Max kan fortsätta vara med i klassen, tack vare skolroboten
När ett barn inte kan vara i skolan går det snabbt att tappa kontakt med klassen och mycket undervisning missas. På Kannebäcksskolan håller lärare och klassen kontakt med eleven Max via en robot.
Max går i sjuan på Kannebäckskolan i en av grundsärskolans klasser. Han är en av landets många elever som drabbats av problematisk skolfrånvaro, så kallade hemmasittare.
Hemmasittarna har blivit fler under senare år, och det finns många olika förklaringar till detta. Läs mer om problemen för hemmasittare, och vad man kan göra åt dem i vår guide: Vägar till skolnärvaro för hemmasittare.
När Max inte längre kunde komma till skolan försökte hans föräldrar och skolan på olika sätt att göra det möjligt för honom att komma till skolan. Men det blev för svårt.
Enda sättet att hålla kontakt
Problematisk skolfrånvaro kan ha olika orsaker och yttra sig på olika sätt. För Max är det att komma till en skolbyggnad som är svårt. Han har därför hela tiden kunnat träffa klassen på undervisning utanför skolan, som i simhallen, på studiebesök, teater eller museum.
När coronakrisen inte gjorde de träffarna med klassen möjliga så blev skolroboten enda sättet för Max att hålla kontakt med klassen. Då var det mycket värdefullt att han redan haft sin robot i några månader och att den redan blivit en naturlig del av Max liv, och en naturlig del av klassrummet för lärare och elever i klassen.
Viktigt vara trygg med ny teknik
Klassens lärare Julia Norinder tycker att tekniken fungerat ganska bra och framhåller att det är viktigt att läraren känner sig trygg med ny teknik och är beredd att prova sig fram med hur roboten ska användas.
En eller två lektioner per dag är Max med på lektioner genom roboten. Eftersom Max har behov av stöd så finns en förälder med honom hemma vid iPaden som han styr roboten med.
Den lilla roboten av typen AV1 står på bordet i klassrummet när jag kommer på besök. Det är samling som står på schemat. AV1-roboten har en kamera som blir Max ögon i klassrummet, genom sin iPad ser han det roboten ser och han kan också styra roboten så att den vrider sig om Max vill se sig om i rummet.
Om Max vill kommunicera så trycker han på en knapp på iPaden och då lyser en lampa på roboten, det är Max sätt att räcka upp handen. Eftersom Max saknar tal så hjälper en förälder till att förmedla det Max vill säga till klassen.
Naturlig och fin kontakt
Under mitt besök är det två andra elever på plats, de vill inte ha sina egna namn i artikeln, de väljer själva att de vill kallas Tom och William när jag skriver om dem. Tom och William har en naturlig och fin kontakt med Max under samlingen och lyssnar när det är Max som berättar något. För att få något intressant att kommunicera runt i gruppen så visar de olika saker. Max familj har skickat foton som visar vad Max gjort de sista dagarna. Dessa tar läraren Julia upp på storskärm så att alla tre eleverna kan se dem.
Samlingen avslutas med högläsning, då får roboten vara Max ögon och öron genom att stå precis framför läraren med ögonen mot boken framför henne. Högläsningen uppskattas av hela klassen och de pratar om boken. Sedan är det dags för rast, och Max och de på plats säger hejdå och vinkar.
Besökt många andra skolor
Några dagar senare så pratar jag om skolroboten med Max pappa Henrik Brandel. Han berättar att Max nu haft problematisk skolfrånvaro i ett par år. Precis som med andra elever i samma situation så försökte föräldrarna Henrik och mamma Esther förstå vad som gjorde det svårt att komma till skolan.
Eftersom Max har intellektuell funktionsnedsättning, autism och saknar tal så blev det ännu svårare för föräldrar och skola att kartlägga än vad det kan vara med andra elever. De provade också att besöka ett tiotal andra skolor för att se om det var något med den nuvarande skolan som var jobbigt för Max, men han visade tydligt att det var lika svårt med alla skolor.
Träffade klassen alltför sällan
Redan från början av skolfrånvaroperioden följde Max med klassen på aktiviteter utanför skolan och höll kontakten med klassen genom detta. Men oftast blev det bara två gånger i månaden. Rektor tillsatte då assistenter som kunde göra saker med bara Max vid andra tillfällen i månaden, de var på bibliotek och museum, något som han verkligen gillar. Det gav dock inte kontakt med klassen.
När rektor Ann-Louise Saarinen hörde talas om ett pilotprojekt i Göteborgs stad med skolrobotar så anmälde hon genast intresse. Henrik Brandel säger att rektors och klasslärares engagemang och intresse har varit avgörande för att det har fungerat så väl för Max att fortsätta vara en del av klassen.
Roboten ger en tydlig och konkret kontakt
Föräldrarna har mycket kontakt med klassläraren och tillsammans har de funnit ett arbetssätt. Högläsning som nu fungerar så bra är något som Max tidigare i sitt liv aldrig uppskattat, nu fungerar det fint. Pappa Henrik är väldigt glad för det och ofta förbereder klassläraren och föräldrarna så att Max har högläsningsboken framför sig hemma och kan bläddra i den under läsningen. Det tycker han mycket om. Han gillar också annat med samlingen, som när klasskompisarna visar honom olika saker.
En del av dessa saker hade gått att göra med annan teknik, men roboten i sig är viktig eftersom den blir en tydlig person och det blir mer konkret för både klasskompisar och lärare att känna in att Max är där. Max tycker också att det är roligt att kunna svänga runt med roboten och själv välja vem eller vad han ska titta på, så hade det inte fungerat med en kamera.
Viktigt att barnet får bestämma
Innan vi avslutar samtalet så frågar jag Henrik Brandel om råd han vill ge andra vid problematisk skolfrånvaro.
Hans råd är att lyssna på barnet, och inte pressa eller tvinga barnet. En annan sak är att fokusera på det som barnet tycker är roligt. De här sakerna hjälper barnet att inte tappa förtroendet för sina föräldrar. Samma saker kan skolan också tänka på.
Om artikelförfattaren
Annelie Karlsson är specialpedagogen som fördjupat sig extra i problematisk skolfrånvaro och hur skolor kan arbeta med så kallade ”hemmasittare”. Fortbildar och handleder personal inom skola och LSS, samt föräldrar om pedagogisk hemmiljö. Föreläser, debatterar och är medförfattare till böckerna ”Lågaffektivt bemötande och problematisk skolfrånvaro” (2018), ”Autism och adhd i gymnasiet” (2019). Författare till boken ”Specialpedagogik för fritids” som utkom i januari 2020. Startade uppropet #rörinteminkeps. Annelie driver företaget Funkkonsulten.