När kommer vallöftet om bättre vård för de allra mest utsatta?

DEBATTARTIKEL av HARALD STRAND. Absolut – det behövs vårdcentraler som är specialiserade! Dock kanske inte i första hand för äldre, som Socialdemokraterna i Stockholms landsting föreslår.
Den grupp som verkligen behöver bättre vård är personer inom LSS som bor på särskilda boenden. När kommer braskande vallöften för denna grupp?

Socialdemokraterna lovar organisera vården med patienten i centrum och införa äldrevårdcentraler och äldresjukhus specialiserade på äldres vård och behov.
Alla äldre ska ges en personlig läkare med helhetsansvar – våra äldre ska inte bollas runt i sjukvårdssystemet.

Som nybliven pensionär är mina besök på min vårdcentral något mer frekventa än tidigare. Jag har konstaterat att merparten av övriga i väntrummet är äldre. Jag misstänker att de flesta av alla besök görs av äldre. Vilket borde innebära att kompetensen hos vårdpersonalen om äldre och våra sjukdomar borde vara hög?

En grupp som verkligen behöver specialiserade vårdcentraler är personer med autism och/eller utvecklingsstörning. Ofta boende på kommunernas gruppbostäder.

Vi, FUB och Autism & Aspergerföreningen i Stockholms län, skrev ett inlägg till de politiska partierna inför förra valet 2010:

”Det är sedan länge känt att personer med utvecklingsstörning och autism har svårt, för att inte säga omöjligt, att få vård som är anpassad för deras behov. Det innebär läkare som har kunskap om utvecklingsstörning och som kan förstå deras specifika behov och skilja på symptom av en tillfällig sjukdom och funktionsnedsättningen. Vi ser att patienter slussas vidare eller förgäves letar efter vårdcentraler som har kunskap om deras särskilda behov.

2005 kom det en fokusrapport från Stockholms läns landsting. En av slutsatserna var att personer med omfattande utvecklingsstörning är en prioriterad grupp i HSL och löper ökad risk för ohälsa. Man drog också slutsatsen att det fanns ett särskilt stort behov för denna grupp att få en patientansvarig läkare.

Men istället för konkreta åtgärder kom det fyra år senare ännu en fokusrapport, ”Vuxna personer med utvecklingsstörning och deras behov av hälso- och sjukvård”. Denna kom med liknande slutsatser. Dessutom beskrev man vikten av att det inom närsjukvården finns läkare med särskild kompetens om utvecklingsstörning.

Utifrån denna rapport skrev socialdemokraterna i landstinget en motion, ett av förslagen var att Hälso- och sjukvårdsnämnden skulle få i uppdrag att säkerställa att varje person som har utvecklingsstörning får tillgång till en allmänläkare med specifik kunskap om utvecklingsstörning.

En bra motion som tog fasta på den kunskap som fanns. Men tyvärr besvarades motionen med tomma ord.”

År 2011 tog vi i Stockholms läns FUB fram rapporten ”Är primärvården för alla?” baserad på intervjuer av länets MAS-ar (Medicinskt Ansvarig Sjuksköterska).
Vår slutsats löd: Hur kan man förbättra primärvården?

Ett grundläggande problem som MAS-arna beskriver är att läkare och distriktsköterskor har tidsbrist och dålig kunskap om målgruppen.

Vi menar att nedanstående kriterier måste vara uppfyllda för att en vårdcentral ska kunna tillhandahålla en god vård för personer med utvecklingsstörning och autism:

• Tillräckligt med tid. Vissa personer behöver mer tid för att inte bli stressade och utåtagerande. En stressad person med utvecklingsstörning och autism kan komma att agera på ett sätt som gör det svårt att ställa diagnos.
• Slopad väntetid vid behov. Att snabbt komma in till besöket hos läkaren är mycket viktigt för många personer med funktionsnedsättningen. Väntan och den ovana miljön i ett väntrum kan skapa stress och oro.
• Kunskap om funktionsnedsättningen. Kunskap om målgruppens behov leder till en mer kvalitativ vård och ett bättre bemötande.
• Patientansvarig läkare med kompetens om funktionsnedsättningen. Det är viktigt för att bygga upp en kompetens inom området samt en kännedom om personen.

Socialstyrelsen konstaterade i ”Lägesrapport 2013”:
De som bor på LSS-gruppbostäder får en sämre hälso- och sjukvård än andra, precis tvärtemot vad riksdagen beslöt 1997. Då infördes fyra nivåer av prioriteringar, varvid de med nedsatt autonomi hänfördes till mest angelägna, nivå ett. Men i verkligheten är de oprioriterade.
Socialstyrelsen fann vidare att de som får LSS-insatser har mer än dubbelt så hög dödlighet i cancer som vi andra. Orsaken är att cancern upptäcks för sent. Samma förhållande kan förutsättas gälla för andra sjukdomar där tidig upptäckt kan förlänga livet.
Den huvudsakliga orsaken till denna överdödlighet är bristen på läkartillsyn inom LSS-boenden.

Karl Grunewald skrev i ett inlägg till Läkartidningen: ”De svårast och livslångt flerfunktionshindrade vi har i vårt land lämnas därhän – de får en icke läkarledd sjukvård, inga regelbundna läkarundersökningar, inga hälsokontroller, inga läkemedelsgenomgångar.”

Vi är således många kunniga som är överens om att det behövs en bättre sjukvård för LSS-gruppen som bor på kommunernas särskilda boenden!

Jag saknar braskande vallöften från våra partier om detta! När kommer de?

Harald Strand
Ordförande för Stockholms läns FUB