Olagligt att generellt förbjuda bilkörning för assistenter
Det är inte tillåtet att generellt förbjuda personliga assistenter att köra bil i arbetet. Det slås nu fast av Förvaltningsrätten i Jönköping.
Kommunbeslut om förbud i september 2022
Det var i september 2022 som Skövde kommun tog ett allmänt beslut om att inte längre tillåta bilkörning. Efter en proteststorm ändrades beslutet.
Och nu har det alltså förvaltningsrätten kommit fram till att bilkörningsförbudet var olagligt (mål nummer 186-23, 188-23).
Domstolen säger bland annat att ”ett beslut som till sin karaktär är gynnande för enskild part får enligt 37 § förvaltningslagen (2017:900) endast ändras till dennes nackdel under vissa i lagen angivna förutsättningar”.
Det avgörande är att ”bedömningen av rätt till personlig assistans [ska] utgå från funktionsnedsättningen och hjälpbehovet i det enskilda fallet”.
Enligt förvaltningsrätten är det tydligt att Skövde kommuns beslut har fattats utan att någon individuell prövning har skett i förhållande till de enskilda brukarnas behov. Därför ska beslutet upphävas, skriver förvaltningsrätten.
Proteststorm fick kommunen att ändra sig
Skövde kommun beslöt redan i januari 2023 upphäva förbudet för personliga assistenter att köra bil i arbetet. I ett pressmeddelande skrev kommunen att man ”med omedelbar verkan” återgår till att assistenter får köras assistansanvändares bil.
”Överenskommelser mellan brukare och personlig assistent kommer nu att ses över för att ge så juridiskt och säkerhetsmässigt hållbara förutsättningar som möjligt”, skriver Katarina Larsdotter Andersson, avdelningschef personlig assistans.
Kommunen anser fortfarande att bilkörning inte ingår i personlig assistans, men kommer ändå att tillåta det.
Det kommunala förbudet för personliga assistenter att köra bil kritiserades hårt. Ledande politiker i Skövde ställde sig bakom kraven från bland annat RBU att förbudet skulle upphävas.
”Kommunen ska ge stöd, inte isolera”
– Vi i kommunen ska ju göra allt vi kan för att ge brukarna stöd så att de kan leva ett liv som så mycket som möjligt är jämförligt med alla andra, inte bidra till isolering, sa Ulla-Britt Hagström (L) till Skaraborgs Allehanda.
Att personliga assistenter får köra bil i jobbet har varit en självklarhet. För många assistansberättigade är bilen viktig för att få vardagen att fungera. Men nyligen stoppades detta inom Skövde kommun, till assistansanvändarnas stora förtret.
Förbud begränsar självbestämmandet
– Kommuner som säger nej begränsar självbestämmandet. När det sker ska man framföra klagomål till kommunen, och om de inte ändrar sig, anmäla det till IVO, uppmanar Sophie Karlsson, ordförande för IfA, Intressegruppen för assistansberättigade.
– Ett alternativet är också att byta till en anordnare som låter de anställda köra bil.
LÄS ÄVEN: Vilken assistansanordnare är bäst för mig? (Guide)
Sophie Karlsson hävdar bestämt att bilkörning ska kunna ingå i insatsen personlig assistans.
– Om den assistansberättigade äger en bil, men inte kan köra själv på grund av sin funktionsnedsättning så borde de personliga assistenterna rimligen kunna köra bilen. Visst, man kan behöva göra en riskbedömning huruvida bilen är körduglig och assistenten behöver ha körkort och man bör ha gjort klart vad som gäller om det händer något, men det går att lösa.
Den som är orolig över ansvarsfrågor kring bilkörning kan få hjälp med detta genom de mallar som IfA har tagit fram och som ingår i IfA:s vägledningsbok.
Kommunen ”kan inte garantera säkerhet”
Varför vill kommuner då stoppa bilkörning för personliga assistenter? Katarina Larsdotter Andersson, avdelningschef för personlig assistans i Skövde kommun, skrev i ett inlägg i Skaraborgs Allehanda att ”vi tidigare har utfört bilkörning men det har gjorts trots att det inte ska ingå i insatsen. Vi förtydligar nu bara det som egentligen även tidigare har gällt”.
Vidare skrev hon att ”vi kan som arbetsgivare inte garantera våra medarbetare eller brukares säkerhet eftersom vi inte har möjlighet att kontrollera körduglighet, försäkring och liknande på våra brukares bilar.”
Hon menade att detta inte innebär assistansanvändaren förlorar möjligheten att komma i väg och ägna sig åt aktiviteter. ”Det finns förutom färdtjänst möjlighet att åka kollektivt eller att anhöriga/familj/vänner kör på sin fritid. Aktiviteter som ligger närmare bostaden är också ett alternativ som inte kräver bil”, skrev Katarina Larsdotter Andersson.
LÄS ÄVEN: Ansöka om personlig assistans 2023 (Guide)
”Svälj prestigen och backa”
RBU-föreningen i Skaraborg drog igång en kampanj för att få Skövde kommun att backa från förbudet.
”Svälj prestigen och dra tillbaka beslutet, skriv gärna avtal mellan brukare med egen bil och den personliga assistenten. Det är brukarens önskemål som ska råda, inte kommunens”, skrev Daniel Sirén, ordförande, och Mona Andersson, vice ordförande, i Skaraborgs Allehanda.
RBU hänvisade bland annat till FN:s funktionsrättskonventions krav på att underlätta personlig rörlighet för personer med funktionsnedsättning ”på det sätt och vid den tid de själva väljer och till överkomlig kostnad”.
