Nya armcykeln – vilket driv

Publicerat av
Stina Johansson
Dela

En frihetskänsla utöver det vanliga. Det är omdömet för den nya armcykeln med elmotor som lanserades i Sverige nyligen. Marika Vaihinger är en av de lyckliga ägarna.
– Att känna håret fladdra i vinden när man cyklar är underbart, säger hon.

Tänk dig att du en dag fick syn på en produkt som du blev helt såld på och som möjliggjorde din självständighet. Vad skulle du då göra?

Marika Vaihinger visste det direkt. Vad hon skulle göra alltså. Och hon ville absolut inte vänta.

Att armcykeln som demonstrerats för henne på Frykcenter i Torsby, någon gång i framtiden skulle bli godkänd som ett hjälpmedel fanns det inga garantier för. Därför valde hon att söka fondmedel. Tolv stycken.

– Allt som allt tog det sex månader från det att jag började leta fonder på biblioteket till dess att armcykeln levererades. Jag blev beviljad pengar från tre av fonderna, berättar Marika Vaihinger.

Hon rekommenderar alla att gå den här vägen istället för att begränsa sig till hjälpmedelssortimentet.

För Marika Vaihinger sker allt snabbt, det kan återförsäljaren Tommy Andersson på Woodstar/WS Mobility AB, intyga.
– Marika fastnade genast för vår nya armcykel ”ElectroDrive Smart Para”. Det fanns ingen tvekan om att den var rätt för henne, säger han.

Eftersom Marika Vaihinger har en cp-skada med vänstersidig svaghet, sitter växlingsfunktionen i det högra handtaget. Elhjälpen slår hon bland annat på i uppförsbackarna.
– När man sätter på elmotorn kommer man upp i samma fart som vanliga cyklister. Det är ett sådant oberoende. Jag kan cykla med mina vänner utan att de behöver vänta in mig, säger hon glatt.

Det finns även en armcykelmodell i tetrautförande, som Tommy Andersson själv använder. Han når växlarna med hjälp av hakan eller kinden. Tetraplegi innebär att man är förlamad i armar, ben, bäcken och bål.

Marika Vaihinger har en, minst sagt, aktiv fritid. Det är nästan lite svårt att förstå hur hon får tiden att räcka till. Två gånger i veckan tränar hon med Drivringens innebandylag, där hon är målvakt. Utöver det gymmar hon och curlar. Som en följd av hennes idrottsintresse sitter hon även med i ungdomsutskottet för Västra Götalands handikappidrottsförbund, och jobbar med att lotsa ungdomar ut i idrottsföreningar. Dessutom åker hon runt och föreläser om sin cp-skada. Och bloggar.

– Jag började med innebandy för nio år sedan och använder min gamla panthera-stol när jag tränar. Mina lagkamrater har kamrade stolar, säger hon.

Sedan några månader tillbaka tränar Marika Vaihinger även med sin armcykel. Oavsett vilket väder det är tycker hon om att bege sig ut på en runda. Ofta en halv mil eller mer. Med ett enkelt handgrepp kan hon fästa eller lossa armcykeln från rullstolen. Sedan är det bara att ”rocka”, som hon säger.
– Ska man in i en affär kan man lätt koppla loss cykeldelen och låsa fast den i ett cykelställ medan man handlar. Det är så skönt att slippa permobilen som är väldigt otymplig i en lite mindre butik, säger hon.

Cykeltekniken var det inga problem med att lära sig och Marika Vaihinger beskriver det som att man vevar med armarna istället för att trampa med fötterna.
– Jag får lite träningsvärk i skulderbladen och armarna, men det är ju bara bra, säger hon.

De positiva hälsoeffekterna av träningen med armcykeln har inte låtit vänta på sig. Marika Vaihinger berättar att hon både har blivit starkare i axelpartiet och i armarna, som annars får ta mycket stryk. Cyklingen gör också att hon får en bättre kroppshållning. Jämfört med rullstolen där hon sitter lite kutryggigt, sitter hon aktivt framåtlutad i armcykeln. Enda nackdelen, tycker Marika Vaihinger, är att det inte går att växla när armcykeln står stilla.

– Därför måste man komma ihåg att växla ner innan man stannar så att det går lätt att starta igen. Eller så kan man använda startknappen för att komma i gång, om man har en sådan, säger hon.

Tidigare har hon använt en cykel där man pumpar med styret, men den menar hon inte alls är lika tekniskt ”smart” som den här nya modellen.

Tommy Andersson berättar att det tidigare inte varit någon större rusning efter armcyklar just för att de inte haft de rätta tekniska lösningarna.
– Men elhjälpen är helt revolutionerande, det är ett helt nytt sätt att ta sig fram på. Sedan behöver man ingen adapter när man sätter fast cykeldelen på rullstolen, det funkar utmärkt med enbart snabb-klämfästen runt ramrören i fotbågen, berättar han.

Med de nya elservo-modellerna öppnar sig helt nya möjligheter.
– Det är underbart att kunna vara ute i naturen och träna. Att växla upp till högsta växeln och sedan dra på lagom med servo är häftigt. Efteråt känner man sig väldigt nöjd, man har tankat positiv energi till själen samtidigt som man får upp pulsen genom att röra på sig, säger Tommy Andersson entusiastiskt.

Woodstars armcyklar har tagits fram i  Tyskland av bröderna Edgar och Reiner Stricker. Deras företag har funnits sedan 1989. Enligt Tommy Andersson ligger de absolut främst bland alla cykelproducenter i hela Europa.

– Tack vare att den ene av bröderna själv använder rullstol, så blir produkterna kompromisslösa och oftast suveräna, säger han.

Tommy Andersson tror att det bara är en tidsfråga innan hjälpmedelscentralen upptäcker fördelarna med armcykeln. Även om intresset hittills har varit svalt.
– Att de säger nej till visningar av armcykeln tyder bara på okunskap, säger han.

Marika Vaihingers framtidsplaner är att försöka hitta ett jobb.
– Min dröm är att kunna försörja mig på att åka runt och föreläsa om min funktionsnedsättning. Jag vill dela med mig av mina erfarenheter och hjälpa andra, säger hon.

Men den närmaste utmaningen är något helt annat.
– I morgon ska jag testa att ta med min assistents hund på en motionsrunda när jag tränar med armcykeln, säger Marika Vaihinger.

Annons

Artikeln publicerades 2012-03-19

Publicerat av
Stina Johansson

Denna webbplats använder cookies.

Läs mer