Oro bland skolsköterskor – finanskrisen hotar barnens hälsa

Nu vänder det till det sämre. De senaste åren har elevhälsovården sakta återuppbyggts, efter att ha raserats under den ekonomiska krisen på 90-talet men nu tycks det vara slut på framstegen.
Än en gång är det en ekonomisk kris orsaken. Och än en gång är det skoleleverna som betalar med sin hälsa.
Det befarar Gunilla Fagerholt, ordförande för Riksföreningen för skolsköterskor.

Skolsköterskornas arbete ska vara hälsofrämjande och förebyggande, för att bland annat förhindra att livsstilssjukdomar uppstår som exempelvis övervikt, droger, missbruk och psykisk ohälsa.
Under alla år har landets skolsköterskor vägt, mätt, kollat syn hörsel och rygg och så görs fortfarande med jämna mellanrum.

– Det är utmärkta tillfällen att föra samtal med eleven om hur det är i skolan, med kamraterna, om undervisningen fungerar och om man har det bra hemma. Om man gör det i samband med andra kontroller blir samtalet avslappnat.
På högstadiet och gymnasiet kommer mer organiserade hälsosamtal som går mer på djupet kring familj, fritid och ANT (alkohol-, narkotika- och tobaksfrågor)kost, motion och sömn och sexualitet. På senare år har det även blivit viktigt att ta upp frågan om TV-tittande och datoranvändning samt spel.

Tillgängligheten har exploderat och fått allvarliga konsekvenser.
– Ofta händer det när jag pratar med en elev att det ringer både en och två ganger,för det mesta stänger de då av mobilen, men inte alltid, det blir bara tysta läget på. Det säger en del om hur de hanterar sina mobiler även under lektionen – man är tillgänglig fast man sitter upptagen.

Att stress kan leda till psykisk ohälsa är väl känt.
– Alla val som unga utsätts för har också en negativ inverkan genom att det ökar stressen. Stress är något vi kommer att få jobba mycket mer med i framtiden.

Lågkonjunkturen förvärrar.
– Jag känner att det nu blir värre på många sätt. När vi går in i lågkonjunkturen och allt vad det kan inebära för familjen, så är barnen ofta oerhört lojala och tar ansvar genom att avstå saker.

Skillnaderna är stora mellan olika kommuner, men också INOM kommungränsen.
– Inom en och samma kommun kan en skolsköterska ha 400 eller 900 elever. Det värsta exemplet jag känner till är en skolsköterska som har 1300 elever på åtta olika skolor. Då kan man inte jobba förebyggande.

Riksföreningen har satt som mål att en skolsköterska på heltid inte ska ha fler än 400 elever, för att kunna följa Socialstyrelsens riktlinjer, men de allra flesta har ansvar för långt fler elever.
– 400 elever är en fysisk gräns, men andra faktorer påverkar också, bland annat social tyngd, antalet skolor, behov av tolk etcetera.

– Det kommer att göras nedskärningar i våra kommuner och vi som arbetar med elevhälsa befarar att många rektorer kommer att tycka att det enklaste är att att stryka kuratorn, skolpsykologen eller annan skolhälsovård från listan.
Det ger en snabb besparing men bara kortsiktigt. På längre sikt behövs elevhälsan för att eleverna ska kunna tillgodogöra sig undervisningen.

Är det slut på förbättringarna som kommit krypande på senare år?
– Ja, om jag tittar på Lund kommer besparingar nu på alla områden, även elevhälsan. Tyvärr får vi räkna med att situationen försämras, inte minst sedan beslut fattats om HPV-vaccinationer utan att några resurser har tillsatts. Vi ska ge flickor tre vaccinationer inom loppet av ett år, och vi befarar att man inte kommer att utöka resurserna för detta, det skulle vara katastrof för verksamheten.

Signaler om förstärkt elevhälsa har dock tidigare kommit från regeringen inför arbetet med att ta fram en ny skollag. Skolminister Jan Björklund sade förra året att det behövs dubbelt så många skolsköterskor som idag. Gunilla Fagerholt är självklart glad över det uttalandet, liksom från andra politiker.
– Skolhälsan är en fråga som ligger många politiker varmt om hjärtat, säger hon.

