Olle förebild för pappas app

När Olles fotoalbum med inspelningsfunktion gick sönder, fick pappa Daniel en idé om att göra en app för talträning. Plus lite till. Det blev appen ”Om en bild” som på bara några månader har laddats ned av 1500 användare.

Än sitter flertalet av de kopparröda, brandgula och limegröna bladen kvar på träden. I skuggan liksom huttrande och hukande, i solen däremot öppna och utsträckta, som för att lapa i sig höstsolens tunna strålar.

Här i Ullstorp, i utkanten av Kungälv, ligger ett nybyggt barnfamiljsområde. Hit flyttade familjen Solving för ungefär fem år sedan, när Olle och hans tvillingbror Nils var två år, och de nyligen fått veta Olles diagnos.

Daniel och Karin märkte tidigt att något var annorlunda med Olle, de kunde ju hela tiden jämföra tvillingarnas utveckling. Karin började ganska snart söka på nätet, och

Daniel skrattar och ger henne ett varmt ögonkast när han säger att hon lider av ”lindrig hypokondri”.

Bara några månader gammal fick Olle sjukgymnastik, och efter en tid utreddes han även för mjölkallergi. Barnläkaren som gjorde utredningen föreslog att de också skulle träffa en neurolog. Men neurologen hittade ingenting och friskförklarade Olle.

– Vi visste ändå att något var annorlunda, säger Daniel.

Därför blev de på ett sätt lättade när läkaren hörde av sig igen efter några månader. Han hade hittat ett ”borttappat” prov, som visade att Olle hade Fragile-X, ett syndrom som bland annat ger olika grader av inlärningssvårigheter och försenad talutveckling.

Olle kom inte igång med talet när hans bror gjorde det, och var väldigt frustrerad.

– Han blev arg och ledsen när han inte kunde göra sig förstådd, berättar Daniel.

Familjen började använda tecken som stöd, vilket på bara fyra dagar gjorde skillnad. Och efter ett tag började Olle säga ett- och tvåordssatser.

 

När Olle kommer hem från skolan kopplar han gärna av med en surfplatta eller telefon, eller både och.

 

De fick blädderblock med bilder och tecken, men märkte snart att Olle var mer intresserad av familjens egna bilder. Habiliteringen gav då Olle ett fotoalbum med ljudinspelning, för att han skulle kunna öva på uttal och meningslängd, och komma vidare i sin språkutveckling. Tanken var att familjen skulle framkalla bilder, som de sedan satte in i albumet, och därefter prata in vad bilden föreställde. Pappa Daniel minns att det funkade bra i början.

– Sen började Olle pilla sönder och plocka ut korten. Han bytte ut dem, så att de inte stämde med det vi talat in. Snart orkade vi inte heller framkalla några nya bilder.
Inte långt senare skaffade Daniel sin första smarta telefon, och började fotografera med den. Istället för att framkalla bilder skapade han en blogg där han lade ut bilderna, så att både förskolan och familjen kunde använda bilderna tillsammans med Olle.

Bloggen gick snabbt och enkelt att uppdatera, men saknade inspelningsfunktion, och Daniel såg också hur enkelt Olle och hans bror själva hanterade den smarta telefonen. En idé började ta form.

Tillsammans med kompisen Andreas spånade Daniel vidare på hur man skulle kunna göra en app för talträning, baserat på det analoga fotoalbum de en gång fått. Till att börja med skulle barnet själv kunna välja bilder, antingen genom att själv fotografera, eller genom att plocka ur telefonens bildarkiv.

 

Bröderna Solving använder iPaden till många olika saker.

 

Förutom möjligheten för den vuxne att spela in en beskrivning, ville de också att det skulle finnas möjlighet för barnet att själv kommentera bilden, hur många gånger som helst.

– På det sättet skulle vi och logopeden få en historik och se hur talet förändrades över tiden.

Det skulle också finnas plats att lägga in en textbeskrivning, för att den vuxne skulle kunna ställa följdfrågor och locka barnet till mer prat.

Den sista pusselbiten som de ville få med, var en motivationshöjare.

– Det hade funkat bra med motivationshöjare för Olle i andra sammanhang, och vi tänkte att han efter ett visst antal bilder skulle komma fram till en belöning, och få en ”truddilutt” eller något liknande.

Efter många timmars skissande skickade de in sin idé till Hjälpmedelsinstitutets apptävling ”Developers Challenge”, som de vann. Prissumman räckte inte till att förverkliga idén, men med hjälp av en annan kompis blev appen verklighet i våras, och hittills har den laddats ned 1500 gånger. Och den används till mer än bara talträning.

– Bland annat används den av en arbetsterapeut som gjort stegvisa instruktioner, om hur man till exempel knyter skor eller gör en smoothie, men jag har också hört att den används till att träna glosor.

