”Nya hjälpmedelsavgifter kan vida överstiga inköpspris”
Nya avgifter för hjälpmedel som allt fler regioner och kommuner inför blir i vissa fall betydligt högre än vad hjälpmedlet kostar i inköp.
Det skriver DHR:s ordförande Åsa Strahlemo och förbundets alla distriktsordföranden i en debattartikel i Dagens Samhälle idag.
LÄS ÄVEN: Socialstyrelsens rapport ger svart på vitt om ojämlika hjälpmedelsavgifter
Vad blir följden av nya hjälpmedelsavgifter?
Organisationen varnar för växande ojämlikhet och förnyar kravet på att hjälpmedel ska regleras i en rättighetslag.
”Vi inom DHR har länge noterat en oroande trend – att regioner och kommuner i allt högre grad börjat ta ut avgifter för hjälpmedel. Det är djupt illavarslande, eftersom det slår mot människor som redan i dag är marginaliserade.”
”Många människor med funktionsnedsättning lever i arbetslöshet eller jobbar deltid och har det kämpigt med sin försörjning. Avgiftsbeläggning på hjälpmedel blir en ny ekonomisk börda, som i värsta fall kan leda till att folk avstår från de hjälpmedel som de behöver och har rätt till”, skriver DHR.
Vilka nya kostnader får personer med funktionsnedsättning?
En ny trend är också att regioner och kommuner tar betalt genom abonnemangsavgifter.
”Efter några år kan dessa avgifter vida överstiga vad själva hjälpmedlet egentligen kostar i inköp”, skriver DHR.
Exempel på andra kostnader som personer med funktionsnedsättning drabbas av är avgifter för utprovning, förskrivning och service.
Dessutom nekas man ofta hjälpmedel över huvud taget. Ett uppmärksammat exempel är fritidshjälpmedel som krävs för ett aktivt och hälsosamt liv.
Myndigheten för delaktighet lyfte frågan i rapporten ”Aktiv fritid” som kom 2020.
Hur påverkas möjligheten till ett aktivt liv?
”Rapporten visar att ojämlikheterna bland annat beror på dålig ekonomi, otillgängliga transporter och bristande tillgänglighet. Den visar också att personer som behöver fritidshjälpmedel nästan alltid får köpa dessa på egen hand. Det kräver både god ekonomi, kunskap och ett driv som inte alla har och därför blir tillgången till fritidshjälpmedel inte jämlik. Att ett fritidshjälpmedel innebär en viss kostnad (normalkostnad) för användaren kan vara rimligt. Merkostnaden måste däremot subventioneras”, skriver DHR.