Men sådana uttalanden förtar inte de hot som verksamheten nu står inför.
– Björklunds uttalande är väldigt glädjande men det är kommunerna som väljer hur man använder skattepengarna. Ofta är det rektorn som anställer skolsköterskan och rektorn har en budget att hålla. Det är lätt att tycka synd om rektorerna, de ligger längst ned i budgethierarkin.

Spänningen är stor inför presentationen av regeringens förslag till ny skollag.
– Inte en stavelse har läckt ut från de som jobbar med att ta fram förslaget. Tillsammans med skolläkarföreningen skrev vi till justitie- och socialdepartementen om den här frågan, men vi har inte fått någon reaktion, så det är klart att det känns oroväckande.
Skolsköterskorna kommer att samarbeta med Barnombudsmannen när det blir dags att skriva remissvar på skollagspropositionen.

– Vi behöver mycket mer kunskap om hur barnen knyter kontakter via nätet och vi behöver också förstå vilken enastående övertalningsförmåga som äldre män kan ha i dessa kontakter, säger Gunilla Fagerholt som lyfter fram en föreläsning om Alexandramannen som ett viktigt inslag i kongressprogrammet.

Är detta frågor som ni skolsköterskor kommer att arbeta mer med i framtiden?
– Ja, det bör vi göra eftersom riskerna är så uppenbara. Enbart Alexandra-mannen hade kontakt med fler än 50 flickor. När vi pratar med unga om vad de gör på sin fritid har vi börjat fråga mer om vad de gör vid datorn. Men skolan kan ta ett större ansvar för detta genom att lyfta upp problematiken genom att prata livskunskap.
– Barn som farit illa får lättare att prata om detta om man öppet tar upp i skolan vad man kan bli utsatt för och hur man kan få hjälp om man är drabbad. Idag skäms man och vågar inte prata om det, det måste vi komma bort ifrån, säger Gunilla Fagerholt.

– Vi tycker det är viktigt att skollagen anger att det ska finnas kuratorer och psykologer inom elevhälsan, liksom skolsköterskor och skolläkare.

Orosmolnet är att regeringen väljer att ta bort professionerna ur skollagen och i stället beskriver vilken kompetens som behövs – på samma sätt som den förra regeringen gjorde i sitt förslag.
– Det måste stå i klartext vilka yrken som ska ingå i elevhälsan, för att eleverna ska vara garanterade personer med rätt kompetens. Det är mycket sämre att bara skriva kompetens – om man har läst tio poäng på universitet har man viss kompetens, men kan knappast uföra ett för verksamheten adekvat arbete.
I skrivandet stund är det fortfarande tyst om innehållet i propositionen, men Gunilla Fagerholt räknar med att den presenteras under mars månad.

Skolsköterskorna har ett särskilt ansvar för elever som har behov av särskilt stöd, och dessa elever kallas varje år, många gånger betydligt oftare.
– För elever som har påtagliga behov kan inte ens rektor blunda, men hur bra det fungerar varierar från skola till skola. Om jag tittar på Lund, där jag arbetar, tycker jag att man kan säga att det vi ger stöd på ett bra sätt. Man kan alltid önska sig mer, bland annat när det gäller fler elevassistenter och framförallt utbildade assistenter. En assistent behöver mycket kunskap för att fungera på alla nivåer. Ofta plockar man tyvärr in någon utan vare sig erfarenhet eller utbildning och det ger inte maximal utdelning på satsade pengar. Det här är en jätteviktig fråga.
 
Gunilla Fagerholt efterlyser ”livskunskap” som ett skolämne i läroplanen, för att få möjlighet att arbeta med frågor om kamrater, sex, missbruk och andra livsfrågor.
– För unga med funktionshinder kan det betyda extra mycket, eftersom andra ungdomar kan snappa upp mycket av detta på andra sätt än de som har till exempel svår hörselnedsättning. Barn med neuropsykiatriska funktionshinder kan behöva diskutera frågorna på ett annat sätt än vad som sker i korridoren. Vi behöver skapa utrymme för de olika behov som finns.
Idag har knappast någon skola livskunskap på schemat. Desto vanligare är att skolan avverkar frågor om sex, samlevnad och alkohol på enstaka temadagar.
– Samtidigt vet vi att temadagar nästan inte har någon effekt alls för att förändra beteenden, säger Gunilla Fagerholt.
– Vi vill ha livskunskap som ett skolämne som återkommer hela tiden, genom alla skolåren.