Daniel och Andreas har fått mycket feedback från användarna som blivit till funktioner i appen, bland annat möjligheten att lägga in videosnuttar i album. En annan fundering de har är hur appen ska kunna delas, så att den kan användas som kontaktbok mellan skola och hemmet. Han tror också att appen kan fungera för sociala berättelser, för till exempel förberedande situationer inför tandläkarbesök eller liknande.

Olle har en mycket lindrig variant av Fragile-X och Daniel säger att familjen lever både ett vanligt liv, och inte.

– Olle behöver bli påmind och peppad att gå på toaletten, att inte proppa munnen full när han äter, han behöver träna på sitt tal, på att koncentrera sig och på samspel i sociala situationer.

Olle började sexårsverksamhet den här hösten, ett år senare än sin bror, och har en egen resurs på skolan.

– Han är inte intresserad av bokstäver och siffror, så vi bestämde att han skulle vänta ett år. Det spelar ingen roll om han kan räkna till tio om han inte funkar i gruppen.

Hemma är Olle däremot den som löser problem, berättar Daniel. Är han hungrig så fixar han en macka. Och när cd-spelaren är trasig så försöker han laga den. När bröderna kommer hem från skolan, sticker Nils oftast ut och leker, medan Olle letar upp en iPad eller någon av föräldrarnas telefoner.

– Han behöver lite lugn och ro när han kommer hem. Han sticker inte iväg till kompisar på samma sätt som sin tvillingbror, men nyligen hittade han en egen bästa kompis i skolan, säger Karin.

Till vardags är pappa Daniel projektledare på en reklambyrå i Göteborg. Han jobbar med ”digitala strategier”, alltså hur företag ska nå ut med sin marknadsföring via digitala kanaler. Han säger att han generellt är emot stora IT-projekt, där man bygger något från grunden, oavsett vad de handlar om, men särskilt när det gäller utveckling av hjälpmedel. Funktionaliteten finns redan.

– När man väl är i mål så är det gammalt. Styrkan med det hjälpmedel vi har tagit fram är att det som tidigare varit smalt och använts av få, nu kan bli brett och användas av fler, på många olika sätt.  Vi befinner oss i ett skifte där vi går från specialutvecklad hård- och mjukvara till smarta appar som anpassar sig efter individen.
I appen ”Om en bild” kopplas funktioner som redan finns ihop.

– Vi har istället strävat efter att göra något avskalat, lättanvänt, med ett attraktivt gränssnitt, som inte hindrar utan tvärtemot lockar till användning.

Ett annat skifte Daniel ser komma, är att individen själv skaffar sitt digitala hjälpmedel.

– Idag går jag till en habilitering, och logopeden säger ”Du ska ha detta hjälpmedel, jag förskriver det”. Om tio år går vi inte till habiliteringen för att ”få” hjälpmedel, individen kommer att styra mycket mer, genom att själv ta reda på vad som finns, och ladda ned det. Logopedens kompetens kommer att handla mer om att vara med och skapa innehållet.

– Men digitalt funkar inte för alla, säger Daniel och tittar på Karin, du har ju fortfarande en analog kalender.

– Jag har faktiskt både och, säger hon och skrattar.

Karin har helt slutat använda den bärbara datorn hemma, och de är överens om följande: Datorer kommer att försvinna i hemmen, och kanske även tv-spel och små spelkonsoler, till förmån för surfplattor och smarta telefoner.

– TV-spel har inte funkat för Olle, att förstå hur det han gör med manöverkontrollen påverkar det som händer på teven. På iPaden trycker man direkt på det man vill ska hända, så händer det, säger Karin.

 

Familjen Solving gillar att det digitala samhället också innebär ”transparens”.

– Jag riskerar gärna att någon får veta hur mycket jag tjänar, eller att någon får reda på att Olle har Fragile-X, för att ha tillgång till information. Transparensen gör att vi blir mer aktiva, och kan ställa krav på hjälp och stöd. Olle hade inte varit där han är idag i utvecklingen om vi inte kunnat ta reda på så mycket själva som vi gjort. Det handlar om att vi tar kontroll över våra egna liv, säger Daniel.

Olle kommer hem från skolan och kryper upp i pappas knä. På några sekunder har han fiskat tag i hans telefon och går direkt in på svtplay för att se favoritprogrammet ”Barn på sjukhus”.

 

Olles favoritprogram på svtplay är ”Barn på sjukhus”.

 

Det ringer i Daniels telefon, och när han tar den från Olle, hoppar han ned blixtsnabbt och hämtar iPaden istället. Nu blir det YouTube, en annan favorit.

– YouTube är ju en städad kanal, och jag är inte orolig för att Olle ska hitta något skadligt där, jag är mer rädd när han ska börja åka skolbuss själv. Så snart Olle kan ta ansvar för en egen smartphone ska han få en. Om jag visste att han inte tappade bort den eller kastade den i marken när han blir arg, skulle han få en redan idag.
Om några veckor fyller Olle sju år, vem vet om det blir ett hårt paket…