Nossebro skola gick från ris till ros på tre år

Titta gärna på oss. ”Vår skola är ett gott exempel på att man kan lyckas och vi vill gärna sprida våra erfarenheter”, säger Bosse Johansson och Johanna Lundén.

Näst sämst i Sverige. De öppna jämförelserna blev en kalldusch för Nossebro skola. ”Det var en fruktansvärd situation när eleverna inte kom vidare till gymnasiet”, säger Johanna Lundén. Tre år senare blev 100 procent av eleverna godkända.

ANNONS

Annons för CJ Advokatbyrå

ANNONS

Annons för Krisberedskap för personer med funktionsnedsättningar

ANNONS

Annons för Särnmark

ANNONS

Annons för LSS-skolan

ANNONS

Annons för tillganglighetsguide.se

ANNONS

Annons för durewall.se

ANNONS

Annons för Humana

ANNONS

Annons för Etac

Näst sämst i Sverige. De öppna jämförelserna blev en kalldusch för Nossebro skola. ”Det var en fruktansvärd situation när eleverna inte kom vidare till gymnasiet”, säger Johanna Lundén. Tre år senare blev 100 procent av eleverna godkända.

Det är skolans ansvar att eleverna lyckas i klassrummet, anser Johanna som både är specialpedagog och rektor för särskolan inom Nossebro skola.
– Vi har själva valt att jobba på skolan och kan aldrig skylla på eleverna, föräldrarna eller bristande läxtid. Vi måste prova nya åtgärder igen och igen, tills det blir rätt. Det är vi som måste anpassa oss, säger hon.

Hur var det möjligt att förvandla Nosse­bro skola från avskräckande exempel till föredöme?
Det avgörande beslutet var att stänga alla grupper som gav stöd vid sidan om den vanliga undervisningen. Heldags­skolan, smågrupperna och den speciella mattegruppen – allt avvecklades.
Istället skulle alla få hjälp direkt i klassrummet.

Två lärare samtidigt
De separata grupperna var dyra. Med den nya fördelningen av resurser har man ofta två lärare samtidigt i klassrummet.
− Vi omfördelar efter hand. Alla elever är allas elever. Alla ska vara inkluderade, alla ska lyckas i klassrummet.
Det har varit en omvälvande förändring. Men tanken bakom den är varken ny eller revolutionerande. Enligt Johanna Lundén har man bara följt den moderna forskningen. Sådant man lär sig på utbildningen av specialpedagoger.
− Vi har läst oerhört mycket om vad forskningen säger och diskuterat tillsammans. Vi har lärt oss att inte utvärdera eleven, utan att utvärdera insatsen. Det finns så mycket gammalt i väggarna, men det finns också mycket aktuell svensk forskning.

Till grund för plan
Aktuella böcker av skolprofiler som Lars H Gustafsson, Eva Hjörne, Bengt Persson och Birgitta Kimber har legat till grund för Nossebro skolas egen handlingsplan. Johanna Lundén har sammanställt det viktigaste i böckerna och forskningen till häften.
I korthet: Alla mår bra av gott bemötande och struktur. Inkludering leder till delaktighet och tillgänglighet.
Skolan försöker nu anpassa undervisningen till alla, även till de duktigaste eleverna. Med extra lärare i klassrummet kan även de duktigaste få utmaningar.
− Istället för att plocka ut några elever som behöver mer hjälp kan de extra resurserna komma alla till godo.
Det handlar inte om att alla elever ska nå samma mål på samma tid. För dem som behöver extra tid hittar man fler träningspass. Och de som är särskilt duktiga får chans till fördjupning.
− Motivationen hos våra elever har ökat markant. Vi pratar mycker om hur man kan göra för att lyckas, säger Jo­han­na Lundén.
Undersökningar visar att i stort sett alla elever i nian vill lyckas bättre i skolan.  
Markant är också den täta kontakten med föräldrarna. Nu nöjer man sig inte med utvecklingssamtal en gång per termin. När så behövs blir det möten med föräldrarna varje vecka eller till och med varje dag.
– Det hänger på oss i skolan att det blir ett bra samarbete. Vår utgångspunkt är att ”Lisas” föräldrar alltid är hennes bästa föräldrar. Vi ser många vinster med att ha bra relationer och har därför många olika typer av möten.
– För elever som inte ”går på räls” kan vi ha möten dagligen eller en gång per vecka, för att se hur veckan har varit. Då går vi igenom schemat med färger i rött, gult och grönt, som ger en tydlig bild av hur veckan varit. Och vi kan tillsammans med föräldrarna se att det blir grönare och grönare.

