Guide: Personlig assistans under stora kriser

När covid-19 slog till stod många assistansanordnare oförberedda. Skyddsutrustning och rutiner saknades. För Jessica Smaaland och hennes kollegor på assistanskooperativet STIL, blev information och kreativa lösningar bästa sättet att hantera situationen.

Här kommer några av Jessicas och STIL:s bästa tips kring assistans i kristider.

1. Hur agerade du när corona kom?

Många av STIL:s assistansanvändare tillhör riskgruppen. Personligen började jag därför vara på min vakt redan under sportlovet när några av mina kollegor var utomlands i sydeuropa. Om man som jag tillhör riskgrupp för vanlig influensa, och har problem med andningen, så är corona farligt, resonerade jag. Jag bestämde sig för att jobba hemma några dagar och mycket riktigt blev en och sedan flera kollegor sjuka i covid-19.

2. Vilka åtgärder vidtog ni som assistansanordnare?

Efter någon vecka inrättade STIL en krisgrupp som hade möten varje dag och arbetade fram checklistor till våra arbetsledare och deras assistenter. Vi skickade ut information via nyhetsbrev och skapade en egen avdelning på vår hemsida.

En av mina assistenter som driver en webbutik hjälpte oss att beställa skyddsutrustning från Kina. I väntan på den tillverkade vi visir på kontoret och skickade ut till alla arbetsledare. När handspriten tog slut hos tillverkarna lade vi ut recept på vår hemsida och jag och flera andra arbetsledare tillverkade vår egen.

LÄS ÄVEN: Personlig assistans under coronakrisen

3. Vilka tips har ni gett kring isolering och oro?

Det är många som mått och mår dåligt och oroar sig för vad som ska hända. Det är också många som tycker det är jobbigt att vara isolerade. Därför delade vi med oss av tips på saker man kan göra för att det ska kännas lite lättare, allt ifrån att man ska försöka behålla sina rutiner till att träffa vänner via nätet.

Det bästa tipset för min egen del blev att begränsa nyhetsflödet ett tag. Jag försökte hålla en balans så att jag inte fastnade i svåra nyheter för länge.

4. Vad är viktigt att säga till assistenterna?

Information är livsviktig vid en krissituation. Det är viktigt att assistenterna vet hur jag vill att de agerar, att alla måste hjälpa till, påminna om hygienrutiner, be om förståelse att de kan behöva arbeta mer än normalt. Man kan inte tvinga dem att isolera sig på sin fritid, men många har gjort det frivilligt.

Jag tror på öppen kommunikation med assistenterna, där man förklarar så att de förstår konsekvenserna av att ta med sig smitta till mig. Det kan ju faktiskt sluta med att de inte har något jobb, krasst sett.

5. Hur kan man säkerställa bemanningen?

Bemanningen är skör för många. Enligt kollektivavtalet kan du göra schemaändringar med kort varsel eftersom en pandemi är speciell situation. I krissituationer brukar jag göra ett skuggschema med assistenter som har beredskap och kan hoppa in om någon blir sjuk. Min erfarenhet är att om man har vikarier och inhoppare så är det viktigt att de får jobba något pass då och då, även om det egentligen inte behövs, för att hålla sig uppdaterade och för att de ska vilja jobba kvar.

6. Är det läge att anställa fler assistenter?

Ja! Om man behöver anställa fler assistenter så är det ett guldläge nu, det är många kulturarbetare och personer inom servicesektorn som söker jobb. Man kan också kolla med gamla assistenter om de kan tänka sig att hoppa in vid behov och höra efter med personer i sitt nätverk, till exempel familj eller vänner och bekanta.

Ta hjälp av din assistansanordnare eller gör egna förfrågningar i sociala medier. Ett tips är att sedan skriva timavtal och förbereda en telefonlista på assistenter som kan hoppa in på kort varsel.

7. Vilka nödlösningar kan bli aktuella?

Kvaliteten på din personliga assistans kan i nödsituationer försämras. Ibland tvingas man beordra in assistenter. För många blir det de anhöriga som får hoppa in. Vissa saker behöver du kanske en väl inskolad assistent till, men i andra situationer spelar det mindre roll.

Låt de inskolade assistenterna jobba när du bäst behöver dem. Försök att ha en dialog om detta för att hitta bra lösningar.

En annan nödlösning – om du själv blir sjuk – är att ge dina assistenter rätt att bryta tystnadsplikten gentemot sjukvården. Skriv i så fall ned vad de får säga.

8. Hur ska assistansen bli bättre rustad för framtida pandemier och andra kriser?

Det behöver ske förbättringar på många plan. Först och främst att staten ser till att lager av skyddsutrustning och läkemedel finns och samordnas.

En annan sak är att assistans på sjukhus alltid ska vara en självklarhet.

När det gäller bemanningsfrågan så vore det bra om medel kunde tillsättas så att det var ekonomiskt möjligt att kunna ha ett beredskapsschema. Vikariepooler fungerar inte enligt min erfarenhet.

Som assistansanordnare behöver man bli bättre på att aktivt gå ut med löpande information, även om man inte har så mycket nytt att säga. Även om det är en ny situation kan varken stat, försäkringskassa, kommun eller assistansanordnare skylla ifrån sitt agerande på att detta aldrig har hänt förut. Krisberedskap handlar om att vara förberedd innan.

9. Några ord på vägen?

Jag och många andra assistansanvändare är vana att vara lösningsfokuserade. Vi har stor erfarenhet av ovisshet, begränsad frihet och otillgänglighet. Det har lett till att vi vet att vi behöver ta saker i egna händer, att vi inte kan lita på att någon annan eller samhället gör det åt en.

Jag insåg och accepterade tidigt att denna pandemi kommer att fortgå ett bra tag. Att hitta ett sätt att förhålla sig tror jag är bra. Jag vet ju ändå inte hur mitt liv ser ut om ett år.

LÄS ÄVEN: Att ansöka om personlig assistans