När Felix fann orden

Publicerat av
Anna Pella
Dela

En tuff start gjorde att Felix, 3,5, fick en försenad språkutveckling. Sedan ett drygt år har familjen haft logopedstöd, och genom tecken och bilder har talet kommit mer och mer. Här är solskenshistorien om när Felix fann orden.

Felix stormar in i rummet på logopedmottagningen i Liljeholmen söder om Stock­holm. Han har svårt att sitta still idag, han har varit hemma från förskolan två dagar och nu spritter det i benen. Mamma och pappa skrattar när de ser hur ivrig han är.

Logoped Elvira Ashby har förberett dagens övningar i en plastlåda bredvid sig på golvet. Hon plockar först upp ett spel där man ska placera bilder på rätt plats på varsin bricka. Hon tar upp en bild, visar den för Felix samtidigt som hon tecknar och säger ”Bamse läser”. Felix härmar och pekar var bilden passar in. Det går fort. Snart är även ”Kaninen cyklar” och ”Vargen fiskar” och alla de andra på rätt plats.

Annons

Tuff start
Felix föddes med blåsljud på hjärtat och sammanväxt fontanell i pannan. Mam­ma Jessica minns hela den första hösten som ett virrvarr av händelser.

– Först var det operationerna, därefter visade det sig att Felix var mjölkprotein­allergiker. Dessutom behövde han glas­ögon för att han var översynt, samt gå hos en sjukgymnast för att komma tillrätta med en felställning (congenital muscular torticollis) som han också hade. Det var mycket som radade upp sig och vi var på sjukhuset eller barnläkarmottagningen minst två gånger i veckan under en period.

Felix närmade sig tvåårsdagen men orden uteblev. Han härmades inte speciellt ofta, varken i tal eller i gester.  Mamma Jessica berättar att det märktes att han var frustrerad och lätt blev arg när han inte kunde göra sig förstådd. Hon blev därför väldigt bra på att tolka de läten och ljud Felix gjorde, bland annat på hans tydliga tonfall, och i kombination med kroppsspråket kunde hon förstå ungefär vad han ville.

Annons

”Rysningsframkallande”
De hade en bra relation med barnavårdscentralen som föreslog att de skulle skicka en remiss till logoped så att Felix kunde få lite hjälp på traven med språket.

– Redan första logopedbesöket var rys­ningsframkallande. Under en lek på inte alltför många minuter lärde han sig ordet ”mer” genom att han fick göra det tecknet innan han fick en boll kastad till sig. Man riktigt såg hur det lyste i ögonen på honom när han fattade vad Elvira ville, säger Jessica.

Till sist fick de välja fem tecken som de skulle öva på till nästa gång: Traktor, äta, lock, borsta tänderna och tåg. När de kom hem den dagen tog de bilder på Felix leksaker och hemmiljö, laddade in dem i datorn, satte ett beskrivande ord samt rätt tecken under bilden. De laminerade bilderna och lät dem ligga framme så att Felix kunde titta på dem när han ville. Detta visade sig vara bra för mamma och pappa också, som blev påminda och använde dem oftare.

Annons

Snabb utveckling
Mamma Jessica och pappa Erik gick tec­kenkurs och pedagogerna på förskolan började helt självmant använda tec­ken, inte bara med Felix, utan med alla barn.

– I början var det svårt att få Felix att härma de tecken vi försökte visa honom så jag kom på en lek som kunde hjälpa oss. Jag började härma Felix istället. Alla gester han gjorde, gjorde jag också. Det tyckte han var roligt, så efter ett tag började jag flika in egna små gester som han kunde härma och det tog inte lång tid förrän han fattade, säger Jessica.

Familjen tränade in tecken efter tec­ken. Om det var ”skor” som skulle tränas så kunde de sitta och prata om skor, de hade skor framme och de gjorde samma tecken om och om igen, de visade och tog Felix händer och gjorde tecknet åt honom flera gånger.

Annons

– Det var verkligen bara nötning som gällde. Så var det ju en avvägningsfråga för att se till att man inte tjatade för mycket så att det blev tråkigt och jobbigt istället, säger Jessica.

När de försökte lära Felix ljudet ”di”, så valde de att kalla diskmaskinen för ”didi”.

– Han har alltid varit väldigt intresserad och engagerad i diskmaskinen så vi valde den för att få honom motiverad att lära sig just det uttrycket. Och när han väl sa något liknande eller ens i närheten så fick han applåder och hejarop. Det gick också rätt fort när han väl förstod vad det var vi ville att han skulle göra.

Annons

Rör insatta
Förra hösten fick Felix rör insatta i öronen och bara ett par veckor senare började de märka att han alldeles tydligt hörde bättre.

