Måste man verkligen lida för att få vara fin?
Man kan inte få någonting gratis. Det är ett begrepp som många av oss har valt att se som en sanning som vi därefter väljer att leva med, utan att alls ifrågasätta.
Men är det verkligen sant? Får man ingenting gratis?
Många av oss går omkring med massor av intränade sanningar, som vi allt för sällan ifrågasätter. För många av dessa idéer begränsar oss mer än vi själva ens anar.
Om vi ständigt går och inbillar oss att uttryck som dessa är helt sanna, så får vi inte heller aldrig veta att någon annan sanning ens är möjlig att välja.
När jag tänker efter så flödar hela tillvaron av alla dessa uttryck.
”Man ska inte gå över ån efter vatten”
”Om man vill vara fin, så får man lida pin”
”Om man skrattar på morgonen så gråter man innan kvällen”
”Framgång kommer inte gratis”
Vad gör alla dessa uttryck med oss, egentligen?
Vilka sanningar eller regler är det som vi indoktrinerar oss själva med redan när vi är små?
Många av de här uttrycken har vi hört så länge vi kan minnas, och ofta reflekterar vi inte så mycket över hur de påverkar oss.
En av dem förändrade på många sätt mitt liv.
Som liten pojke hade jag beslutat mig för att jag ”ville bli någon”. Jag ville så väldigt gärna lyckas med någonting! Jag ville, precis som många andra unga pojkar och flickor, bli känd och populär.
Men jag visste även att framgång har sitt pris. Om jag skulle lyckas, så måste jag samtidigt offra någonting.
Jag funderade länge och kom fram till att jag skulle kunna offra mitt vänstra lillfinger om jag bara lyckades bli framgångsrik.
Någonstans inom mig lade jag in den tanken på priset för framgång. Mitt undermedvetna tog hand om den programmeringen och jag behövde inte längre fundera på det.
Därefter växte jag upp och råkade bli en framgångsrik författare. Det kändes ofta som om det var mot alla odds, på grund av mina stora svårigheter i skolan. Jag var nämligen en sådan elev som tyckte att det var viktigt att ständigt fråga ”varför?” om någon lärare påstod att en viss kunskap var bra för oss. En del lärare uppskattar den typen av elever. Andra tycker inte lika mycket om sådana elever.
Min grundskola slutade med att jag fick minst sagt mediokra betyg. Så tanken på att jag därför skulle bli författare kändes oerhört avlägsen.
Men så blev det!
Och någonstans inom mig gnagde det undermedvetna som visste att denna framgång även hade ett pris.
För åtta år sedan var jag med om en olycka. Jag skulle kasta en trasig lampplafond i soporna. Det var väldigt fullt i soptunnan så jag tryckte till på den trasiga lampan för att den skulle få plats.
Jag skar då upp hela min vänstra arm. Ådror, senor och nerver gick sönder. Ambulans kom och jag fick opereras i flera timmar för att få så mycket som möjligt på rätt plats igen.
En lång tid av återuppbyggnad av muskulatur och funktionalitet följde.
Det som jag i dag kan konstatera är att resultatet av olyckan är att mitt vänstra lillfinger inte längre fungerar.
Jag har ingen känsel i det och kan inte använda fingret som tidigare.
Med andra ord så lyckades min undermedvetna programmering få mig att betala det pris för min framgång som jag många år tidigare redan hade valt.
Tankens kraft är så stark.
I dag önskar jag att jag hellre hade valt att framgången kunde komma helt gratis och utan några som helst offer. Vad är det som säger att det skulle vara mindre möjligt?
Efter den insikten så har jag valt att ifrågasätta alla de begrepp som kommit till mig under årens lopp.
Måste man verkligen lida för att få vara fin?
Är det sant att man ska undvika att skratta på morgonen, för att slippa gråta innan kvällen?
Och kan det vara så att mänskligt välmående kan komma precis hur lätt som helst? Kanske innehåller livet obegränsade möjligheter, där vi kan få mer än vad vi tror är möjligt.
Många av oss är så vana att inte få något utan att det ska kosta något i retur. Men kanske har livets fulländan inget pris.
Det kanske helt enkelt inte är sant, som vi en gång lärt oss, att ”smakar det, så kostar det”.
