Med konstnärlig utveckling i fokus
Deras vägar möttes för snart 30 år sedan, när skådespelaren Niclas Lendemar började arbeta på den teater regissören Kjell Stjernholm grundat.
I boken ”Från Drömmar till Dramaten” beskriver Kjell hur Niclas och de andra skådespelarnas framgångar är ett bevis på att det går att skapa professionell teater på lika villkor.
Plantskola för teaterdrömmar
Vem är du?
Jag är din stora kärlek.
Var har du varit?
Här. Precis under ytan.
Niclas Lendemar och de andra skådespelarna är klädda i vitt. En böljande, suggestiv känsla infinner sig i rummet när de framför föreställningen ”Om den stora kärleken” på Teaterakademin, en daglig verksamhet och ”plantskola” som sedan 2021 är ett samarbete mellan Moomsteatern och Malmö stad för att utveckla nya skådespelare med intellektuell funktionsnedsättning. Niclas gästskådespelar här mellan uppsättningarna på Moomsteatern.
Kjell Stjernholm är dagen till ära på plats i publiken, och efteråt vill många pratas vid. Alla känner Kjell. Sedan drygt tio år är han nationell samordnare för Studieförbundet Vuxenskolans funktionsrättsområde, men teatern som konstform ligger fortsatt honom närmast om hjärtat.
I boken ”Från Drömmar till Dramaten” delar han frikostigt med sig av den läranderesa som skett sedan han 1987 grundade Moomsteatern i Malmö – med visionen att skapa en professionell teaterverksamhet med konstnärligt fokus – och där sociala, pedagogiska och terapeutiska mål är bannlysta.
”Det är inget fel att bara ha kul”
Boken Kjell skrivit riktar sig till alla som är intresserade av att utveckla konstnärlig kvalitet på scenen för skådespelare med intellektuell funktionsnedsättning.
Först och främst är det då viktigt att vara tydlig med syftet med sin teaterverksamhet. Olika verksamheter har olika mål, och i funktionshindervärlden hamnar det konstnärliga fokuset ofta i bakgrunden av omsorg och pedagogik.
– Det är inget fel att bara ha kul, allt måste få finnas. Det blommar av dagliga verksamheter inom kultur, men om man inte spänner bågen som leder till yrkeskunnighet kommer verksamheten förbli som den är. Den dominerande omsorgskontexten är inte skådespelarens bästa vän, och om man vill skapa en professionell verksamhet ska man akta sig för ”kramträsket”.
Grundproblemet – som Kjell ser det – är att det förutom Moomsteatern inte finns varken professionella verksamheter eller skådespelarutbildning för personer med intellektuell funktionsnedsättning.
– De här personerna är förpassade till ett liv utanför arbetsmarknaden. Men om man frågar dem själva om de vill utvecklas så svarar de flesta ja. Då krävs att utbildningssystemet, regissörer och människor med makt bygger fungerande strukturer och är beredda att hjälpa till.
Alla behöver behandlas olika
För honom har det konstnärliga målet alltid varit nummer ett. Verksamheten ska finnas till för sin publiks skull, inte för sina medarbetares.
– Ingen professionell verksamhet säger ”vi struntar i resultatet”. Skådespelaren ska få sin roll för att han eller hon kan något, inte som en allmosa. Samtidigt behöver alla behandlas olika för att målet ska nås. Det går kanske till exempel inte att hålla en vanlig audition, det krävs längre processer.
Förutom talang för yrket krävs också att skådespelaren är villig att jobba hårt för att utvecklas. Kanske behövs då anpassningar i personens övriga vardag, för att denne ska kunna hushålla med sin energi till arbetet på teatern, menar Kjell.
– Min uppfattning är att personen med IF ofta per automatik alltid ska tränas i vardagssysslor när denne är hemma. Om man har begränsad energi kanske den ska få gå åt till arbetet? Då kanske någon annan kan fylla diskmaskinen åt den personen?
”Jag kan bita ihop”
”Vad går det att få för uttryck? Vad finns i skådespelaren? Är den villig att anstränga sig?”
Sådana frågor ställer sig Kjell när han möter en ny skådespelare, och så var det även när han träffade Niclas.
– Jag såg att Niclas hade talang, men också att han var villig att utvecklas. Man behöver jobba hårt för att nå konstnärliga resultat. Det finns ingen räkmacka. Niclas hade inställningen att vilja komma framåt och är en ”role model” för skådespelaryrket.
Niclas ler när han hör Kjells ord och berättar sedan om när han hade huvudrollen i föreställningen Speciells evangelium – något av det roligaste han har gjort – och trots att han var febrig och kräksjuk ändå gick upp och spelade några scener för den samlade journalistkåren några dagar innan premiären.
– Det var ett stort ansvar, alla litade på mig. Men jag kan bita ihop.
