”Otänkbart att låta Adam gå i en exkluderande skola”

Jag vägrar låta min son gå på en gymnasiesärskola som är exkluderad från samhället, en skola som är som en institution, säger Lena Westerberg.
Under 18 månader har hon kämpat mot Söderhamns kommun och Hälsinglands utbildningsförbund för rätten att välja skola för sonen Adam, 17 år, som har Downs syndrom, autism och medelsvår utvecklingsstörning.

Drastiskt beslut att flytta

Efter att ha förlorat rättsligt tog familjen det drastiska beslutet att mor och son skulle flytta till grannkommunen.
– Jag har inte gett upp. Jag tänker fortsätta strida för att han ska ha rätten och möjligheten till en inkluderande gymnasietid även utan att behöva byta kommun. Det skulle gå att lösa med skolskjuts.

Lena, sonen Adam och resten av familjen hör hemma i Söderhamn. Men där har man stött på patrull vid valet av gymnasiesärskola.
– För särskoleelever från Söder­hamn som ska gå individuella programmet finns bara en gymnasieskola att välja, och det är Höghammar­gymnasiet i Bollnäs, säger Lena.

Hon berättar att hon besökt gymnasiesärskolor både i Bollnäs, Gävle och Hudiksvall.
– Jag och Adams mentor i grundsärskolan, som var med vid besöken, konstaterade att Bollnäs inte alls var lämpligt för Adam. Gymnasiet saknade helt inkludering.

Hon har formulerat flera skrivelser till Hälsinglands utbildningsförbund och har även möten med ledningen.
– De har inte givit vika en tum. De säger sig inte förstå vår kritik, och att de inte kan göra speciallösningar för våra elever. Vi har även haft möten med ledande politiker i Söderhamn. Vi hoppades att de skulle kunna hjälpa oss. Några är mer på vår sida än andra. Men alla säger sig vara bakbundna av utbildningsförbundet.

En exkluderande skola

Du beskriver utbildningsförbundets gymnasiesärskola som ”exkluderande”, hur menar du?
– Det individuella programmet bedrivs inom gamla Högham­mar­skolan, i ålderdomliga lokaler, i ett stort skolområde som ligger flera kilometer från kommunens vanliga gymnasieskola. Här går endast individuella programmet, och sedan i höst ett av de nationella. Kanske 50 elever totalt och 30 vuxna.

– Individuella programmet har inget samarbete med andra samhällsfunktioner än återvinningscentralen dit man åker en gång i veckan. På fullt allvar så menar man att det är inkludering. Övrig tid är man nästan uteslutande inom Höghammarområdet.

Nu har du och sonen flyttat till Hudiksvall för att kunna välja en annan skola. Hur fungerar det?
– Jag hyr en lägenhet i Hudiksvall där jag och Adam bor under veckorna. På helgerna åker vi hem till Stråtjära i Söderhamn, till gården där vi bor tillsammans med min sambo och alla djuren. En annan familj gör på samma sätt, de delar också på sig under veckorna.

– Flytten har inneburit byte av assistenter, och nu efter jul väntar inskolning på nytt korttids. Det är många och stora omställningar.

– Själv är jag väldigt trött. Den långa striden, flytten och all omställning, har tagit hårt. Adam är trött men han accepterar. Jag har under hela hans uppväxt arbetat för att han ska kunna hantera nya miljöer och situationer. Vi kommunicerar med tecken, bilder och på känsla. Jag får avläsa honom så gott det går. Utifrån det tror jag att han verkligen gillar sin nya skola!

Hur fungerar skolgången idag?
– Adams nya skola, Bromangym­nasiet i Hudiksvall, fungerar mycket bra och jag är alltigenom nöjd! Det märks tydligt att man har elevens bästa, elevens framtid och elevens inkludering som tydliga mål i allt man gör. Lokaler, personal, pedagogik, skolskjuts, aktiviteter, fritids, allt är toppen.

– I höst har skolan startat ett samarbete med Glada Hudikteatern, vilket är en profil inom särskolan på Bromangymnasiet. En förmiddag i veckan har Adam lektioner för en pedagog från Glada Hudikteatern. Det är något som Adam verkligen uppskattar och stortrivs med.

Det är den inkluderande miljön på Bromangymnasiet som är avgörande, menar Lena Westerberg. Broman­gymnasiet har 1400 elever, att jämföra med Höghammarskolans 40–50 elever, enligt Lena.

Pedagogiskt arbetar Broman­gymnasiet med att förbereda för vuxenlivet, bland annat genom täta studiebesök ute i samhället.

– Man har idrott på Friskis och Svettis istället för i skolans lokaler, med målet att eleverna den dag de inte längre går i skolan ska kunna gå till en bekant miljö för att träna.

Hon lyfter fram att skolan flitigt använder tecken och bildstöd. Man har vana att arbeta med kommunikationshjälpmedel i iPad.

Hon medger att Höghammarskolan visst kan vara bra för andra elever, eftersom inte alla klarar av inkludering.
– Det som gör mig så arg och frustrerad är att Adam inte får möjligheten att gå inkluderad. Att det inte finns en valmöjlighet.

Lena Westerberg är besviken på Skolverket och Skolinspektionen som inte har gett något stöd i samband med de skrivelser hon skickat in.

