Visselblåsarlagen skärps: Så påverkas personlig assistans och LSS

Visselblåsarlagen ger möjlighet att slå larm om missförhållanden som har allmänintresse, och som behöver rättas till. Det handlar alltså inte om vilka felaktigheter som helst, utan det ska finnas ett allmänintresse.

Lagens förarbeten innehåller exempel på vad som är allmänintresse – se proposition 2020/21:193 om Genomförande av visselblåsardirektivet. Några exempel är penningtvätt, produktsäkerhet, finansiering av terrorism, miljöskydd och skydd av privatliv och personuppgifter.

Lagen gäller alla områden inom arbetsmarknaden. Vissa är av större vikt för assistansföretag, till exempel skydd av personuppgifter och inte minst ”misshushåll med allmänna medel”.

Som anställd har man ett lojalitetsåtagande gentemot sin arbetsgivare, vilket innebär att man ska vara försiktig med hur man pratar om sin arbetsgivare och verksamhet. Lojaliteten är delvis ömsesidig: arbetsgivaren ska arbetsleda på ett bra sätt och medarbetaren ska sätta arbetsgivarens intresse framför sitt eget.

Som arbetsgivare får man inte skrämma medarbetarna till tystnad, utan man bör förstås vara intresserad av att få kritik, eftersom det ger möjlighet att förbättra verksamhetens kvalitet. Det bästa är ju om man får klagomål direkt för att snabbt kunna rätta till fel i den egna verksamheten, istället för att få kritik via media.

Lojalitetsåtagandet kan ses som att medarbetare i första hand ska vända sig till verksamheten med kritik. Det är inte krav, men om det finns ett bra förtroende är det bättre att vända sig till verksamheten direkt.

Offentliganställda har större möjligheter att kritisera än privatanställda.

Inom assistansen och LSS har man skyldighet att rapportera missförhållanden enligt Lex Sarah.

Visselblåsarlagen ger en frivillig möjlighet att rapportera om brister.

Missförhållanden kan beröra både visselblåsarlagen (om det finns ett allmänintresse), och Lex Sarah (när det finns en direkt skyldighet att rapportera om missförhållanden som beror på den personliga assistansen.

Verksamheter behöver ha olika rutiner för dels visselblåsarlagen, dels Lex Sarah. Och båda rutinerna kan behöva uppdateras och förtydligas.

Det är viktigt att det är tydligt framgår när man kan klaga, och när man eventuellt kan gå vidare till media eller offentliggöra på annat sätt. Det är också viktigt att betona tystnadsplikten för uppgifter om enskilda personer.

På IVO:s webb finns information om anmälan enligt Lex Sarah.

Rapport eller rapportering enligt visselblåsarlagen. Muntligt eller skriftligt lämnad information om missförhållanden, genom intern rapportering, extern rapportering eller offentliggörande.

Rapporterande person. Den som i ett arbetsrelaterat sammanhang har fått del av, eller inhämtat, information om missförhållanden och rapporterar den. (Här innefattas inte kunder och assistansanvändare, men däremot praktikanter, underleverantörer, konsulter och liknande.)

Verksamhetsutövare. I privat verksamhet en fysisk person eller juridisk person, till exempel assistansanordnare. I allmän verksamhet en statlig myndighet, domstol eller kommun.

Uppföljningsärende. Ärende som består i att ta emot en rapport och ha kontakt med den rapporterande personen, vidta åtgärder för att bedöma riktigheten i påståendena, lämna återkoppling om uppföljning till den rapporterande personen. En rapport får alltså inte bara läggas i en byrålåda, utan det krävs vissa åtgärder.

Lagen ger skydd i form av ansvarsfrihet, skydd mot hindrande åtgärder och skydd mot repressalier.

Men som visselblåsare är man ändå inte skyddad eller ansvarsfri för allt.
Om det finns ett allmänintresse kan man få ansvarsfrihet för att åsidosätta tystnadsplikten, samtidigt som man dock ska bevara tystnadsplikten enligt LSS.

”Det handlar om finlir vad som man faktiskt kan dela med sig av. Man får inte lämna ut uppgifter om enskildas personliga förhållanden enligt LSS”, säger Sophie Karlsson. 

Som visselblåsare kan man också hållas ansvarig om man inte är sanningsenlig, eller om man skadar verksamheten med felaktiga uppgifter.

Man kan även bli ansvarig för ärekränkning och förtal.

Det ska finnas ett nödvändighetskriterium. Den som rapporterar ska ha rimliga skäl att tro att det är nödvändigt att avslöja förhållandena, inte bara för att man ogillar verksamheten. Det sägs också att den rapporterande personen måste anstränga sig att inte rapportera mer än nödvändigt.

Lagen ger heller inte rätt att lämna ut handlingar.

Arbetsgivaren får inte hindra personer att lämna ut information, och det är alltså viktigt att arbetsgivaren inte sänder ut sådana signaler.

Skyddet mot repressalier innebär att personer som slår larm inte får straffas eller missgynnas av arbetsgivaren, genom exempelvis uppsägning, ändrade arbetsuppgifter, sänkt lön, negativ resultatbedömning, ekonomiska sanktioner, hot, trakasserier. Detta gäller även personer som bistått den som har rapporterat.

Om arbetsgivaren bryter mot detta kan det bli kännbara skadestånd, men det återstår att se hur stora skadestånd som kommer att dömas ut.

Alla verksamhetsutövare som har 50 eller fler anställda ska ha en intern visselblåsarfunktion. Det går att dela funktionen med andra (upp till 249 anställda). Det ska vara tydligt hur den interna rapporteringen är organiserad.

Verksamhetsutövaren ska utse oberoende och självständiga personer eller enheter som tar emot rapporterna, har kontakt med rapporterande personer, följer upp det rapporterade och lämnar återkoppling till rapporterande personer.

Dessa personer kan vara anställda, men eftersom funktionen måste vara oberoende kommer troligen de flesta att anlita en extern tjänst för funktionen och låta utomstående hantera rapporterna. Externa tjänster är dock kostsamma, och varierar mellan cirka 3000 och 8000 kronor per månad beroende på vad som ingår. IfA överväger att erbjuda tjänsten att vara en intern visselblåsarkanal, till ett lägre pris än revisionsbyråernas. Även leverantörer av tidssystem för personlig assistans väntas ta fram lösningar.

Funktionen kan vara en onlineplattform men det skulle även kunna vara en fysisk klagomålslåda, muntlig information genom telefon eller röstbrevlåda.

Vad krävs för att vara behörig och oberoende? I förarbetena jämförs detta med reglerna för dataskyddsombud. Man talar om yrkesmässiga kvalifikationer, förmåga att sköta uppgifterna, att ha en sådan ställning eller mandat att på eget sätt kunna hantera frågorma, och att vara behörig att i juridiska mening för kunna företräda verksamheten. Alltså ska personen både vara oberoende från verksamheten, och samtidigt ha en så stark ställning att man kan ansvara för uppdraget. Ledningen för verksamheten får inte vara den som styr funktionen. Det understryks att det inte får finnas intressekonflikter för den som ska sköta det här.

Den interna visselblåsarfunktionen ska ha skriftliga dokumentation. Denna information ska vara lättillgänglig:
1. Vilka interna rapporteringskanaler som finns.
2. Hur rapporter tas emot (det ska kunna ske både muntligt, skriftligt och genom möte).
3. Hur man inom 7 dagar bekräftar till den rapporterande att en rapport har mottagits.
4. Hur rapporteringen dokumenteras (inspelning av helt möte, skriftligt eller genom upprättande av protokoll). Den som har lämnat uppgifterna bör få ta del av, och gärna signera, att uppgifterna ser korrekta ut.
5. Hur rapporterade förhållanden utreds.
6. Hur den rapporterande personen får återkoppling (inom 3 månader från bekräftelsen ska den rapporterande personen få en rapport om vilka åtgärder som vidtagits, personen kan dock ha avsagt sig återkoppling för att få extra skydd för sin anonymitet. För personer som vill sabotera verksamheten finns inte tystnadsplikt.).

För verksamheter inom personlig assistans och LSS kan det krävas särskild kunskap för att kunna bedöma klagomål på ett korrekt sätt.

Om visselblåsartjänsten har bristande kunskap om vad personlig assistans är, och hur det ska fungera, kan det vara problematiskt att bedöma vad som är felaktigheter.

I sådana fall kanske en stor revisionsbyrå inte alltid erbjuder den bästa funktionen, utan det krävs en visselblåsarfunktion med extra god kunskap om förutsättningarna inom personlig assistans.

Det kan förstås också förekomma påståenden om felaktigheter som utgår från helt andra underliggande konflikter i verksamheten.

Verksamhetsutövaren ska också informera om att man kan rapportera till externa visselblåsarfunktioner och att det finns meddelarfrihet, anskaffarfrihet samt efterforskningsförbud och repressalieförbud.

Meddelarfrihet och anskaffarfrihet gäller offentliganställda – inte privatanställda. Meddelarfrihet ger offentliganställda möjlighet att avslöja sekretessbelagda uppgifter (dock finns undantag) till massmedier, journalister och författare. Meddelarfriheten finns i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

Regeringen utser vilka myndigheter som ska ha extern visselblåsarfunktion. IVO är en av dessa myndigheter, men där finns fortfarande endast knapphändig information om deras visselblåsarkanal.

Arbetsmiljöverket ska också ha en extern visselblåsarfunktion, men samtidigt även vara tillsynsmyndighet. Även här är informationen än så länge knapphändig.

Vad behöver man tänka på kring dokumentation?

Det är viktigt att ha rutiner som följer reglerna kring GDPR och personuppgiftshantering vid hantering av rapporter och kontakter med rapporterande personer.

Vidare behöver man tänka igenom hur rapporterad information ska dokumenteras.

Vilka åtgärder som krävs för att bedöma riktigheten.

Överlämna uppgifter (till verksamheten) om den rapporterade informationen för vidare åtgärder (av verksamheten).

Lämna återkoppling till den rapporterande personen.

Dokumentationen ska gallras två år efter avslutat uppföljningsärende. Observera att ärenden som omfattas av Lex Sarah gallras efter 5 år.

Den ska vara lätt tillgänglig, och kan spridas via webbsidan, utbildningar och möten etcetera.

Kontrollera att informationen når fram till alla berörda. Glöm inte heller att informera nyanställda.

Den som vill ha tips på hur informationen kan utformas kan titta in på Ekobrottsmyndighetens webbplats, som har bra information om sin egen visselblåsarfunktion.