"Nedskärningar kan få valfriheten att haverera"

Stockholm stads brådska med att införa ett nytt valfrihetssystem för LSS-verksamheter har skapat stor oro bland privata företagare.
Hela systemet riskerar att haverera, anser Göran Fredriksson, vd för Frösunda LSS AB och ledamot av Vårdföretagarnas styrelse.
Gör halt och tänk efter! är hans uppmaning Stockholms stads socialborgarråd Ulf Kristersson (M).

När LOV, lagen om valfrihet, började gälla i januari 2009 var syftet att förbättra kvaliteten genom att skapa konkurrens och mångfald bland utförarna.
Men så kommer det inte att bli i Stockholms stad, om man får tro Göran Fredriksson och många andra privata företagare inom vård och omsorg.

Stockholm har beslutat använda en prislista för de olika tjänsterna (till exempel daglig verksamhet) som företagarna inte anser speglar behoven hos brukarna.
Vårdföretagarna anser att prismodellen i praktiken medför kraftiga nedskärningar, särskilt för de brukare som har störst behov.

– Prislistan har inte föregåtts av någon noggrann analys av kundernas behov. Effekten blir att vissa brukare kommer att missgynnas kraftigt, säger Göran Fredriksson i ett samtal med Föräldrakraft.
– Det har skapat oro hos utförare i Stocholm. Som beställare kan man göra det enkelt för sig och säga att ”ni utförare vill alltid ha bra betalt”, men vi är mer bekymrade över själva modellen, inte priserna i sig.

Och de som har störst behov drabbas allra mest av nedskärningarna i Stockholm?
– Ja, ju mer personlalkrävande en brukare är, desto mer påverkas ersättningen neråt. Vi har efterlyst information om vad prismodellen baseras på och hur den byggts upp men det har inte gått att få klarhet i.

Som företagare är Göran Fredrikssson förstås positiv till att privata aktörer får ökade möjligheter att delta som utförare. Men han befarar att Stockholmsmodellen saboterar den goda idén.
– Det är tråkigt om LOV, som i sig är en väldigt positiv reform, smutsas ned av att man schabblar med genomförandet. Det ger inte LOV den start som reformen förtjänar.

Du tror att det går åt pipan med valfrihetssystemet i Stockholm?
– Vi tror att det finns risk för att antalet utförare minskar. Många kommer helt enkelt inte att våga delta för att man inte tror att man kan leverera bra kvalitet. Då får man ingen valfrihet och LOV blir en chimär.
– En annan risk är att många utförare, och framförallt små företag som är nischade mot de grupper som får de största prissänkningarna, känner sig tvingade att ändå gå med och hamnar i en situation då de inte kan fullfölja sitt uppdrag. Det kan gå ut över kunden och kan i förlängningen innebära att företagen inte överlever.
– Om man under resans gång vill rätta till uppenbara felaktigheter så kan det vara för sent. Många små företag lever ur hand i mun, eftersom det är en personalintensiv verksamhet, vilket innebär att man ligger ute med höga personalkostnader. Man har inte den likviditeten att man kan överleva under tiden som staden hoppas kunna rätta till felaktigheterna. Det är vår stora oro.

Vad menar du att Stockholm bör göra nu?
– Om man får dela ut goda råd, så är det att göra halt och tänka efter. Fortsätt arbetet med upphandlingen, men se över prismodellerna, så att man verkligen inte hamnar i helt galen tunna.

Målet är att höja kvaliteten och öka mångfalden
Syftet med valfrihetssystemet enligt LOV är att ge personer med funktionsnedsättning makten att välja vilken utförare som ska stå för insatsen. Det kan vara kommunen själv, privata företag eller andra organisationer som kooperativ som är utförare. Genom att skapa en mångfald olika utförare ska enskilda personer få stor valfrihet. Målet är fri konkurrens ska öka kvaliteten på omsorgen.

Annars kan valfrihetssystemet ta allvarlig skada?
– Jag tror det. Stockholm har haft det politisk modet att ge sig in i systemet tidigt och är delvis riktkarl för resten av landet. Det är klart att det är extra viktigt att det blir bra i Stockholm.

Tror du att det finns en möjlighet att Stockholm tänker om?
– Jag vet inte. Det viktiga för oss är att föra en dialog med Stockholms stad, vilket vi redan gör och kommer att fortsätta med. Det handlar om att lyfta frågan och påtala vår oro så att den enskilde inte kommer att missgynnas av införandet av den nya lagen.

Är det så att man är så angelägen om att spara pengar via valfrihetssystemet att man kör igenom det nu, trots kritiken?
– Man kan inte låta bli att tänka på att kommunerna generellt är pressade av krisen. Arbetslösheten stiger och därmed minskar skatteintäkterna. Samtidigt har man ökade sociala kostnader i andra änden. Det är ingen lätt ekvation. Men om man genomför ett så stort skifte som LOV måste man tänka längre än ett eller två år.

Men kraven på snabba besparingar gör att man blundar för bristerna i valfrihetssystemet?
– LOV som begrepp låter väldigt bra. Jag kan förstå att det kittlar politiska beslutsfattare att införa LOV och att man vill göra det ganska snabbt. Jag har full förståelse för det. Har man då ett väldigt pressat tidsschema kan det vara svårt att förena med god kvalitet när den politiska ambitionen ska omsättas i praktisk handling.

Det låter som att ambitionen att höja kvaliteten med valfrihetssystem är en dimråda och att man nu prioriterar sänkta kostnader?
– Rätt utfört är det naturligtvis så att en konkurrensutsatt verksamhet och mångfald av utförare tvingar fram vassare leverantörer, som kan ge högre kvalitet till en lägre kostnad. Även om omsorg inte är lika lätt att effektivisera som industriverksamhet finns säkert effektivitetsvinster att göra.
– Potentialen för effektiviseringar ligger till stor del på den administrativa sidan. Byråkratin skördar kostnader. Utförare och kommuner kan tillsammans lösa administrationen och sedan lägga mer av krutet på saker som är bra för kunden. I ett utveckla valfrihetssystem blir man mer fokuserad på kvalitet och uppföljning och det är väldigt bra. Men vi har en bit kvar innan vi är där.

Som representant för Vårdföretagarna – och förespråkare för valfrithetssystem med privata utförare – måste du nu en svår sits, när Stockholms stad kör igenom ett system som ni inte tror på?
– Ja, så är det. Vi är bekymrade. Vi förespråkar hög kvalitet mot kund och ett regelverk som är rimligt för utförarna. Ett rimligt krav är att det inte ska vara alltför dramatiska förändringar på kort tid, för då kan systemet haverera. Det är sådana tendenser vi nu ser i Stockholmsmodellen.
– Det kan vara ett olycksfall i arbetet som en följd av ett pressat tidsschema. Man kanske känner att man vill få det här i sjön snabbt och hellre rätta till tokigheterna i efterhand. Men det kan bli mer dramatiskt än man tror. Kraften hos utförarna, som ska skapa mångfalden, är inte så stor som man föreställer sig, säger Göran Fredriksson.

Föräldrakraft har sökt Stockholms stads socialborgarråd Ulf Kristersson för en kommentar.