Stöd har hon däremot fått i lokala medier, liksom från familj och vänner.
– Ingen tror att Sverige år 2019 har skolor som segregerar och gömmer undan ungdomar med funktionsnedsättning. Det är en gåta för mig att inte Skolinspektionen och Skolverket reagerar.

Vad tänker du om framtiden?
– När vi flyttade i höstas tänkte jag att vi kanske bara behöver bo i Hudiksvall ett år. Nu tänker jag att det nog blir minst två år. Gymnasie­tiden är fyra år och allt kan hinna hända. När Adam flyttar hemifrån hoppas jag att han kan göra det till ett eget boende med assistenter. Ett kommunalt gruppboende finns inte i min sinnesvärld. Jag läser alldeles för många skräckupplevelser från dessa. Om jag får drömma fritt så kanske jag och sambon driver ett pensionat någonstans och där jobbar även Adam, med assistans.

Vad ger dig kraft att orka strida?
– Min son har gått inkluderad i förskola och skola hela sitt liv. Även under de senare åren i grundsärskolan hade han samläsning med elever i grundskolan. Han åt i skolans stora matsal, hade friluftsdag och raster tillsammans med grundskolans elever. Alla var mycket engagerad i att inkludera särskoleeleverna.

– Att han nu skulle exkluderas från samhället är uteslutet. Han behöver en inkludering som fortsätter att träna honom för vuxenlivet. Det finns inte i min värld att jag skulle tillåta något annat. Adam och de elever som följer efter honom har rätt till inkludering. Jag ger mig inte, säger Lena Westerberg.

Utbildningsförbundets chef svarar på kritiken:
Vår skola har ett inkluderande förhållningssätt

Varför får familjen inte välja en mer inkluderande gymnasiesär­skola?  Vi ställde frågan till Thomas Winqvist,
förbundschef för Hälsinglands utbildnings­förbund.
– Antagning till gymnasieskolan och gymnasiesärskolan är strikt reglerad i lagen och det kan vi som tjänstemän inte ändra på.

Anser ni att Höghammarskolan verkligen är lika inkluderande som den skola eleven nu valt?
– Skillnaden mellan vårt individuella program och den andra skolans motsvarighet är att vi inte har lokalintegrerat detta program med gymnasieskolan. Det viktigaste är att ha ett inkluderande förhållningssätt. Det handlar både om hur man lär ut, vilka mötesplatser man skapar och att arbeta med att skapa bra relationer mellan eleverna inom och mellan skolformerna. Det är ett ständigt pågående arbete hos oss.

Varför erbjuds inte valfrihet så att eleven kan välja Broman­gymnasiet i Hudiks­vall?
– Antagning regleras i skollagen, och när en utbildning finns i hemkommunen är det den som gäller i första hand. Söderhamns kommun har egen gymnasiesärskola genom kommunalförbundet Hälsinglands Utbildningsförbund.
– En kommun får inte skriva ett avtal med en annan kommun som gäller enskilda elever, utan avtal ska skrivas för alla.

Har ni gjort något för att lösa striden?
– Vi ser det inte som någon strid, utan för oss handlar det bara om att informera om regelverket och yttra oss utifrån det. Det finns inget utrymme för oss som tjänstemän att ”tycka” något i en enskild fråga utan vår uppgift är att svara upp mot det nationella regelverket – lika för alla och objektivt.

Hur ser ni på förälderns åsikt att sonen har rätt att gå i en gymnasieskola som prioriterar inkludering i samhället?
– Föräldrar kan naturligtvis ha olika uppfattning om olika skolor, och i det här fallet har vi en annan uppfattning. Det händer då och då att familjer flyttar för att barnen ska få gå i den skola de anser är bäst. Det finns exempel på när flytten gått åt andra hållet, för att barnet ska få gå på Höghammar­gym­nasiet.

Kan ni inte göra en speciallösning för det fåtal elever det handlar om?
– Det är enligt skollagen inte tillåtet att skriva avtal för enskilda elever. Inte heller enligt kommunallagen är det tillåtet att gynna enskilda invånare.

Tror ni inte att det skulle ge stora fördelar på längre sikt, för alla berörda?
– Det handlar i det här fallet om ganska stora belopp som skulle belasta övriga kommuninvånare, och det är som sagt inte tillåtet enligt lag. Hälsing­lands Utbild­nings­förbund och Söderhamns kommun följer reglerna som alla andra, vi kan inte ha någon egen tolkning.

Vad är er kommentar till förälderns uppfattning att Höghammar­skolan har stora brister när det gäller inkludering?
– Vi är väldigt stolta över vår gymnasiesärskola, både de nationella och individuella programmen. Vi kan bara konstatera att föräldrarna i det här fallet har en annan uppfattning. Vi har vid ett flertal tillfällen inbjudit till samtal med rektor om deras önskemål och förväntningar på utbildningen och förklarat oss villiga att anpassa oss efter det. De har avböjt utifrån uppfattningen att endast en skolbyggnad som delar lokaler med gymnasieskolan kan erbjuda inkludering.

Just nu bor mamman och sonen i Hudiksvall för att ha möjlighet att gå på Broman­gym­nasiet. Ska detta verkligen vara nödvändigt?
– Det alternativ vi kan erbjuda är att söka till Höghammargymnasiet. Vi har en utbildning av dokumenterat hög kvalitet som utifrån ett elevperspektiv ligger på betydligt bättre pendlingsavstånd än Hudiksvall.