Nytt prejudikat från HFD kan legitimera neddragningar
Ett nytt prejudikat från Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, kan legitimera minskningar av tidsbedömningar som Försäkringskassan gör utan några konkreta skäl, skriver advokat Emilia Liedbeck.
LÄS ÄVEN:
IfA om nya domen: Oerhört riskabelt att söka fler timmar
Ny bedömning ska göras vid utökning
KOMMENTAR. Högsta förvaltningsdomstolen har i dom den 13 februari 2024, mål nr 2060-22, förklarat att Försäkringskassan vid en ansökan om fler timmar först ska göra en ny bedömning av om den sökande har rätt till insatsen, och utan att vara bunden av tidigare bedömningar.
I målet som Högsta förvaltningsdomstolen prövade hade den enskilde ansökt om fler assistanstimmar. Försäkringskassan hade då först gjort en prövning av om den enskildes grundläggande behov alltjämt överstiger 20 timmar per vecka. Utifrån ändrad rättspraxis ansåg Försäkringskassan att den enskildes grundläggande behov inte längre översteg 20 timmar per vecka varför ansökan om utökning inte kom att prövas utan avslogs. Den enskilde fick behålla tidigare beviljad assistansersättning, men ansökan om utökning kom inte att prövas.
Allmänna ombudet: Bara det utökning ska prövas
Det allmänna ombudet överklagade beslutet, och menade att Försäkringskassan bara ska pröva om det finns en rätt till fler timmar på grund av ett utökat hjälpbehov. Allmänna ombudet menade att Försäkringskassan inte kan göra en ny bedömning av den försäkrades grundläggande behov med anledning av ändrad rättspraxis, utan bara ska pröva ansökan om utökad assistansersättning.
Förvaltningsrätten och kammarrätten avslog allmänna ombudets överklagan. Högsta förvaltningsdomstolen meddelade prövningstillstånd för frågan om Försäkringskassan, vid ansökan om fler timmar, kan göra en ny bedömning av den sökandes rätt till assistansersättning.
Så resonerade HFD
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att en ansökan om fler timmar innebär en begäran om ökning av en förmån. Vad som då gäller finns inte tydligt reglerat i socialförsäkringsbalken.
Högsta förvaltningsdomstolen anser att Försäkringskassan ska göra en prövning av om det föreligger ett behov av personlig assistans, och om förutsättningarna för att bevilja förmånen är uppfyllda även när en utökning av assistansen prövas. Enligt HFD är Försäkringskassan inte bunden av tidigare bedömning. Resultatet kan alltså bli ett annat än tidigare.
Kort sagt:
- Vid en ansökan om fler timmar prövas först om de grundläggande behoven överstiger 20 timmar per vecka.
- Om de grundläggande behoven inte längre överstiger 20 timmar per vecka ska ansökan om utökning inte prövas.
- Om de grundläggande behoven överstiger 20 timmar per vecka uppfyller den enskilde alltjämt förutsättningarna för rätt till assistansersättning, och ansökan om utökning ska då prövas.
Bekräftar Försäkringskassans hantering sedan 2018
Försäkringskassan har under flera års tid hanterat ärenden om utökad assistansersättning på detta sätt, ända sedan 2018 när tvåårsomprövningarna stoppades. Det har inte varit självklart att det varit ett korrekt sätt att hantera ansökan om utökning. Därför är det bra att Högsta förvaltningsdomstolen nu i ett vägledande prejudikat bekräftar att det är så Försäkringskassan ska hantera ansökan om utökningar.
Den enskilde som ansöker om utökad assistansersättning, men inte längre bedöms ha grundläggande behov som överstiger 20 timmar per vecka, blir inte av med sin assistansersättning, så länge det inte bedöms föreligga väsentligt ändrade förhållanden.
Den enskilde får dock inte sitt utökade hjälpbehov prövat av Försäkringskassan. Vid en sådan situation får den enskilde istället ansöka om att få det utökade behovet tillgodosett via ett beslut om personlig assistans enligt LSS.
Därför kan domen få negativa konsekvenser
Jag är kritisk till att Högsta förvaltningsdomstolen uttalar att Försäkringskassan vid en ansökan om utökad assistans ska göra en ny bedömning, och att Försäkringskassan då inte är bunden av tidigare bedömning. Jag befarar att Försäkringskassan snabbt tar till sig detta i sin handläggning.
Under flera år har Försäkringskassan och kommuner minskat tidsåtgången för hjälpbehov utan något argument eller skäl. Det är mycket vanligt att hjälpbehov systematiskt minskas i tid, mellan olika bedömningar. Till exempel kunde behov av hjälp med dusch tidigare bedömas ta 30 minuter, för att numera bedömas ta 20 minuter. En minskad tidsåtgång, med några minuter per behov, får en stor påverkan på totalen. Denna typ av hantering är oerhört rättsosäker. Den tid som bedömts som rimlig tidigare ska rätteligen kvarstå om det inte är visat på att hjälpbehovet faktiskt ändrats.
Vi har i tidigare avgöranden fått uppleva hur en fråga som prövats av Högsta förvaltningsdomstolen i praktiken kommit att tolkas av Försäkringskassan och kommun på ett helt annat sätt. Det tydligaste exemplet är den så kallade ”sminkdomen” som avsåg frågan om sminkning var ett grundläggande behov. Högsta förvaltningsdomstolens uttalande då, om att personlig hygien avser att hålla kroppen ren, har kommit att påverka i princip alla moment inom personlig hygien, så att de numera bedöms mer restriktivt än före domen.
Jag är därför rädd för att den ny domen kan komma att legitimera de minskningar som görs utan några skäl, eftersom HFD menar att Försäkringskassan inte är bunden av en tidigare bedömning.
Artikelns författare, Emilia Liedbeck, advokat på Altius Advokatbyrå, är specialist på frågor om personlig assistans, och representerar både bolag och enskilda i rättsprocesser.
Läs även vad IfA, Intressegruppen för assistansberättigade, anser om domen.