– Från julen och framåt till nu har det fullständigt exploderat i nya ord och ljud. Han härmas nästan hela tiden och snappar upp ord här och där. Abstrakta saker är fortfarande för svårt, men viljan att kommunicera växer hos Felix och det är helt underbart. Vi använder fortfarande lite tecken men allt eftersom Felix lär sig orden istället så försvinner de.


Pappa Erik, Felix och mamma Jessica.

Annons

Pappa Erik vill uppmana alla som inte provat på tecken att göra det.
– Vi vill verkligen rekommendera att man provar tecken. Det blir så visuellt. Det kan verkligen hjälpa, oavsett om man inte hör bra eller inte förstår av annan anledning. Tec­ken kan enbart vara till hjälp, och som förälder ska man inte vara rädd för att prova, säger pappa Erik.

Treordssatser
Idag ska Elvira prova om Felix är redo för treordssatser. Elvira tar fram en bild på en farbror som åker motorcykel. Under bilden finns utrymme för att klistra fast små kort med bilder och tecken som beskriver den stora bilden. ”Åker” sitter redan på plats. Elvira lägger fram flera olika kort och Felix får leta fram en farbror och en motorcykel.

Denna övning snappar han fort och börjar otåligt kika under bordet för att se vad Elvira har mer i sin låda. Elvira tar fram en liten bok med bilder på bilar och Felix lyser upp. Elvira tecknar och berättar. Felix får syn på leksaksbilar i Elviras låda och hon frågar ”Vill du ha en bil eller en buss?” Hon visar bilder på alternativen, tecknar och säger, och låter sen Felix säga vad han vill ha, innan hon plockar fram. Han vill ha en buss. Sen tar hon fram bilder på en anka, en apa och en hund och frågar Felix vem som ska få åka med.

Annons

Felix vill mest köra runt, runt, och nu vill han också att Elvira ska plocka fram tåget. Den roligaste leken blir till när de turas om att köra tåget samtidigt som de säger ”tuff tuff”.  Varje gång Elvira stoppar tåget säger Felix ”tuff tuff”, och tåget börjar köra igen. 

Efter en stund börja Felix gäspa och Elvira låter honom vila. Istället vänder hon sig till Jessica och Erik, de kommer överens om att ses här igen om tre veckor, och att de ska träna på flerordssatser till dess. Sen fortsätter leken och nu går det bättre. Elvira visar bilderna igen och frågar ”Vem ska åka tåg?” Felix tittar noga, funderar en stund och väljer sen apan.

”Övertolka”
På logopedmottagningen, där Elvira arbetar, tar man emot remisser från bland annat BVC, skolhälsovård och habilitering. Beskrivningarna kan vara ganska fåordiga, och första gången hon träffar ett barn tar hon fram språkliga bedömningsmaterial och leksaker och provar sig fram. 

Annons

– Om familjen har kontakt med habiliteringen har barnet ofta ett helt team omkring sig, och teamet är viktigt. Jag försöker alltid kontakta dem så att vi kan samordna oss. Det roliga med att arbeta här är att jag kan erbjuda precis så många behandlingstillfällen som jag bedömer behövs. Här kan vi bada i kommunikation, säger Elvira.

Innan Elvira började här jobbade hon som logoped på en specialförskola och skola för barn med flerfunktionshinder, och dessförinnan på barnhabilitering. En kort tid gjorde hon också kommunikationsutredningar på Kommunikations­enheten i Stockholms län.

– Det är aldrig för tidigt att börja med alternativ kommunikation, det kan aldrig försena tal, tvärtom lyfter det barnet och talet kommer snabbare om det finns förutsättningar för det.

Annons

– Det finns alltid något att jobba med, även om barnet är på en tidig språklig nivå. Det gäller att hitta barnet där barnet är, och hela tiden ge små, små utmaningar.

Tolkar signaler
Hennes bästa råd är att tolka alla signaler och se allt som barnet gör som kommunikation. Hon säger att både personal och föräldrar kan vara rädda för att tolka fel, eller för att göra bort sig, men att det är bättre att övertolka än att inte tolka alls.

Elvira säger också att det är vad man gör hemma som ger resultat, men att man inte ska känna att man alltid måste ”träna”. Istället kan man försöka få in mer kommunikation och språkstimulans på ett naturligt sätt i vardagen.

Annons

– När man hittat ett språkstimulerande och kommunikativt förhållningssätt är det guld värt! Då kan man vila lite i det, och inte känna ett tvång att hela tiden träna mer. Kommunikation är och ska vara roligt, säger Elvira. +

Annons

Artikeln publicerades 2012-05-02

Publicerat av
Anna Pella
Nyckelord: kommunikation

Denna webbplats använder cookies.

Läs mer