Learning by doing
En annan viktig del i arbetet är den erfarenhet som kommit med tiden, efter någon eller några produktioner, när alla inblandade vet hur arbetsprocessen går till, menar Kjell.
– Det är learning by doing. Man kan aldrig göra rätt om man inte först gjort fel. Att få erfarenhet av att det motiga inte är farligt, utan att det leder någonstans och är något vi bygger tillsammans. Man måste inte veta svaret i förväg. Det är en del av den kreativa processen. För skådespelarna handlar det till exempel om att inte bara fokusera på att komma ihåg nästa replik, utan att att veta vart vi ska.
”Största dagen i mitt yrkesliv”
Förra året vann Niclas Lendemar Region Skånes kulturpris, en ära han delar med bland andra Pernilla August och Birgit Nilsson. Motiveringen handlade bland annat om hans starka scennärvaro och unika förmåga att förmedla känslor, samt att han gått i spetsen för att öka representationen på scen och är en förebild för både publik och blivande skådespelare.
Kjell minns dagen med stolthet:
– För mig har det alltid varit viktigt att skådespelarna är teaterns kärna. Inte jag, eller någon annan ledargestalt. Det här stora priset manifesterade det. När Niclas fick priset var det den största dagen i mitt liv.
Inspiration hemifrån
Både Niclas och Kjell har växt upp i kreativa miljöer där deras mammor har varit betydande inspirationskällor för deras respektive yrkeskarriärer.
– Jag var teaterapa redan när jag var liten, säger Niclas och skrattar.
Kjell nickar, hans egen mamma jobbade på Vår teater med barn och unga med intellektuell funktionsnedsättning, och redan som 18-åring gick han en intern ledarutbildning inom samma verksamhet.
Gemensamt för dem båda är också att ingen av dem visste vad resultatet av deras gemensamma arbete skulle leda när de träffades där på Moomsteatern 1996.
Då klurade Kjell fortfarande på den stora frågan ”Vad är bästa konstnärligt möjliga teater vi kan prestera tillsammans?” och Niclas hade fortfarande ingen riktig lön.
Något år senare kom ett stort genombrott, när Moomsteatern ”knäckte” tidskoden och hittade ett arbetssätt som gjorde att deras teaterproduktioner inte tog längre tid att repetera än andra teatrars.
De gjorde snart flera produktioner om året, hade mer publik, bättre recensioner och uppfyllde fler kulturpolitiska mål än andra teatrar. Så småningom fick fem av skådespelarna möjlighet att vidareutbilda sig på Teaterhögskolan i Malmö, och 2005 kunde de anställas enligt Teaterförbundets avtal, på samma premisser som skådespelare utan intellektuell funktionsnedsättning.
Krokig väg
Det finns myter som försvårat vägen till en professionell teaterverksamhet, menar Kjell. En av dessa är att skådespelare med intellektuell funktionsnedsättning förlorar pengar på att ta en riktig anställning.
– Men det beror väl på vad man får i lön! Lönen är mycket högre än aktivitetsersättningen, och förlorar man sitt bostadstillägg så är det ju för att man tjänar tillräckligt med pengar. Men visst, det kan vara knepigt och krångligt att gå fram och tillbaka mellan bidrag och förvärvsarbete, det vet vi.
– Det är skådespelarnas konstnärliga och yrkesmässiga utveckling som är grunden för att detta lyckats, och med min bok försöker jag ge vägledning åt grupper som vill arbeta för att gå åt det hållet.
Niclas Lendemar
Aktuell: Skådespelare på Moomsteatern sedan 1996 som vann Region Skånes kulturpris 2022. Ses just nu på Teaterakademin i ”Om den stora kärleken”. Senare i höst medverkar han i ”Bedårande förskjutning” på Lilith Performance Studio. Biljetter finns på Kulturcentralen.nu
Utbildning: Utbildad i samarbete mellan Moomsteatern och Teaterhögskolan i Malmö.
Roller i urval: Speciell i Speciells Evangelium, Bortbytingen i Bortbytingen, Billy i Gökboet, Kaspar i Mysteriet Kaspar och Sven i Den Enfaldige Mördaren.
Kjell Stjernholm
Aktuell: Med boken Från drömmar till Dramaten, Gidlunds förlag, som riktar sig till alla som är intresserade av att utveckla konstnärlig kvalitet på scenen för skådespelare med intellektuell funktionsnedsättning.
Bakgrund: Regissör som grundade Moomsteatern 1987. Sedan 2012 nationell samordnare för Studieförbundet Vuxenskolans funktionsrättsområde. Har tidigare skrivit boken Moomsteatern – vem äger rätten till scenrummet (2006). 1998 fick han för arbetet med Moomsteatern och uppsättningen Den lilla människan Kvällspostens Thaliapris. Filmen Kjelles hjältar – en film om dårskap, kärlek och teater (2001) handlar om honom och Moomsteatern.
