Nya hjälpmedel stoppas – tålamodet snart slut

Utvecklingen av nya hjälpmedel och IT-stöd är snabb. Det finns massor av smarta lösningar som kan spara och förbättra. Men tekniken når inte ut – på grund av dålig samordning, okunskap och omodern upphandling. En förändring kan både rädda liv och öka livskvaliteten, säger Daniel Forslund.

Välfärdsteknologi är ett brett spektrum av hjälpmedel och tekniska stöd, både till personer i behov av stöd och personal.

– Utvecklingen har varit mycket stark de senaste åren men det är fortfarande isolerade öar och projekt som bara drivs några år, säger Daniel Forslund, chefsstrateg för tjänster och IKT på Vinnova.

Den offentliga sektorn lyckas ofta inte sprida innovationer trots att de kan förbättra både effektiviteten och livskvaliteten för enskilda.
– Det finns sällan incitament att sprida kunskapen. Om en kommun gör en lyckad satsning är det svårt att överföra det till grannkommunen.

Resultatet blir att verksamheterna kör på i gamla hjulspår – trots att intresset för nya lösningar ofta är mycket stort hos både personal och brukare.
– Vi måste öka kommunernas förmåga att ta till sig ny teknik. Det handlar om att upphandla teknik på nya sätt och genom nya ersättningsmodeller premiera de verksamheter som snabbt tar till sig moderna arbetssätt, säger Daniel.

– Ofta finns det tusen idéer hos personalen själv, men att gå från projekt till verklighet med nya idéer har visat sig vara väldigt svårt.

Innovatörer behöver hjälp

Daniel Forslund är frustrerad över trögheten.
– Vi ser många spännande projekt som kan skapa mycket nytta. Vi möter innovatörer, hemtjänstpersonal, stora företag,  alla med förslag på lösningar. Men de behöver hjälp att nå ut och förverkliga sina idéer.

Exemplen är många på innovationer som fungerar bra men ändå har svårt att hitta ut i vardagen:

Ätroboten Bestic har fått mycket uppmärksamhet, och borde spridas till många fler användare. Mobila dokumentationsstöd finns sedan länge, men ofta används istället gammal ineffektiv teknik som skapar onödig stress hos personalen. Smarta nycklar gör det möjligt att skippa traditionella nyckelknippor som kan tappas bort. Digitala trygghetslarm borde ha införts i stor skala för länge sedan.

Hindren är ofta gamla strukturer. Nya lösningar stoppas redan vid upphandling.
– Vi måste förändra de interna strukturerna för att öka vägarna in för innovationer. Idag sätter man oavsiktligt krokben för nya lösningar utan att man förstår riktigt varför.

Trögheten leder inte bara till sämre livskvalitet och stora kostnader för bristande effektivitet. Det skrämmer också iväg ny arbetskraft.
– Det gör det svårt att rekrytera en ny generation till omsorg och socialtjänst, tunga verksamheter som kan upplevas ha mycket byråkrati. Med ny teknik kan man få en bättre vardag både för individer och för personal. Ny teknik skulle göra det enklare att rekrytera unga människor. Glappet är idag alltför stort mellan teknikanvändningen i människors vardag och den som finns i vård- och omsorgsverksamheterna.

Han tror att vi ofta underskattar intresset för ny teknik hos enskilda och anställda.
– Det är en föråldrad syn att många inte vill använda ny teknik. Och nyheterna är inte alls bara för personalen utan ännu viktigare för att ge människor i behov av stöd möjlighet att leva mer självständigt, för rehabilitering eller hjälp till en drägligare vardag.

Trycket ökar nu från enskilda personer som vill ha bättre och mer avancerade hjälpmedel.
– Frågan ställs allt oftare: varför kan jag inte få det här hjälpmedlet som finns i grannkommunen? Det viktigaste är ju inte att personalen får ny teknik utan att enskilda individer får det, för att kunna klara sig mer självständigt, utan hjälp av personal.

Att dagens tröga system måste förändras är de flesta eniga om – men inga nationella satsningar är aktuella i dagsläget. Att ansvaret är spritt på landets alla kommuner försvårar.
– Staten kan bli bättre på att mäta och redovisa hur resurser slösas bort helt genom att inte använda modern välfärdsteknologi. Om man inte får moderna stöd kan kostnaderna för exempelvis demens hos en enskild person mångdubblas.

Alternativkostnaderna är höga. Om de mättes oftare skulle det locka till mer offensiva investeringar.
– I Danmark satsade man mångmiljardbelopp i en särskild fond för att  påskynda investeringar i välfärdsteknologi, och likadant borde vi göra i Sverige för att stimulera kommunerna att satsa och att samordna sig. Staten kan hjälpa till, men kom­mu-
­n­erna kan också själva gå samman om en gemensam nationell organisation. Det skulle vara till stor nytta för de små kommunerna, som ofta är små för att kunna driva utvecklingen på egen hand.

Vill ge skjuts åt utvecklingen

Konferensen MVT2015 på Kistamässan i januari 2015 kan bli en startpunkt, menar Daniel Forslund.
– Det är en av orsakerna till att vi på Vinnova satsar på konferensen – vi vill ge skjuts åt utvecklingen. Behoven av förändring är störst när det gäller användningen av ny teknik inom omsorg och socialtjänst. Det har gått snabbare inom vård och e-hälsa. Vi vill visa upp projekt som vi stödjer och belysa hur strukturerna behöver förändras. Det finns modern och mogen teknik här och nu. Det funkar, det är säkert och det gör stor nytta.

Ett syfte med konferensen är att göra tekniken till en ledningsfråga. Chefer och politiker måste få upp ögonen för området.
– Hittills har utvecklingen främst varit driven av teknikentusiaster. Nu måste vi förändra synen att detta är något som ”IT-avdelningen får hantera, det är ingen kärnuppgift”. Idag är teknik en självklar del av all omsorg.

Vad hoppas du blir konkreta resultat av konferensen i januari?
– En omedelbar vinst blir att entusiasterna får luft under vingarna och inspireras till ännu fler idéer. Jag hoppas också att vi får igång en långsiktig förändring som involverar chefer och politiker. Tålamodet håller på att rinna ut. Allmänheten kräver allt oftare att det finns smart teknik även inom omsorgen, säger Daniel Forslund.