RBU pekade på en rad problem med kommunens inställning:
”Hur löses beslutet att inte få köra då en nära anhörig är anställd som personlig assistent? Blir det ett undantag? Familjen kan ha planerat en resa tillsammans men föraren insjuknar. En annan assistent kallas in – men får inte köra. Ska familjeresan ställas in? Svaret på frågan skulle bli att beställa färdtjänst. Men det funkar inte. Färdtjänstresa måste beställas i god tid. Familjen kan ha en tid att passa. Färdtjänstresan tillåts ta dubbla tiden och nödvändiga stopp är inte tillåtet”, skrev Daniel Sirén och Mona Andersson i Skaraborgs Allehanda.
Så bra att ni uppmärksammar detta. Historien följs i media i Skaraborg och det finns förtroendevalda i Skövde som stödjer oss. Vänligen Daniel o Mona, RBU Skaraborg
Det finns en vägledande dom från Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) som påminner om blogginläggets fallbeskrivning och som tyvärr är nedslående mot LSS-berättigade personer. Frågan i fallet gällde just rätten att få assistans till transporten, knäckfrågan handlade inte om vem bil som i så fall skulle köras. Istället måste man peka på ett stödbehov under själva resan, ett stöd som förankras i de grundläggande behoven enligt 9 a § LSS och som, liksom andra insatser enligt LSS, bör styrkas genom läkarintyg.
I HFD:s domskäl (där man hittar prejudikat-rekvisiten) skriver man följande:
”Det i utredningen som talar för att [den assistansberättigade] skulle ha ett mer kvalificerat hjälpbehov också under själva transporten är att hon är känslig för förändringar, får vredesutbrott och att hon inte klarar av att följa instruktioner, t.ex. vid ankomsten till sin destination. Mot ett sådant hjälpbehov talar dock att den som kör bilen under resan inte hjälper henne med något som kan anses vara en kvalificerad insats med hänsyn till just hennes behov. Att föraren i viss mån genom samtal eller närvaro kan påverka M.A. – och att en personlig assistent kan tänkas göra detta bättre än andra – ändrar inte på detta förhållande. Det har inte heller visats att hon behöver konkreta hjälpinsatser under själva resan och hon har under gymnasietiden klarat av att åka med färdtjänst. När det gäller situationen vid avresa och ankomst har hon beviljats personlig assistans för fritidsaktiviteter om drygt fem timmar i veckan och behovet av stöd i dessa sammanhang kan således anses tillgodosett av kommunens beslut.
—
Mot denna bakgrund finner Högsta förvaltningsdomstolen att det inte har kommit fram att [den assistansberättigade] har ett kvalificerat hjälpbehov under de aktuella resorna. Hennes behov av transport till och från fritidsaktiviteter är således inte att definiera som ett sådant annat personligt behov som enligt 9 a § andra stycket lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade grundar rätt till personlig assistans. Kommunens överklagande ska därför bifallas.”
Högsta förvaltningsdomstolens avgörande 2017-06-13
Källa: HFD 2017 på https://lagen.nu/dom/hfd/2017:27
Det ovan sagda hindrar såklart inte att kommunen alt. Försäkringskassan tilldelar rätten att låta assistenten köra.
Den domen du redogör för handlar om en person som har sökt utökad assistans för bland annat transport i bil. Domen handlar alltså inte om en person som redan har assistans dygnet runt av andra anledningar. De två situationerna är inte jämförbara. Trots det använder nu flera kommuner den domen för att helt neka personliga assistenter att köra brukaren i bil. Flera kommuner hänvisar också till den andra domen som nämns i artikeln. Den domen handlar om en person som redan har assistans, men har sökt dubbelassistans för transport i bil eftersom det behövs en förare och en person som tar hand om hen.
Rättsfrågan (prejudikatfrågan) som domstolen behandlat hittar man i ingressen allra överst. Där formuleras själva sakfrågan som HFD prövat. Utökad assistans eller inte, så är kärnfrågan rätten till transport. Inte förvånande att många kommuner använder domen i olika sammanhang.
Beträffande den andra domen i artikeln, så är den processen inte avslutad än. Kammarrättens beslut har alltså inte vunnit laga kraft, vilket den inte gör förrän besvärstiden har löpt ut. Först då har den ett juridiskt värde och går att bedöma utifrån domskälen. De flesta domar från kammarrätten är dock inte vägledande, efter prövningstillstånd mestadels ges när
1. det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som förvaltningsrätten har kommit till eller
2. det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som förvaltningsrätten har kommit till.
Att målet återförvisats till förvaltningsrätten är ingen garanti för att det kommer att innebära rätt till assistans för transport. Tvärtom så finns det risk för, säger risk, inte att det blir så, att hela processen landar i samma domslut som HFD 2017 ref. 27. Jag vill hoppas jag har fel, men erfarenheten och känslan säger mig att prognosen är snarare förlust än vinst. Jag har upplevt en del gånger då den enskilde fått rätt i kammarrätten men så har myndigheten överklagat till HFD, fått prövningstillstånd där, och fått rätt i slutändan. Möjligheten att prövningstillstånd i HFD är dock mycket sämre än i kammarrätten, uppskattningsvis endast 1-2 procent av överklaganden av kammarrättens avgöranden behandlas i högsta instans. Det lutar därför mest åt att en dom i förvaltningsrätten eller kammarrätten kommer att stå fast.