Olaglig och onödig fattigdom

Harald Strand. Foto: Linnea Bengtsson

Den nya regeringen måste vidta kraftfulla åtgärder för att minska fattigdomen i LSS-gruppen, skriver Harald Strand, ordförande för Riksförbundet FUB, i denna debattartikel. Foto: Linnea Bengtsson

År efter år tappar LSS-gruppen köpkraft. Det är skamligt att en stor grupp medborgare drivs till fattigdom

ANNONS

Annons för durewall.se

ANNONS

Annons för Egen assisans

ANNONS

Annons för Särnmark

ANNONS

Annons för Tidvis

ANNONS

Annons för Humana

ANNONS

Annons för LSS-skolan

ANNONS

Annons för Etac

ANNONS

Annons för Aktivera

DEBATT. Fattigdomen för LSS-gruppen har accelererat under senare år. Förklaringen är dels dåligt anpassad aktivitets- och sjukersättning med hög skatt, dels orimligt höga hyror i gruppbostad kombinerat med ett icke anpassat bostadstillägg. Detta beror helt och hållet på beslut tagna av våra ansvariga politiker!

Olagligt för att LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, utlovar ett liv som alla andra med goda levnadsvillkor.

Olagligt för att FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i sin artikel 28 erkänner rätten för personer med funktionsnedsättning till en tillfredsställande levnadsstandard för sig och sin familj, däribland tillräckligt med mat, kläder och en lämplig bostad, samt till ständigt förbättrade levnadsvillkor.

Jag brukar säga att det är okunskap som orsakar försämringar i LSS, men när det gäller LSS-gruppens ekonomi handlar det snarare om medveten bortprioritering från våra regeringar de senaste 10 åren. Ansvariga politiker är, genom ett antal statliga utredningar och rapporter, mycket välinformerade om hur illa det ekonomiska läget är.

Politikerna kan inte heller skylla på att FN-konventionen är otydlig, som man envisas med att göra avseende LSS. I FN-konventionen är det tydligt att personer med funktionsnedsättning har rätt till samma positiva ekonomiska utveckling som medborgare i övrigt.

Tappar köpkraft, år efter år

Personer med aktivitets- eller sjukersättning fortsätter, år efter år, att tappa i köpkraft. Medan löntagares löner ökat med 10 procent från 2013 till 2017, har sjukersättningen bara ökat med 6 procent.

Nettoinkomsten efter skatt för personer med garanterad sjukersättning 2018 var 7500 kronor per månad, medan minimilönen för personer utan yrkeserfarenhet var mer än dubbelt så hög, 16300 kronor per månad. Man behöver inte vara expert för att inse att det varken är rimligt, eller förenligt med vad våra lagar föreskriver.

Allt är tydligen tillåtet i jakten på nya besparingar. Nya merkostnader för den enskilde dyker upp trots principen att ”man ska inte ha merkostnader på grund av sin funktionsnedsättning”

I den LSS-utredning som vi nyss tagit del av diskuteras enbart statens utgifter för LSS, eller egentligen bara utgifterna för assistansersättningen. När jag försökte få med den enskildes ekonomi i utredningen, så avvisade det tydligt av den ursprungliga utredaren.

Även ute i kommunerna pågår en brysk jakt på LSS-kostnader, och tidigare självklara insatser avslås plötsligt. TV-programmet Uppdrag Granskning visade att kvalitén på gruppbostäder kraftigt försämrats. Det gäller säkert många av de andra insatserna också. Mörkertalet är stort.

Allt är tydligen tillåtet i jakten på nya besparingar. Nya merkostnader för den enskilde dyker upp trots principen att ”man ska inte ha merkostnader på grund av sin funktionsnedsättning”. Det är ovärdigt kommuner som har ansvar för alla sina invånares välbefinnande.

Ingen ekonomisk möjlighet att delta i samhället

Det är orimligt att en välfärdsstat som Sverige ska lämna personer med svåra funktionsnedsättningar i dubbelt utanförskap.

Dels ett utanförskap som beror på funktionsnedsättningen, som många gånger gör det svårt att delta i samhällslivet. Dels ett utanförskap som beror på livslång fattigdom, som gör att man inte har ekonomisk möjlighet att delta.

Det är inte rimligt att många i hela sitt vuxna liv ska gå minus ekonomiskt varje månad och hänvisas till livslångt försörjningsstöd.