Alla ska lyckas
Efter framgångar med årskurserna 6-9 har nu hela grundskolan i Essunga kommun samma mål – att alla elever ska lyckas i klassrummet.
– Vi började här på högstadiet eftersom vi hade så makalöst dåliga resultat när de öppna jämförelserna kom 2007. Det var en kalldusch och vi blev tvungna att göra något radikalt. Eleverna trivdes men vi hade inte fokus på kunskap och eleverna kom inte vidare. Det var en fruktansvärd situation för många när de inte kom in på gymnasiet. Vi hade massor av akutlösningar i slutet av terminen och individuella programmet svällde. Många fick gå flera år extra för att komma ikapp. Och de elever som blev utplockade från klassrummet, för att få extra stöd, missade mycket av den ordinarie lärarens kompetens och missade dessutom de duktiga eleverna som drog.
Hur kunde det bli så illa?
– Vi hade mycket fokus på skolans värdegrund, men hade inte förstått hur lågt vi låg kunskapsmässigt. Idag, när vi har så stor inkludering på skolan, får vi värdegrunden på köpet. Och ingen blir längre stämplad som utplockad.

Häpnadsväckande
Förändringen är häpnadsväckande. 2007 var Nossebro näst sämst i hela landet, enligt de öppna jämförelserna. Då hade bara 76 procent av eleverna behörighet till gym­nasiet. I år var det 100 procent.
Samma ledning, samma lärare och samma resurser – ändå var det möjligt att gå från sämst till föredöme på tre år.
– Vi känner inte till att någon annan har gjort på det här sättet. Men det är alls inga konstigheter. Vi har sett över resurserna och använt dem på annat sätt. Människorna har förändrats. Alla ville göra något, ingen ville vara sämst i Sve­rige. När tanken hade väckts om förändring blev allt självklart.
Skolinspektionen uppmärksammade vänd­ningen tidigare i år. ”Det bästa förändringsarbete vi sett”, var omdömet. Rektorn, Lasse Björkqvist, utsågs nyligen till ”Sveriges rektor”.
Inkludering har varit nyckeln. Sär­sko­lan var tidigare som isolerade öar. Idag deltar alla särskoleelever i de vanliga klasserna på Nossebro skola.
– Nu får särskoleeleverna automatiskt inbjudningar till kalas och fotbollsträning, precis som alla andra. Inkludering istället för separata grupper handlar om människosyn, att vi alla är lika värda och att vi lär av varandras olikheter. Vi har fått en makalöst god stämning i nian.
När förändringsvinden började blåsa ifrågasatte många varför vissa elever plockades ut och inte fick komma med i gemenskapen.
– När frågan väl var väckt blev det en självklarhet att ändra på detta, säger Johan­na Lundén.

Ifrågasatte utplockningen
Elever ifrågasatte själva utplockningen. Någon ville vara med sina fotbollskompisar i den vanliga klassen.
– Det var lätt att se vinster med inkludering. För eleverna kunde det handla om att få vara med fotbollskompisarna och en större gemenskap.
Men många talar om hur viktigt det är att slå vakt om särskolan?
– Även om man går i vanlig klass kan man följa särskolans läroplan. Allt handlar om individen. Nya läroplaner liksom tidigare läroplan har intentionen att vi ska se till allas lika värde.
Men den generella tendensen är väl den motsatta – ökad uppdelning?
– Jag önskar att alla valde inkludering, för jag tror att det ger ett bättre framtida samhälle.
Är Sverige på fel väg?
– Det är ofta den bild man får men det görs oerhört mycket på skolorna, även om förutsättningarna inte alltid är de bästa.
För att inkludering inte ska stanna vid vackra ord krävs en aktiv ledning.
– Det är viktigt att det finns en grupp på skolan som drar och som finns till för samtal, så att lärarna inte lämnas ensamma. Bå­de ledning och specialpedagoger måste var med och dra, säger Johanna Lundén.
Johanna Lundén kom direkt från lärarutbildningen till Nossebro skola år 2005. Trots sina nyvunna kunskaper om inkludering började hon med att starta en separat grupp för elever i behov av stöd.
– Utanförskapet var det enda som band samman eleverna i gruppen. Jag kunde inte se några fördelar med det. Den lilla gruppen befäste utanförskapet, eleverna nådde inte målen. Det fanns inget positivt.
– Det kunde inte vara rätt att göra så. Eleverna ville vara normala. Att bli utplockad var förödande för självkänslan och för hur kompisarna såg på dem. De ville gömma sig, det blev svårare för dem att vara med i gemenskap.

Kunde göra det bättre
– Det var mitt första jobb, men snart insåg jag att man kunde göra det så mycket bättre om man inte jobbade med en grupp vid sidan om.
När man studerar till specialpedagog översköljs man av forskning, men ute i arbetslivet faller man lätt in i traditionella metoder. Så blev det även för Johanna. Men efter ett år i Nossebro bröt skolan mot traditioner och valde inkludering.
– Det är så himla roligt med dialogen med eleverna, föräldrarna, lärarna. Driv­kraften är att se alla lyckas i skolan. Att få se eleverna gå ut nian med flaggan i topp. Jag lär mig hela tiden hur mycket som helst.

Radikal förändring
Hur gör man i praktiken för att genomföra en så radikal förändring?
Nossebro skola stängde alla grupper vid sidan om och la resurserna på att ha extra lärare i klassrummen.
Det blev en förändring som eleverna märkte tydligt – lärarna såg dem, hjälpte dem och uppmuntrade dem. Eleverna gick hem och var nöjda. Man började prata om det positiva som hände i klassrummen.
Lärare som ville ha det kunde begära extra resurser i klassrummet och elever kunde få extra träningspass.
Idag är det ovanligt att föräldrar klagar över bristande stöd. När en elev riskerar att inte nå sitt mål skickar skolan ett brev till föräldrarna, som oftast tackar ja till extra hjälp. Det kan handla om läxläsning under eller efter skoltid, sommarskola, höstlovsskola, påsklovsskola. Det kan också handla om bättre struktur, kanske en egen kom ihåg-lapp om vad eleven ska jobba med.
För att nå 100 procent måluppfyllelse måste man hitta individuella lösningar och kompensatoriska hjälpmedel. Man kan lyssna på boken istället för att läsa den, ha förlängd provtid, uppläst prov, egen dator för att ta några exempel.

Kan bli nödvändigt
Ibland kan det ändå bli nödvändigt att plocka ut en elev under en begränsad tid. Det handlar om att se individen.
– Men det är ovanligt och vi gör det då med en tydlig plan. Eleven är med på vissa lektioner och lotsas in för att skapa trygghet, säger Johanna Lundén.
Resurserna då? Att det är en god investering i långa loppet är man övertygad om på skolan. Men även kortsiktigt har det gått ihop.
– Vi kan aldrig säga nej till en elev. Vi måste hitta sätt som fungerar långsiktigt. Elever med stor social problematik ska inte heller gå i någon särskild grupp – där måste man istället jobba extra med relationer och täta möten för att se att det fungerar.
Skolan har fördelen av att ha en egen elevhälsa, som gör det möjligt att reagera snabbt.
– Om man kan ha direktkontakt behöver man inte gå in när eleven misslyckats eller när det är maximalt med problem som motiverar extra hjälp.
Hur mycket hänger på eldsjälar?
– I början var det viktigt men nu är mycket inbyggt och vi har nya traditioner. Men arbetet blir aldrig klart utan måste hela tiden utvecklas.
– Det var häftigt att kommunledningen gav oss fria händer och vår skol- och socialchef Bosse Svensson betydde oerhört mycket.

Hur duktiga som helst
– Lärarna har också varit hur duktiga som helst. Jag fascineras av att äldre lärare köper det nya arbetssättet. Vi har nästan helt och hållet samma lärare nu som tidigare.
Vilken roll spelade föräldrarna?
– Vi hade en förälder som själv hade varit utplockad och som sa: ”Jag vill inte att ni plockar ut mitt barn.” Nu går eleven i nian och har godkänt i alla ämnen. +
 

Publicerad:
2010-12-05

Av: Valter Bengtsson

Nyckelord:
särskola


ANNONS

Annons för Krisberedskap för personer med funktionsnedsättningar

ANNONS

Annons för Etac

ANNONS

Annons för Humana

ANNONS

Annons för LSS-skolan

ANNONS

Annons för durewall.se

ANNONS

Annons för CJ Advokatbyrå

ANNONS

Annons för tillganglighetsguide.se

ANNONS

Annons för Särnmark