När synen fattas

Hur skapas de bästa förutsättningarna för samspel med barn som har en svår synnedsättning i kombination med andra funktionsnedsättningar? Föräldrakraft frågade specialpedagogerna Gerd Tobiason Jackson och Ingrid Gustafsson på Resurscenter syn i Örebro. De är författare till boken Samspråk.

 

1

Vad har synen för funktion för utveckling av samspel och kommunikation?

Vi har en medfödd förutsättning för att skapa ögonkontakt och våra synintryck styr till stora delar samspelet med andra människor. Det lilla barnet tittar mot lampan och vi säger ”titta lampan” och släcker och tänder den.

Samspelet sker på barnets initiativ. Men om barnet föds med en svår synnedsättning eller blind­het blir avsaknaden av initiativet problematisk. Det blir svårare att uppmärksamma vad barnet riktar sin uppmärksamhet mot och skapa förutsättning för tidigt samspel.

2

Vad ska man försöka vara uppmärksam på?

Om man inte kan följa barnets blick så kan man istället försöka tolka ljud, ansiktsuttryck, kroppslägesändringar, rörelser och gester, eller till och med ett förändrat andningsmönster hos barnet.

Det är viktigt att barnet får svar på minsta initiativ, både de omedvetna och de medvetna. Titta och lyssna efter hur barnet tar initiativ och försök att se var barnet har sin uppmärksamhet. Till exempel kan ljud som vi tycker är självklara och kopplar bort, väcka stor uppmärksamhet hos barnet.

3

Vilka missuppfattningar kan uppstå?

Det kan vara lätt att tro att barn som har en svår synnedsättning i kombination med andra funktionsnedsättningar, ibland ”går in i sig själva”, när de egentligen lyssnar koncentrerat på något.

Det kan vara svårt för oss runtomkring att se koncentrationen och var uppmärksamheten är riktad. En annan missuppfattning kan uppstå om man inte väntar in barnet. Ge henne eller honom god tid att svara på ditt initiativ, men också att ta egna initiativ. Ju fler gånger vi bekräftar barnets initiativ ju godare cirkel skapar vi.

4

Vad kan ersätta ett bekräftande ögonkast?

En taktil bekräftelse kan i viss mån ersätta ögonkontakt. Lägg din hand på barnets arm, ben eller kropp, som bekräftelse på att du uppfattat hans eller hennes svar. Gärna i kombination med din röst. Tänk på att ditt tonfall avspeglar din sinnesstämning.

Genom att kompensera ögonkontakten på det här sättet kan samspelet utvecklas. Försök i nästa steg tolka vilken betydelse barnets svar har i varje specifik situation, och fundera över hur ni ska benämna, kommentera vad som händer.

5

Hur kommer man igång?

Lek, närhet och beröring i samband med dagliga rutiner är ett mycket bra och naturligt tillfälle för samspel. Till exempel genom att kittlas, massera, göra tå- och fingerramsor, leka med rösten och imitera barnets ljud.

Allt detta kan göras i samband med omvårdnad, blöjbyten eller liknande. Upprepningen i samband med rutiner ger barnet en förväntan, och barnet ger signalen ”Jag vill göra detta igen”. Bekräfta att du ser detta och gör det igen och igen.

6

Vilka AKK-metoder kan användas?

Individuell anpassning av både material och metod behövs för varje enskilt barn. När synen saknas eller är starkt nedsatt behöver man få extra stöd i att koppla ihop de övriga sinnena hörsel, känsel, smak och lukt.

Det vanligaste är att man använder anpassade former av konkreta föremål, inspelade ljud, tecken och bilder som stöd i kommunikationen. För vissa barn väljs endast en stödform, till exempel konkreta föremål som stöd.

Andra barn har behov av en kombination av flera olika stödformer. Alla varianter kräver dock en viss grad av symbolisk förståelse.

7

Kan ni ge ett exempel?

