”Otillgänglighet tvingar oss att starta ett nytt parti”
Idag får Sverige ett nytt politiskt parti – Normaldemokraterna.
Otillgänglighet är den främsta anledningen till att människor med funktionsnedsättning inte har samma rättigheter som andra, skriver Anders Westgerd, ordförande, som i denna debattartikel förklarar det nya partiets politik.
Debattartikel från Anders Westgerd:
Ett nytt parti. Ska det verkligen behövas?! Ja tydligen, ja tyvärr.
1,8 miljoner individer i Sverige beräknas ha en funktionsnedsättning. Detta är att jämställa med var femte väljare. Riksdagspartierna, som man kan tycka naturligt och av fri vilja borde driva frågorna om mänskliga rättigheter, delaktighet och tillgänglighet för personer med funktionsnedsättningar, gör det inte. Men det ska Normaldemokraterna försöka ändra på – det är ett vallöfte!
En av Normaldemokraternas hjärtefrågor är den om tillgänglighet. Inte alls särskilt prioriterad har frågan om ifall otillgänglighet är diskriminering värkt hos beslutande organ i flera år. När den nyss presenterades som ett lagförslag såg Erik Ullenhag (FP) nöjd och stolt ut.
Men istället borde han väl skämmas; lagen ser ut att bli fullständigt tandlös! För i Sverige är 96 % av alla företag är mikroföretag med färre än 10 anställda och i lagen kommer dessa att vara undantagna kravet på att tillgängliggöra verksamheten. Så, ingen av verksamheterna jag ser från mitt fönster, där alla utom bensinstationen är otillgängliga, kommer att behöva röra ett finger. Hur kan Ullenhag ens nämna delaktighet på samma dag?
Att kunna komma in och fram och tillgodose sig information i det offentliga rummet handlar inte bara om att kunna ta del av stadens utbud av byxor och smaksatt kaffe. Otillgänglighet är den främsta anledningen till att människor med funktionsnedsättning inte har samma medborgerliga och politiska rättigheter som andra.
Samtidigt skapar otillgänglighet en upplevelse av att vara diskriminerade oavsett hur lagen ser ut. Bristande tillgänglighet till platser, lokaler, transportmedel, information och kommunikation gör att vi inte kan delta i den politiska processen fullt ut, att vi inte kan delta i fredliga sammankomster eller i föreningslivet.
Detta strider otvivelaktigt mot FN:s konvention om mänskliga rättigheter, som Sverige åtagit sig att följa.
Normaldemokraterna vill accelerera processer som leder till ett samhälle som inkluderar alla. För att uppnå detta måste vi göra individuella variationer i funktion till en permanent och prioriterad fråga. Är det ett öppet och icke-diskriminerande samhälle vi vill ha får vi sluta sätta prislappar på allas lika värde.
Det handlar inte bara om allas lika rättigheter utan är faktiskt lika mycket en fråga om skyldigheter. Är det inkluderande att bedriva en politik där enskilda medborgare klumpas ihop till en grupp, som sedan ses som en belastning? Är det ens särskilt smart?
Varför inte istället utgå från sanningen att varje individ är en unik resurs, och sedan arbeta aktivt och ihärdigt för att hitta vägar att maximera varje medborgares inneboende potential? Bygga ett samhälle som inser att alla är lika olika och att individuella variationer är det som är normalt.
I våra ögon ger det synsättet ett både mänskligare, mer ekonomiskt och faktiskt smartare samhälle.
För närvarande har vi inte muskler nog att kandidera mer än i kommunfullmäktigevalet i Göteborg. Men vi uppmanar alla som vill att kontakta oss, så hjälper vi till med att sätta upp en egen avdelning som representerar Normaldemokraterna i din hemkommun.
Den dag våra etablerade partier har en tydlig och prioriterad politik för att normalisera funktionsvariationer är Normaldemokraterna klara. Då kan vi med gott samvete avveckla partiet. För vem vill egentligen behöva ett parti som påminner politiker om något som är helt normalt?
Anders Westgerd
Partiordförande
Normaldemokraterna
