Nästan 80 procent befarar försämrad personlig assistans

Oron är stor för att LSS-kommittén kommer att föreslå försämringar av den personliga assistansen. Under tisdagen presenterade DHR en undersökning som visar att nästan 80 procent av de assistansberättigade fruktar neddragningar.

Försäkringar om att ”reformen ligger fast” från Kenneth Johansson (c), LSS-kommitténs och socialutskottets ordförande, kunde inte helt stilla oron vid DHR:s presskonferens i Almedalen i Visby.
Personlig assistans är troligen den allra viktigaste reform någonsin inom svensk handikappolitik. DHR:s undersökning visar att 98 procent av de assistansberättigade anser att assistansen är den insats som betyder mest för deras livskvalitet.

Men oron är alltså mycket stor att LSS-kommittén kommer att föreslå försämringar eftersom ett av direktiven är att dämpa kostnadsutvecklingen.
För närvarande ligger samhällets kostnader för personlig assistans på cirka 20 miljarder kronor och utvecklingen mot allt högre kostnader har skrämt upp många politiker. År 2010 väntas assistansen kosta 28 miljarder och år 2015 hamnar notan enligt prognoserna på 35 miljarder.
– Jag har full förståelse för att man känner oro när reformen ses över, men syftet är att värna och utveckla, säger Kenneth Johansson.

När reformen infördes avsattes alldeles för lite pengar, vilket har fått budgetar att spricka och många att ifrågasätta kostnaderna.
– Kostnaderna är snart uppe på samma nivå som för sjukpenningen, säger Kenneth Johansson. Vi kommer att lägga fram förslag på hur man kan dämpa kostnadsutvecklingen. Om vi inte gör det kommer reformens belackare att få vatten på sin kvarn.
Vilka är belackarna?
– De finns de som ifrågasätter kostnaderna både bland kommunpolitiker och bland de som jobbar med statens budget. Det finns också andra grupper som gör anspråk på resurserna.

Vilka möjligheter att dämpa kostnadsutvecklingen ser LSS-kommittén?
– Vi vänder och vrider på allt, säger Kenneth Johansson. När jag ser att det fungerar olika på olika håll i landet är det intressant att studera varför. Beror det på enskilda handläggare eller kulturen? Lyssnar man inte på de sökandes behov i vissa områden? Genom att undersöka hur det fungerar i olika kommuner får vi fram intressanta uppslag.
För att effektivisera assistansen funderar kommittén på hur man kan förbättra arbetsledningen, kompetensförsörjningen och hur man kan uppgradera och stärka yrket som assistent.

Vad är en rimlig kostnad för den personliga assistansen?
– Det är helt omöjligt att svara på eftersom det är en rättighetslagstiftning och det är  behoven som ska tillgodoses.

Kommer vissa grupper att inte få någon assistans i framtiden?
– Vi kommer att förtydliga lagstiftningen så att den fungerar lika över hela landet och det innebär att det kan bli förändringar på vissa orter jämfört med idag.

DHR:s undersökning visar också att assistanssökande ofta blir dåligt bemötta av handläggarna i kommunerna. Enligt DHR:s Roland Håkansson begås ”systematiska övergrepp” och sökande blir ”trampade på”.
Kenneth Johansson håller med om att bemötandet ofta är bedrövligt.
– Jag är väldigt bekymrad över bemötandet och det här helt oacceptabelt. När jag reser runt i landet får jag en mängd olika bilder av hur det fungerar. I stora städer är det vanligare att man känner sig trampad på, inte känner sig sedd och inte har någon bra dialog med handläggarna. Från Stockholm har jag fått en riktigt dålig bild av situationen. Men jag får också exempel på att det fungerar riktigt bra.
– Bemötandefrågorna är mycket viktiga och detta kommer vi att ta upp i vårt betänkande.

LSS-kommittén kommer med sitt slutbetänkande i juni 2008