På väg tillbaka efter stroken

Jakob var 21 år och hade siktet inställt på att plugga juridik. En stroke ändrade på allt. Han kunde varken gå, prata eller läsa. Sex år senare är han på god väg att komma ikapp, tack vare rehabilitering och armhjälpmedlet Armon Edero.

Allt blev annorlunda

Stroken gav Jakob en ny syn på livet.

– Allt blev annorlunda än hur jag ville ha det. Men vad ska man göra? Nu blir det sakta men säkert allt bättre. Jag vill bara komma igång med att jobba och göra något av mitt liv.

Till sommaren fyller Jakob 28 år. Det är sju år sedan en kärlmissbildning upptäcktes. Missbild­ningen skulle opereras bort steg för steg. Men det uppstod komplikationer. Det ledde till stroken. Jakob svävade mellan liv och död.

Lång väg från vård till jobb

Sedan dess har livet präglats av vård och rehabilitering. Och kampen för att komma tillbaka.
Äntligen är Jakob redo för att jobba. Just nu arbetstränar han med orderhantering på Fiskexporten i Varberg.

– Jag blir successivt bättre och bättre. Framförallt har talet blivit bättre. Efter skadan kunde jag inte prata alls, bara säga ja eller nej. Nu fungerar det bra, utom när jag blir stressad, då kan det låsa sig, säger Jakob.

– När jag är med kompisar som pratar mycket har jag svårt att hänga med. Det går bra när det bara är en eller två kompisar, men svårare med stora grupper. Men det är ett bra sätt att öva och vänja sig.

”Min pappa och mina bröder tränade mig nästan varje dag”

Han har fått mycket hjälp och stöd. Både av föräldrar och bröder, och av professionella som logoped och sjukgymnast.

– Jag började träna på att gå igen redan första tiden på sjukhuset i Halmstad. Jag fick låna hem en rullstol från sjukhuset på permission över jul och nyår. Min pappa och mina bröder tränade mig nästan varje dag, och efter nyår så gick jag tillbaka till sjukhuset med en krycka.

En logoped i Varberg tipsade Jakob om en speciell utbildning på Furuboda folkhögskola i Skåne, ”På väg… igen”, skräddarsydd för vuxna som på grund av en hjärnskada behöver en ny grund att stå på.

Folkhögskola blev vändpunkt

– Du anar inte vad den utbildningen har betytt för mig. När jag kom dit kunde gå igen och hade även lite tal, men allt har blivit bättre sedan dess. Jag kände att jag ville göra något av mitt liv. På Furuboda fick jag många bra kompisar, det var en jättebra miljö, och alla var trevliga och hjälpsamma. Personalen, lärarna och kompisarna var som ett team som hjälpte varandra.

Den treåriga utbildningen på folkhögskolan blev en vändpunkt för Jakob. Och det kom vid en kritisk tidpunkt.
– Alla mina gamla kompisar pluggade och reste, och jag var bara hemma. Jag ville göra något nytt.

Det blev tre år med mängder av kurser om allt från matlagning till hjärnans funktioner. Och massor av träning med sjukgymnast, logoped och arbetsterapeut.

Efter att ha slutfört utbildningen flyttade Jakob hem till Varberg igen. Nu till en egen lägenhet. Jakten på jobb blev nästa stora utmaning.

– Före stroken planerade jag att plugga vidare, men nu tänker jag att jag kan göra det om ett tag. Just nu vill jag bara komma igång med att jobba. Efter skadan kunde jag inte läsa, jag kunde inte förstå texter. Nu försöker jag komma ikapp så fort som möjligt. På kvällarna tar jag fram en ljudbok och lyssnar och läser samtidigt.

Som en svävande hand

Jobbet är ett bra sätt att komma ikapp. Högerhanden fungerar inte alls, men han klarar lätt datorarbetet med endast vänster hand.
– Jag skriver bättre än jag kan läsa och prata!
– Nu har jag fått ett armhjälpmedel som gör att min högerhand får stöd och kan vila när jag arbetar, då slipper jag smärtan. Den är som en svävande hand!

Läs även om Emelie: Jobbigast är att behöva kämpa för att vara fri som andra

Dessförinnan försökte Jakob skriva med båda händerna på tangentbordet.
– Men det fungerade inte. Så jag mejlade till Hea Medical om det hjälpmedel jag sett i deras monter på en mässa tre år tidigare. Jag hade åkt dit med några kompisar från Furuboda för att testa hjälpmedel.

Jakob pratade även med sin arbetsterapeut, som hjälpte honom att få armstödet Armon Edero godkänt som arbetshjälpmedel och därmed kostnadsfritt för honom.

LÄS ÄVEN: Hur får man bidrag till arbetshjälpmedel?

Jobbet en nyckel

Jakob Bernéus drömmer om att bli helt återställd, men är samtidigt medveten om att det troligen inte är möjligt.

Men jobbet ser han som en nyckel till en bra utveckling. Det ger både träning och den sociala samvaro som är ett så värdefullt stöd.
– Det har varit många stunder när jag varit ledsen, men nu känns det mycket bättre. Det är alltid så att man vill att det ska gå snabbare.

Annars tuffar livet på. Förutom jobbet har Jakob gymträning ett par gånger per vecka.
– Jag träffar kompisar, lagar mat, tittar på tv. Och det är väldigt skönt att jag inte längre är så hjärntrött som jag var den första tiden efter skadan. Jag siktar högt, säger Jakob.

Om du vill få kontakt med Jakob (som gärna föreläser om sina erfarenheter) nås han enklast på jakob@berneus.se