Mamman som tar hjälp av Facebook

Nästan tusen medlemmar har Facebook-gruppen ”Språkstörning – tala, lyssna, förstå”, som Pia Borg på Ingarö har startat. ”Det finns många olika sorters språkstörning och ett stort behov av att utbyta erfarenheter”, konstaterar Pia.

Tillsammans med sin man Peter har hon fått kämpa för en fungerande skolgång för nu 13-årige sonen Danne. Ganska tidigt fick de fick klart för sig att sonen hade en språkstörning.

Pia konstaterar att han hade ett eget språk, men att han inte utvecklade det på samma sätt som hans två äldre systrar, som idag är 15 och 17, hade gjort.

När Danne var liten hade han problem med hörseln och han fick rör inopererade i hörselgången vid tre och ett halvt års ålder. Pia berättar att läkaren förklarade för dem att dessförinnan hade han hört allt som om han varit under vattnet i ett badkar.

– Sedan grät jag mig till att han skulle få en extraresurs i förskolan, och det blev bra, han fick en resursperson som var förskollärare och själv intresserad av språk, berättar Pia.

I Brunns skola på Ingarö började Danne sedan i en förskoleklass – och då togs stödet bort och det blev kaos. Tack vare att en lärare, som Pia beskriver som fantastisk, alltid såg till att ha Danne nära intill sig så kunde det ändå fungera.

Skoltiden har varit en kamp för att få en fungerande undervisning, en kamp som i och för sig har underlättats med byte av rektor och lärare.

Det var mest under de första skolåren som Pia själv ibland var med på lektioner, men hela Dannes skoltid har det varit otaliga möten med rektor och annan skolpersonal.
 

Från hemmet på Ingarö utanför Stockholm gör Pia det möjligt för föräldrar och professionella att hjälpas åt med elever som har språkstörningar. Foto: Linnea Bengtsson.

Steg för steg har Pia känt att hon har kunnat påverka. En sådan sak tog hon med sig från en rikskongress med logo-
peder och specialpedagoger:

– Det berättades där att i Malmö hade man vänt på situationen. I stället för att de som inte hängde med på lektionen fick misslyckas och gå till en liten grupp så fick de istället först gå till den lilla grup­pen, träna och förberda sig. Sedan kunde de vara med i stora sammanhanget, räcka upp handen och få frågan som andra barn.

Pia har själv utbildat sig till lärare, efter att tidigare ha arbetat som undersköterska på Karolinska sjukhuset. Nu är hon också utbildad specialpedagog, i höst har hon varit sjukskriven men förra läsåret arbetade hon på en folkhögskola som stödresurs åt en kille med språkstörning och aspergers syndrom.

Hennes man Peter är inte yrkesverksam inom skolan, men hans engagemang har förstås också betydelse:

– Det verkar som en del, främst kvinn­liga, lärare lyssnar mer när pappan är med på mötena… och det är förstås bra att båda är engagerade. Att jag är utbildad på detta betyder inte att det alltid är jag som kommer på de bästa lösningarna, säger Pia.
 

Pia och Danne tycker att det är värdefullt att tala öppet om frågor som rör språkstörning. Foto: Linnea Bengtsson

Det finns olika varianter av att ha svårt med språket. Den som har dyslexi kan ha svårt med själva läsningen, men sedan ha lättare för att förstå innehållet i en mening.

Om språkstörningen är grammatisk kan ett enstaka ord förstöra en hel mening. En mening som ”När vi har ätit lunch ska vi gå ut i skogen” kan till exempel tolkas som att klassen ska gå ut i skogen för att äta där.

– Vi brukade förklara för Danne att vi alla har ett bibliotek inne i huvudet där man sorterar in böckerna, och för den som har en språkstörning så tar det längre tid att sortera, säger Pia.

Hon berättar att familjen hela tiden har varit öppen med att prata om Dannes funktionsnedsättning, och att det idag fungerar bra med kamraterna, som är uppmärksamma på förutsättningarna för att undvika missförstånd.

Annars kan språkstörningar vålla problem i kamratgruppen: barn som växer upp talar fortare och fortare, och det kan bli svårt att hänga med och ännu svårare att våga säga stopp.

Inte sällan finns det andra funktionsnedsättningar med i bilden när ett barn har en språkstörning, men att det skulle vara så i Dannes fall har man inte fått några indikationer på.

Att vara med i en lagsport som fotboll kan vara svårt för den som har en språkstörning. Danne har i stället hittat karate som en bra sport att ägna sig åt, där handlar det inte så mycket om verbal utan mer om visuell kommunikation. Det visuella, och faktiskt också en del japanska ord, fungerar bra för honom.

Med såväl yrkesmässig som föräldra­erfarenhet startade Pia för två år sedan Facebook-gruppen ”Språkstörning – tala, lyssna, förstå”, som idag (slutet av okto­-
ber) har 976 medlemmar.

Den vänder sig till alla intresserade, kuratorer, psykologer, skolsköterskor och fritidspedagoger.

Just fritidspedagoger skulle Pia gärna se fler av, hon menar att den sociala biten är viktig – är rasterna bra så blir lektionen också bra, är det jobbigt på rasten riske­rar det att påverka lektionen negativt.

I Facebookgruppen lägger hon in, under filer, sådant som kan vara bra för alla, pedagoger som föräldrar, information om rättigheter och skyldigheter, forskning med mera.

Gruppen finns förstås också till för föräldrar, som kan hämta kunskap och inspiration.

– Det är kul att gruppen växer, kommenterar Pia, men tillägger att det i början var lite marigt. En del föräldrar såg den som en ventil för att skriva av sig sina aggressioner mot skolan, och det var inte tanken. Däremot är förstås frågor och inlägg på temat ”vad ska jag göra när…” från föräldrar välkomna. Men en positiv ton vill Pia ha i gruppen – det finns andra ställen där föräldrar kan ”skriva av sig”.

Bland medlemmarna finns en del kända namn och auktoriteter på området, och Pia gläds bland annat åt att ha Astrid Frylmark, ordförande för logopedernas riksorganisation, som medlem.

Hon försöker själv dagligen vara inne i gruppen, och säger att även om det inte är så många olika författare till inlägg, så är det många som går in och ”gillar”.

– Många lärare och specialpedagoger, hinner inte med att skriva inlägg, men det är många som är inne och kollar, säger Pia Borg.