Sverige har aldrig varit så rikt! Att i den situationen tillåta att en stor grupp medborgare drivs till livslång fattigdom är skamligt. Självklart har vi råd att ge även dessa medborgare ett liv som oss andra med goda levnadsvillkor, det som LSS föreskriver. Självklart ska även LSS-gruppen kunna ta del av allmänna välfärdsförbättringar, som FN-konventionen utlovar.

Allt annat är en onödig fattigdom och en skam för vårt samhälle. Det krävs kraftfulla åtgärder av den nya regeringen!

 

Harald Strand är ordförande för Riksförbundet FUB, som publicerat rapporten Fångad i fattigdom, senast i januari 2018. Rapporten ses nu över och kommer inom kort i en ny, uppdaterad version.

Läs mer

Fler artiklar på HejaOlika om privatekonomi

Vad tycker du?

Använd gärna kommentarfältet nedan för att dela med dig av dina åsikter.

Publicerad:
2019-01-27

Av: Harald Strand

Nyckelord:
FUB, Fångad i fattigdom, Harald Strand, LSS, debatt, ekonomi, ekonomisk trygghet, opinion, privatekonomi


ANNONS

Annons för LSS-skolan

ANNONS

Annons för Aktivera

ANNONS

Annons för Humana

ANNONS

Annons för Egen assisans

ANNONS

Annons för durewall.se

ANNONS

Annons för Tidvis

ANNONS

Annons för Särnmark

ANNONS

Annons för Etac

5 reaktioner på ”Olaglig och onödig fattigdom”

  1. Sven-Peter Sörensson

    Jag anser att alla politiska ställningstaganden i funktionshinderrörelsen måste omfatta ersättningsnivåerna i sjukersättningen tills vidare.

    Dessa måste efter skatt ligga i nivåer med låga heltidslöner. för att annars finns inget incitament för politiken att ordna tillgänglig arbetsmarknad då kostnaden för det blir högre än kostnaden att hålla oss just levande. Samt att våra möjligheter till självständigt liv upphör om vi inte kan bestämma ens var vi vill bo efter hyreshöjningar eller vad vi skall göra eftersom vi inte ens har råd att gå ut och äta en hamburgare om vi nu vill det.

    Rätten till assistans upphör i många fall om man blir hänvisad till ett specialboende där stödet ”erbjuds” i boendet. Vi kan mycket väl vinna striden om LSS men förlora vår självständighet genom att vi inte har någon ekonomi.

    Det som är det farligaste med den socioekonomiska devalveringen av oss med funktionsnedsättningar är att om vi inte har en egen ekonomi så kan vi inte leva självständigt med självbestämmande utan blir hänvisade till att leva så som myndigheter och regeringar låter oss leva. För att vi ska kunna ha självbestämmande och leva som andra måste vi ha en grundekonomi som ger oss den möjligheten annars blir vi nådehjon.

  2. Yvonne Malmgren

    När det behövs basala saker som nya glasögon eller ett tandvårdsbesök med mera rycker anhöriga ut. Vill säga de anhöriga som har utrymme i ekonomin. Jag vet att man kan ansöka ekonomiskt bistånd eller socialhjälp som vi säger i folkmun. Ekonomiskt bistånd ansöker man om när man är tillfälligt trängd i ekonomin. Dessa personer är i en akutsituation varje månad, år ut och år in. Det är dags för en skattereduktion och en höjning av ersättningen för denna målgrupp. Nuvarande ersättning är så låg och motsvarar inte ens en gång ”snuspengar” för våra politiker. En skam i vår välfärdspolitik.

  3. Tycker det är obegripligt att det här får pågå år ut och år in. Vad har kompetensen i
    riksdagen tagit vägen. Har var och en blivit egen företagare jag menar som ser över det egna resultatet för att det ska ha en jämn och fin anpassningen till kostnadsutvecklingen i samhället.
    Det måste hända något radikalt det börjar bli en skam för vårt samhälle. Istället för tvärtom som det en gång var.

  4. Thomas Juneborg

    Visst, det är är för j… att ekonomin är så dålig för många FUB medlemmar och många andra i LSS gruppen

    Jag har ett alternativt förslag till högre bostadstilllägg. Nämlingen att själva sjukersättningen/aktivitetsersättningen höjs radikalt samtidigt som skatten sänks rejält.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *