Ny diskrimineringslag – vad händer nu?

Krönika av Lars Lindberg

I mitten av 1990-talet tillbringade jag en praktikperiod på socialdepartementet i Washington, USA. Det var på många sätt en omtumlande upplevelse. Inte minst personligen. Högljudda amerikaner, oändligt antal tv-kanaler, pan-pizza och… en tillgänglighet som jag som hörselskadad inte varit i närheten av i Sverige.

Första praktikdagen fick jag genomgång av vad jag behövde för hjälpmedel. Textade tv-program i nästan alla kanaler. Texttelefoner i tunnelbanan. Textning av debatterna på åhörarläktaren i kongressen. Bilden av hemlandet Sverige fick sig en törn.

Vad hade de som vi inte hade? Jo, en diskrimineringslag. När jag kom till USA hade den amerikanska diskrimineringslagen The Americans with Disabilities Act (ADA) varit i kraft i fem år. Och den hade vad jänkarna brukar säga, haft ”an impact”.

Lagen gjorde det möjligt för enskilda att stämma en affärsinnehavare, offentlig verksamhet eller en restaurang för diskriminering på grund av bristande tillgänglighet. Lagen ledde till ökad tillgänglighet och även en förändrad syn på personer med funktionsnedsättning.

Plötsligt började döva, personer med rörelsehinder och andra grupper av personer med funktionsnedsättning att synas i tv och i reklam. Företag började annonsera om att de var tillgängliga. Allt var inte bra, men ändå, det skedde en tydlig förändring.

Kan vi nu förvänta oss samma utveckling i Sverige? Nej, jag tror inte på samma omvälvande förändring. Det kommer troligen ta längre tid. Vi har inte samma politiska kultur att använda juridik som förändringsredskap, den nya lagen är mer begränsad än den amerikanska bland annat för att företag med mindre än tio anställda är undantagna, vi har inte samma möjlighet att stämma med mera.

Men oavsett det tror jag på att lagen kommer att ha betydelse, och större än vad många tror.

Det viktigaste är att när lagen träder i kraft efter årsskiftet kommer det för första gången vara tydligt att den som är ansvarig för verksamhet måste tänka efter och ge en förklaring/motivering till en bristande tillgänglighet som utestänger personer med funktionsnedsättning. Men ett argument som definitivt inte duger längre är ”vi tänkte inte på det…”. Bara där tror jag lagen kan ha betydelse.

LÄS MER:
Nya diskrimineringslagen ett lyft för dina rättigheter i skolan