Gunilla Fagerholt har personligen ett varmt hjärta för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
– Det har varit mitt stora intresse genom åren, barnen som har funktionshinder som inte syns utanpå men som gör att de kan fara riktigt illa i skolan.
– Många gånger tar skolans planering inte hänsyn till de barn som inte kan jobba lika fritt som andra, men det är positivt att det nu växer fram olika sätt att stödja dessa elever bättre. Ofta har de goda möjligheter att klara skolan, om de får rätt förutsättningar från skolan.
Elever med neuropsykiatriska funktionshinder är en grupp som ökar, man vet inte varför.
– Kanske har vi blivit bättre på att hitta dem eller så är det så att de faktiskt blir fler.

Många elever blir trötta av det moderna samhället, där man alltid är tillgänglig, sover för lite och lätt förlorar förmågan att hålla koncentration. Detta förklarar inte ökningen av elever med medfödda neuropsykiatriska funktionshinder, men symtomen är ofta desamma.

Nu känner Gunilla Fagerholt en oro för att stödet till elever med neuropsykiatriska funktionshinder dras ned, till följd av lågkonjunkturen.

– För gravt synskadade elever kan man inte ta bort assistenter men för barn inom neuropsykiatri finns risk att man kan få dela på en assistent eller förlorar annat stöd.

Syskon till barn med funktionshinder är en grupp som Gunilla Fagerholt vill lyfta fram.
– Det är något jag ofta har tänkt på sedan jag började arbeta på gymnasienivå för åtta år sedan. Många gånger är det först när man kommer till gymnasiet som man är mogen att prata om hur det är att vara syskon. Då kan man behöva stöd för att förstå varför man är ”den som har klarat sig” och inte har någon funktionsnedsättning.
Man kan behöva prata om hur jobbigt det kan vara att ständigt ta hänsyn och förväntas agera på annat sätt än sina kompisar. Det är sådant man måste få lov att prata om, trots att det känns lite förbjudet att tycka att det är jobbigt att vara syskon.

Vad kan du göra som skolsköterska?
– Vi måste låta eleverna få möjlighet att prata av sig och stödja dem i att INTE ha dåligt samvete. Det är en normal reaktion att man tycker det är jobbigt att vara syskon till någon med funktionsnedsättning, särskilt i tonåren. Det här är egentligen inget nytt, men det varierar säkert mycket hur man tänker på och arbetar med det som skolsköterska. Vi har inget uttalat uppdrag att arbeta med detta men det är något som jag har förstått kan vara ett stort bekymmer.

Gunilla Fagerholt har lärt sig att raka, tydliga frågor är det som fungerar bäst i samtalen med barn.
– Det är mycket bättre än att krångla till det och om man bara vågar fråga så får man oftast svar och positiva reaktioner.
Samtidigt finns elever som absolut inte vill prata och även det respekterar hon.
– Ibland kan det vara svårt att acceptera att vissa elever faktiskt är nöjda med att dra sig undan och vara ensamma. Man ska vara så social i dagens samhälle, men vi får inte glömma att det finns många som inte har så stort behov av social kontakt utan vill vara lite för sig själva. Det är något vi behöver öva oss på att acceptera, samtidigt som vi har ett ansvar att fortsätta fråga för att inte missa de som verkligen känner sig ensamma Det finns barn som inte pratar med någon i hela världen om sin ensamhet och det är en stor tragik, säger Gunilla Fagerholt.

För att få möjlighet att agera och prata om ensamhet, utfrysning och mobbing efterlyser hon ånyo ”livskunskap” som skolämne.
– Alla har ett jättestort ansvar att agera och det kan man jobba med om man har livskunskap på schemat.