Nya domar kan stoppa neddragningar av kontaktperson

KOMMENTAR. Två nya domar från kammarrätter kan stoppa kommunala neddragningar inom insatsen Kontaktperson enligt LSS.
”Det är glädjande att domarna har varit till den enskildes fördel”, skriver Harald Strand i denna kommentar.

Bengt Westerberg: Därför är det en viktig insats

Kontaktperson är en liten men viktig insats i LSS, lag om stöd och service till vissa funktionshindrade. Så här motiverade dåvarande socialminister Bengt Westerberg insatsen Kontaktperson i propositionen till LSS:

”Den viktigaste uppgiften för en kontaktperson är att bryta den isolering som ofta drabbar en funktionshindrad och att tillföra kontakter utanför den normala kretsen av familj och personal. Kontaktpersonen ska vara en ’god vän’ som underlättar för den funktionshindrade att få ett självständigt liv utanför sitt normala boende – det vill säga en ’kompis’. Insatsen bör ses som ett icke-professionellt stöd som ges av en person med stort engagemang och intresse för andra människor. Det bör inte ställas krav på någon särskild yrkeskompetens på kontaktpersonen. Den enskilde ska ha stor påverkan på vem som ska vara kontaktperson genom eget val.”

Svårt för den som bor på gruppbostad

En person som bor på gruppbostad har svårt att få en vän att göra egna aktiviteter med utanför gruppbostaden eller den dagliga verksamheten. Fritidsaktiviteter med en kompis som definitivt ingår i ”ett liv som alla andras”.

Det gör insatsen, fast den är liten och billig, väldigt viktig för att möjliggöra ett självständigt liv i samhället för den som har funktionshinder.

Ska man följa intentionerna i LSS-lagen och i FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning så borde alla inom personkretsen som begär kontaktperson få detta! Att kommuner avslår sådan begäran handlar kanske mer om att det är ”jobbigt” att rekrytera kontaktpersoner, än om kostnaden?

Fram till 2009 ökade insatsen något varje år i takt med antalet personer inom LSS. Därefter blev det fler kommunala avslag och istället för att öka med personkretsen har den minskat.

Argumenten MOT rätten till kontaktperson

De huvudargument som framförts är att en person som bor på gruppbostad och har daglig verksamhet inte är socialt isolerad. Det är ett argument som inte finns i förarbetena till LSS. Där står att ”en viktig uppgift för kontaktpersonen bör vara att hjälpa till att bryta den enskildes isolering genom samvaro och hjälp till fritidsverksamhet”. Det anger en uppgift för kontaktperson – inget annat! Det är behovet av en kontaktperson som ska prövas vid ansökan, och att bryta en eventuell isolering kan vara en del av detta.

Ett annat argument som används av kommuner och förvaltningsrätter vid avslag är att individen har tät kontakt utanför gruppbostaden med sina föräldrar. En mamma uttryckte det till mig så här: ”Ska jag säga upp kontakten med min dotter för att hon skall få kontaktperson?” En kommentar som de beslutande borde ta till sig.

Jag har dessutom svårt att se att personal, anhörig eller god man kan ersätta kontaktpersonen som en god vän. Det blir en konstig sammanblandning av uppgifter.

Ett tredje argument som används av både kommun och förvaltningsrätt är att den funktionshindrade redan har ”goda levnadsvillkor”, utan kontaktperson. Återigen tar man sig tolkningsföreträde och avgör något som bara den som det berör kan avgöra. Detta är också irrelevant då det bara är behovet av insatsen som ska avgöra beslutet. Goda levnadsvillkor är ett kvalitetsbegrepp på hur insatserna utförs.

Nio av tio fick avslag i förvaltningsrätterna

Ser vi till utfallet av alla domar om kontaktperson blir jag fundersam över rättssäkerheten! Dels för att avslagen i förvaltningsrätterna var uppe i hela 90 procent år 2013 – i bara ett av tio mål fick den enskilde rätt. Dels för att spridningen över landet i utfall i olika förvaltningsrätter var skrämmande, exempelvis 2 av 30 till den enskildes fördel i Stockholm men 11 av 33 i Karlstad år 2011. I flera förvaltningsrätter var det dessutom 0, det vill säga ingen dom till den enskildes fördel.

När man läser domskälen utifrån två likartade fall skiljer det också stort.

I Malmö konstaterar förvaltningsrätten i ett fall att en man inte har några vänner på sin fritid och inte har något gemensamt med de övriga fyra boende i gruppbostaden. Mannen är därför i behov av socialt stöd av en medmänniska, i den jämförelse som ska göras med icke funktionshindrade i samma ålder. Mannen får bifall till sin överklagan och rätt till kontaktperson.

Motsvarande uttalande i ett liknande fall hos förvaltningsrätten i Linköping lyder: Kvinnan är beviljad insatserna bostad med särskild service för vuxna och daglig verksamhet. Hon deltar i aktiviteter som serviceboendet ordnar och har viss social kontakt i övrigt. Av vad som framkommit i målet finner rätten att kvinnan inte kan anses vara isolerad i den mening som avses i lagens förarbeten. Vad kvinnan har anfört föranleder ingen annan bedömning. Rätt till kontaktperson enligt LSS finns därför inte.

Eftersom grundsituationen för de två personerna ovan var likartad undrar jag över rättsäkerhet i Förvaltningsrätterna?

Två nya domar tar ställning för den enskilde

Nyligen kom två domar från kammarrätter som var i linje med intentionen i LSS och till den enskildes fördel (kammarrätten Jönköping, mål nr 360-14 och kammarrätten i Göteborg, mål nr 5297-14).

I det ena fallet var det ett beviljat beslut om kontaktperson som drogs in och i det andra fallet var det ett avslag på en ny ansökan om kontaktperson. I båda fallen var argumentationen från respektive kommun att personerna inte var socialt isolerade då de hade bostad med särskild service samt daglig verksamhet.

Det är glädjande att se kammarrätten tillämpa lagstiftningen utifrån dess intention. I båda fallen har man gjort en bedömning utifrån individernas behov och om dessa behov faktiskt är tillgodosedda eller inte. Det slentrianmässiga argumentet att ett gruppboende eller en daglig verksamhet skulle vara skäl att neka en person kontaktperson godtogs inte av rätten.

Dessa domar blir dessutom ”vägledande” då de är från kammarrätter. Det är en bra signal till kommunerna att inte fortsätta att avslå insatsen kontaktperson med svaga argument.