Mer än var tionde kommun låter deltagarna jobba gratis
Visste du att det finns nästan 1900 dagliga verksamheter runt om i landet? Och att du kan jämföra dem på Socialstyrelsens webbsajt?
På Socialstyrelsens webb hittar du bland annat information om vilka kommuner som helt struntar i betala ersättning till personer som deltar i daglig verksamhet.
Det handlar om den ersättning som ofta kallas habiliteringsersättning.
Mer än var tionde kommun betalar ingen ersättning alls till deltagarna – trots att syftet är att medarbetarna ska kunna leva som andra.
Att deltagarna får jobba gratis har säkerligen stor negativ inverkan på motivationen.
– Man kan tycka att alla borde ha ersättning men så är det inte, säger Staffan Söderberg, Socialstyrelsens projektledare för öppna jämförelser inom funktionshinderområdet.
Sedan ett par år tillbaka publicerar Socialstyrelsen årligen öppna jämförelser av dagliga verksamheter enligt LSS, lagen om stöd och service till personer med funktionsnedsättning. 32 000 personer hade förra året daglig verksamhet enligt LSS.
I november varje år påbörjas insamlingen av information genom enkäter till alla kommuner och utförare. Efter att alla uppgifter kvalitetssäkrats och bearbetats sker publicering på våren.
– Vi har ett femårigt uppdrag från regeringen att ta fram öppna jämförelser och sista året blir 2014, men vi kommer att fortsätta även därefter, säger Staffan Söderberg.
Det är inte bara daglig verksamhet som jämförs i rapporterna utan även boende och andra insatser för personer med funktionsnedsättningar.
Men jämförelserna kan vara lite extra intressanta för daglig verksamhet, eftersom det här finns en viss valfrihet för brukare och deras anhöriga.
Jämförelserna bygger på ett tiotal indikatorer som ”mäter” olika saker hos verksamheterna. På kommunnivå finns ytterligare fem indikatorer.
Snart kommer jämförelserna att förbättras på en viktig punkt.
– Regeringen har gett oss ett tilläggsuppdrag att utöka rapporteringen med information om stödet för att gå från daglig verksamhet till arbetsmarknad. Vi har bett Umeå Universitet att hjälpa oss gå igenom forskning på området och föreslå indikatorer, säger Staffan Söderberg.
Vad hittar man då för intressant information idag i de öppna jämförelserna?
Här ser man bland annat i vilken utsträckning som kommunerna följer upp fattade beslut om daglig verksamhet. Men man får bara veta om respektive kommun följer upp ALLA beslut eller inte.
– Vi skulle hellre ha ett andelsmått som visar hur många procent av besluten som följts upp men vi diskuterar fortfarande hur vi ska lösa sekretessfrågor och statistisk osäkerhet som kopplar till detta.
På kommunnivå ser man även vilka kommuner som haft någon person som gått från daglig verksamhet till arbete. Ungefär fyra av tio kommuner har klarat det (men hur många personer som berörs framgår inte).
Den heta frågan om habiliteringsersättning finns också med i rapporterna. 89 procent av kommunerna betalar någon form av ersättning vid den senaste mätningen (november 2012). Hur hög ersättningen är framgår dock inte.
För varje enskild enhet som bedriver daglig verksamhet finns bland annat dessa indikatorer:
Har deltagarna en genomförandeplan? Har de varit delaktiga i utformningen? Finns gemensamma möten? Hur ser öppethållandet ut? Har personalen utvecklingsplaner? Är lokalernas tillgänglighet inventerad?
Hur nöjda är ni med jämförelserna hittills?
– Vi tycker att det har gått bra och vi vill gärna köra vidare. Vi har gått från noll till sammanlagt 81 indikatorer för verksamheter inom funktionshinderområdet. Svarsfrekvenserna är bra, över 90 procent, trots att deltagandet är frivilligt.
Vilka är de största utmaningarna?
– Att få ut jämförelserna så att man förstår dem och börjar använda dem ute i verksamheterna, för att förbättra kvaliteten. Det tar mycket resurser i anspråk av vara ute och marknadsföra detta. Vi har också pratat om att göra ”reklamfilmer” på webben som visar vad det går ut på.
Vilken nytta har man hittills haft av jämförelserna?
– I våra enkäter svarar ungefär hälften att de har haft nytta av jämförelserna. Vi tror att detta kommer att förbättras ytterligare, det är ett stort system som rullas ut och då finns alltid en tröghet.
– Vi tror att jämförelserna redan lett till att man faktiskt har blivit bättre på att sätta mål och följa upp beslut. Samverkan med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har nog också blivit bättre. För vissa indikatorer har utvecklingen backat men överlag har det varit en positiv utveckling.
Hur tycker du att brukare och deras anhöriga ska använda informationen?
– Rapporterna riktar sig till kommuner och enheter, men det handlar ju om att utveckla verksamheterna till gagn för brukarna.
– Motsvarande jämförelser inom äldreomsorgen riktar sig till brukarna, men så långt har vi inom funktionshinderområdet inte kommit än. Vi har inte heller fått några direkta uppmaningar från politikerna att göra detta. Då skulle jämförelserna bli som ett underlag för att göra val, men i dagsläget är valmöjligheterna här inte så stora. Samtidigt har kommunerna skyldighet att informera om de valmöjligheter som finns.
Ni har inga uppgifter om hur meningsfull och kvalitativ en daglig verksamhet är?
– Nej då skulle man behöva en helt annan mätmetod och vända sig direkt till brukarna för att fråga. På äldreområdet har regeringen prioriterat detta och tagit fram pengar till det.
– Det är också så att många brukare kan ha svårt att svara på frågor av det här slaget. Det betyder inte att man inte ska försöka, men det finns en del nötter som måste knäckas på vägen.
– Vi ska undersöka möjligheterna att göra brukarundersökningar även på funktionshinderområdet och väga för- och nackdelar. Inom hela socialtjänstens område är det viktigt att berörda grupper får göra sina röster hörda, säger Staffan Söderberg.