Ja, om vi ska laga mat och vi bara tar fram en visp och kastrull som du får känna på så förstår du förmodligen inte vad som ska hända. Vi måste medvetet kompensera detta genom att låta dig få information via andra sinnen, som hörsel, lukt och smak.

Barnet måste ha många erfarenheter och egna kunskaper om föremål och hur de används innan hon eller han  kan förstå att en liten plasthäst betyder att jag ska få rida. Barnet behöver få höra hur hästen låter och hur den luktar.

Prova gärna själv, men tänk då på att vi som är seende har synminnen och många tidigare erfarenheter som hjälper oss i tolkningen när vi undersöker föremål taktilt.

Barn med synned­sättningar har ofta extra känsliga händer då de används som kompensation för synen. Men våga ändå ta på barnets händer för att kunna ge taktilt stöd. Foto: Anna Pella.

8

Hur väljer man föremål?

Hos alla barn börjar symbolutvecklingen med verkliga föremål som barnet känner igen eller leker med. Var därför uppmärksam på om barnet själv associerar något föremål med en speciell aktivitet. Det måste inte vara ”logiskt”.

Många tycker om leksaker som har hjul som man kan snurra på, och då kan det bli en signal för en viss aktivitet. Låt barnet bestämma. Tänk också på att ytans struktur kan ha större betydelse än föremålets form och erbjud föremål som ger information via flera sinnen samtidigt.

9

Hur väljer man ljud?

När man använder ljud som stöd så ska det till en början vara ljud inspelade från egna upplevelser, så att barnet känner igen, minns och återupplever händelsen. Genom att hjälpa barnet att spela in ljudbilder som knarrande snö eller prasslande löv, kan barnet lyssna många gånger på de olika inspelade ljuden.

På så sätt kan vi se vilka ljudbilder barnet visar intresse för, vilket gynnar samtal och samspel, och dessa ljudbilder kan i sin tur ge en gemensam ömsesidig uppmärksamhet.

10

Kan man verkligen använda tecken och bilder?

Javisst. När man börjar med tecken som stöd så utgår man från kroppsliga uttryck som får utgöra barnets egna tecken. När man sen förstår barnets kroppsspråk, egna gester eller tecken, så kan man bygga vidare på det.

Att använda bilder, det vill säga taktila bilder där man använder material som känns, kräver mer av barnet. Här måste det finnas en egen erfarenhet för att barnet ska koppla ihop bilden med en aktivitet.

Men att sitta tillsammans och göra taktila bilder är ett bra sätt att skapa minnen eller en dagbok där barnet kan berätta vad hon eller han har gjort.

11

Hur fungerar taktilt stöd?

Taktilt stöd innebär att jag visar och leder dig rätt, till exempel hur du ska använda något, kanske en mobiltelefon, fjärrkontroll eller visp. Det finns en vedertagen uppfattning om att man ska vara försiktig med att ta direkt på barnets händer, då dessa är extra känsliga eftersom de används som kompensation för synen.

Men sluta inte beröra barnets händer för det. Ju närmare relation du har, desto mer kan du göra det, eftersom barnet litar på dig.

Ett bra sätt att ge taktilt stöd är att föra in dina händer under barnets händer. Barnet kan då välja att hålla kvar sina händer på dina händer eller att dra bort dem. En del barn uppskattar att hålla i den vuxnes finger eller handled.

12

Hur kan man förbereda barnet på ett strukturerat sätt?

Gör ett schema med verkliga föremål, gärna förstärkta av inspelade ljud, där till exempel en sko kan betyda att vi ska ha en uteaktivitet, en handduk att vi ska tvätta händerna eller en sked att det är lunch. Innan barnet kan förstå sambandet måste detta upprepas många gånger.

Om barnet inte lärt sig generalisera är det också viktigt att det föremål som används är det som ska användas i den riktiga aktiviteten, det vill säga barnets egen sked eller en exakt likadan. Även ljudet bör vara inspelat från den verkliga aktiviteten.