Nya vårdsajterna – behövs de? – Ja! Professor Magnus Söderlund

Med nya vårdsajter om diagnoser och behandlingar har många läkemedelsföretag blivit sina egna medier. Men behövs de nya vårdsajterna?
Ja, säger Magnus Söderlund, professor på Handelshögskolan i Stockholm. Nej, säger en annan professor, Björn Beermann på Läkemedelsverket.

En mångfald informationskanaler är bra för patienter och anhöriga, men konsumenterna måste lära sig att vara kritiska och sovra bland budskapen, anser Magnus Söderlund som är chef för Centrum för konsumentmarknadsföring vid Handelshögskolan i Stockholm.
Under många år har han föreläst om vilka ”knep” som läkemedelsföretag använder för att påverka vårdpersonal att skriva ut just deras produkt.

Magnus Söderlund tycker att dagens regler för läkemedelsinformation på många sätt är förlegade och menar att förbudet mot reklam för receptbelagda läkemedel slår fel.
– Det finns webbsajter som riktar sig till professionella men som ändå besöks och läses av slutkunderna, allmänheten. Det blir konstigt och onödigt krångligt om sajterna bara får rikta sig till proffs trots att konsumenterna går in där.
– Jag kan tänka mig att många läsare får problem och fastnar eftersom informationen är utformad för fackmän. Om slutkunderna ändå letar upp informationen varför ska man då inte tillåta att företagen utformar informationen direkt för allmänheten? Då kan den bli mer användarvänlig, vilket är grunden för effektiv information.
– Man måste ha en öppen syn på vem som ska få informera om läkemedel. Man ska vara försiktig med att förbjuda något men samtidigt måste man göra konsumenterna medvetna.

Han menar att det kan krävs nya insatser från samhället för att konsumenterna ska bli bättre på att kritiskt granska informationen.
– Mycket händer redan idag eftersom man inom skolsystemet försöker göra barnen till kritiska granskare. Det finns till och med de som tycker att det blir för mycket av kritisk granskning och för lite av fakta i skolan.

Yngre människor är i vart fall, i allmänhet, bättre på att ta till sig och utvärdera stora mängder information.   
– Yngre behandlar kommersiell information på ett annat sätt än äldre. De är uppväxta med mobil och pc och har skolats in mycket tidigare i den kommersiella världen. De tål mer information.
– Ett klassiskt argument mot reklam  har varit att den lurar människor köpa saker de inte behöver, men forskning visar att man kan hävda att ett samhälle fullt med reklam fostrar fram beslutsfattande och en vana att kritiskt handskas med kommersiella budskap.

Magnus Söderlund ser många exempel på marknadsföring som befinner sig i ett ingenmansland mellan redaktionellt material och reklam. Exemplen finns på webben, i tv-program och i tidningar. När reklam börjar likna redaktionellt material är det viktigt att ha en tydlig avsändare, för att mottagaren ska ha en chans att bedöma vilket syfte informationen kan ha.
– En grundregel i marknadsfö­rings­lagen är att det klart framgår vem som är avsändare, säger Magnus Söder­lund.

Han påminner om att risken för att reklam ska vara instoppad i redaktionellt material har ökat och detta skapar förvirring.
– Det finns massor av gråzoner. Alla förstår att medier måste ha reklamintäkter men om det smetar av sig på det redationella innehållet kan man fråga sig varför man ska konsumera mediet, säger Magnus Söderlund, som exemplifierar med ett tidningsreportage om månlandningar, där texten innehöll mycket information om vilka klockor som användes samtidigt som reklam för klockor fanns i anslutning till reportaget.
Om läkemedelsföretag inte vill jobba i gråzonen men ändå sprida bra kunskap om exempelvis diabetes, hur ska man då göra?
– Fortsätt att jobba som nu med att exempelvis publicera webbsajter. Det finns en stor kunskapstörst när det gäller allvarliga sjukdomar så allt som tillför information är bra. Alternativet, att det inte finns lättillgänglig information är inte bra. Det gäller att mottagarna av information kan sovra i innehållet beroende på vem som är avsändare och hela tiden ha på näthinnan att den som har framställt materialet också har ett eget syfte.

Tror du att läsarna alltför ofta tar emot informationen utan att kritiskt granska den?
– Det är viktigt att man är extra försiktig när mottagaren är i underläge. His­torien har många exempel på att smarta påverkare har upptäckt att människor i kris är extra mottagliga för information. Den som lider svårt av en sjukdom är ofta mer mottaglig än andra för nyheter som kanske inger hopp om att slippa sjukdomen. Men om man skulle förbjuda sådan information skulle man hamna i ett samhälle som rimmar illa med demokratin, där det måste stå var och en fritt att uttrycka sin uppfattning och att påverka.

Det är förstås inte bara läkemedelsbolag som utnyttjar människors öppenhet i krislägen. Magnus Söderlund ger exempel på sjukhus som tiggt pengar till forskning från patienter som nyligen kommit hem från sjukhuset och fortfarande varit oroliga och uppskakade.
– Ett annat exempel är att kyrkan sänder ut medarbetare till människor i sorg. Det kan vara hur vällovligt som helst men ändå innebära ett utnyttjande, resonerar Magnus Söderlund.