som bor i sina föräldrahem kan inte komma till vårdcentralen, och dem brukar Malin regelbundet besöka i hemmet en till två gånger per år.

Egentligen hade Malin tänkt sig att bli barnneurolog, men efter ett år som vikarie på Östra sjukhusets barnneurologiska klinik och lite forskningsarbete kände hon att hon var lite för gammal för att skaffa sig dubbla specialiteter. Det var distriktsläkare hon ville bli, ett beslut som stöttades av den AT-handledare som hon hade i Lövgärdet, som idag är hennes kollega och som hon dessutom arbetspendlar tillsammans med:

– Jo, det blir en del jobbprat på vägen hem, medger Malin.

Hög dödlighet i bröstcancer

Vi vill förstås ha en kommentar från Malin till uppgifterna om en större dödlighet ibland annat i bröstcancer hos människor med intellektuell funktionsnedsättning:

– Jag är inte så förvånad, men det är förstås jättetråkigt. Förklaringen är ofta att de här människorna kan ha svårt att meddela sig, och det kan också vara svårt för människor omkring dem att få ett uppfattning om vilka sjukdomar de kan ha. När de blir kallade till mammografin kanske de inte förstår hur viktigt det är med en sådan undersökning.

Men skall det inte finnas någon i deras omgivning som förstår det?
– Jo, det är klart, när det fungerar bra ska förstås någon förstå detta och se till att de kommer. Jag har talat med sjuksköterskorna som arbetar med de som är berörda, och de är själva osäkra på hur rutinerna ser ut för det här.

Ser du själv en ökad sjuklighet eller dödlighet i den gruppen som du arbetar med?
– Nja, det kan jag nog inte säga, det som jag ser är mer av övervikt än bland andra, och det är också många som har diabetes.

Vetskapen om Malins engagemang för patienter med intellektuell funktionsnedsättning har spritt sig i regionen, och hon anlitas ibland som föreläsare för samlingar med sköterskor och chefer, personal på olika boenden, för AT- och ST-läkare och ibland också för kollegor. Hon är också aktiv i styrelsen för SLOHM, Svenska

Läkarföreningen för Omsorgs- och HabiliteringsMedicin, och inom nätverket för distriktsläkare som arbetar speciellt med personer med funktionsnedsättningar i Göteborg.

Omsorgsläkarna försvann

Förr fanns så kallade omsorgsläkare knutna till de institutioner som fanns innan LSS-reformen på 90-talet. Institutionerna vill nog ingen ha tillbaka, men Malin kan instämma i att det var lite av att kasta ut barnet med badvattnet när omsorgsläkarna försvann:

– Ja, det försvann mycket kunskap som man inte riktigt tog tillvara. Det är jättemycket som är bra med LSS, men man glömde sjukvården. Det finns en lång lista på vad kommunerna ska göra, men inget om landstinget, säger Malin Nystrand.

MALIN NYSTRAND

Yrke: Distriktsläkare, specialist i allmänmedicin.

Arbetsplats: Närhälsan Lövgärdet

Bostad: Villa i Västra Frölunda.

Familj: Man och två vuxna barn från ett tidigare förhållande

Blir glad av: Fina patientmöten.

Blir arg av: Orättvisor i vården

Främsta egenskap: Lyhörd

Malins råd om patienter med intellektuell funktionsnedsättning:

Tid: Avsätt en timme för varje läkarbesök.

Uppföljning: Regelbundet återkommande kontroller.

Kontinuitet: Bör träffa samma personer.

Personalen på boenden: Se till hälsoaspekterna, inte bara uppmärksamhet på sjukdomssymptom, utan även att se till sådant som att patienten äter rätt mat, motionerar och gör lämpliga aktiviteter och att avråda från rökning.

Larm om högre dödlighet och sämre villkor i vården

Sämre tillgång till vård och högre dödlighet i bland annat cancer – det är en realitet för vuxna personer med intellektuell funktionsnedsättning. Trots att de löper högre risk än andra för att drabbas av både kroppsliga och psykiska sjukdomar så har de sällan tillgång till vård på samma villkor som andra, enligt ett antal nationella och internationella rapporter.

Läs hela artikeln på: /artikel/larm-om-hogre-dodlighet-och-samre-villkor-i-varden