Pontus gillar skolan

Han kommer släntrande i en av korridorerna på Svedenskolan, som ligger i Solna, strax utanför Stockholm. En ganska lång 16-årig som, mycket artigt, tar i hand och presenterar sig som Pontus Ljung. Men så har det inte alltid varit.

För några år sedan var han en stökig, aggressiv elev som gick i en grundsärskola, som nu är nedlagd. Idag är han en ung, ambitiös niondeklassare i grundskoleklass, med mål att få minst godkänt i alla ämnen. I rätt miljö har en ny elev vuxit fram.

Den första tanken om att byta skolform dök upp när Pontus gick i åttonde klass. Han insåg att han skulle behöva gå i ett vanligt gymnasium för att öka sina chanser att bli pilot eller flygplanstekniker. Och för att söka till ett vanligt gymnasium, måste man ha gått i en vanlig grundskola.

– Att få arbeta med det han vill har varit en stor motivationshöjare för Pontus, säger Karin Holmberg som är klassföreståndare.
Hon betonar att Pontus under sitt första år i grundskolan verkligen arbetat på så gott han har kunnat. Att han helt enkelt inte skulle kunna ha gjort mer.  Pontus ser lite förlägen ut. Och stolt.

Överflyttningen från grundsär till grundskola gjordes i etapper.
– Vi började med matte, eftersom det är ett av de ämnen som Pontus är starkast i. Sedan byggde vi på med fler ämnen och nu går han helt och hållet i grundskolan. Vi använde oss av inslussningsvarianten, för att det inte skulle bli så stor förändring på en gång och för att Pontus skulle hinna lära känna sina nya klasskompisar i lugn och ro. Om man tar en liten bit i taget blir det heller inte lika svårt att backa om det skulle behövas, säger Karin Holmberg.

– Matte och idrott är mina bästa ämnen, så det var bra att börja med matten, säger Pontus.
På frågan om största skillnaden mellan grundsärskolan och grundskoleklassen kommer svaret genast.
– Proven. I grundsärskolan hade vi inga prov. Och sen så arbetar vi mer under tidspress i grundskolan.

En klass med sex elever
Att Pontus från början gick i en grundsärskola hänger ihop med hans funktionsnedsättningar, ADHD och autism. Skolan han går på nu är en fristående skola för barn och ungdomar med Aspergers syndrom, autismliknande tillstånd och autism. I Pontus klass går det sex elever, alla med sin egen plats i klassrummet.

En titt i backspegeln
Men låt oss för en stund backa tillbaka till Pontus första tid på Svedenskolan. Då hade han svårt att koncentrera sig. Han var ofta arg och kunde fastna i ett beteende som inte gynnade honom.
–  Om jag läste en bok och någon prasslade med ett papper blev jag störd och var tvungen att börja om, förklarar Pontus.

– Det handlade mycket om att lära känna Pontus för att kunna läsa av honom och ligga steget före. Märkte jag att han var på väg att bli arg eller frustrerad kunde jag gå fram till honom och säga att det är dags att gå ut. Efter det kunde vi sätta oss ner och prata. Sedan gällde det att hitta vad det var som satte igång ett visst beteende och hitta olika lösningar för att komma till rätta med det, säger Tobias Berglund, som var Pontus klassföreståndare de första åren.
– Kommer du ihåg behållaren, frågar Tobias och vänder sig mot Pontus.

Pontus ser lite frågande ut.
– Jag brukade rita en behållare med din ilska i. Under dagen fylldes den på och till slut rann det över. Då sa du att du behövde en kran för att tappa ur ilskan. Kranen i ditt fall var att gå ut, boxas eller vara ifred. Efter ett tag kunde du själv säga till när din behållare började bli full.
– Pontus har varit och är duktig på att hitta strategier för hur han ska agera i olika situationer, säger Tobias. Det är en av hans stora styrkor.

Så ser det ut idag
Idag består stödet i skolan av en särskild veckoplanering, en liten klass och hjälp med igångsättning av olika aktiviteter.
– Jag har ett schema där jag skriver vad jag ska arbeta med varje vecka, till exempel hur många sidor jag ska hinna med i en arbetsbok. Förut gjorde Karin schemat, men nu gör jag det själv.
– Det är ett led i er självständighetsträning, förklarar Karin.

Vägen till framgång är ett gemensamt arbete. Nu är det Karin som peppar och Pontus gör sitt bästa.
– Jag tycker att jag får den hjälp jag behöver och jag vet vilka mål jag ska nå.
– Vi sätter upp mål för eleverna. Om en elev ligger mellan G och VG försöker jag motivera honom eller henne att klättra uppåt om jag tror att det är realistiskt. För Pontus har jag fått dra ner målsättningen till att klara G i alla ämnen i grundskolan, säger Karin.
– Jag tycker det är bättre att sikta högt, säger Pontus.
– Men tänk om det blir platt fall, säger Karin.
– Det blir det inte.

Pontus tittar på Karin och förstår att det är dags att avsluta diskussionen om betygsnivån för den här gången.
Tobias Berglund och Karin Holmberg är noga med att understryka att Pontus vilja till förändring och förmåga till självinsikt spelat mycket stor roll för att han har lyckats så bra. De vill också betona vikten av att arbeta lösningsfokuserat.

– Det gäller att vara lyhörd och observera små signaler på intresse och styrkor och bygga vidare på dem. Jag brukar också notera vilka strategier som fungerar och hur vi kan utveckla dem eller om något inte fungerar, vad vi kan göra annorlunda. Man måste vara prestigelös, det är helt förkastligt att driva en sak bara för att man som vuxen tycker att det borde vara på ett visst sätt. Istället tänker jag alltid autism och tittar på problemen i ljuset av funktionshindret, säger Tobias Berglund.

Verktyg för inlärning
Scheman, bildstöd, sociala berättelser och belöningssystem är några av de verktyg som Tobias och Karin använt sig av. En form av bildstöd är så kallade känslotermometrar, som visar hur man mår.
– Känslotermometrarna är för barnsliga, säger Pontus och ser generad ut när Karin visar en som sitter på väggen.
– Jag ser att du har tagit bort den vid din bänk, konstaterar Karin.
– Ja, jag har vuxit ifrån den säger Pontus, med eftertryck.
– Det är viktigt att man inte målar in barnet i ett behov av olika hjälpmedel, utan ser dem som lösningar under en viss period, säger Karin
– Som belöningssystemet. Det har vi ju tagit bort nu, men jösses vad vi höll på att växla in lappar till större lappar och till belöningar, säger Tobias och kan inte låta bli att le. Fast den bästa belöningen var när jag spontant sa att nu har det gått så bra i två veckor, så nu tycker jag att vi går upp till köket och bakar chok­lad­bollar.
– Ja, det kommer jag ihåg. Det var en bra belöning, minns Pontus.

I dag handlar det inte om chokladbollar. I dag heter belöningen ”Godkänt” i matematik, svenska och de andra ämnena. För några år sedan låg stort fokus på de sociala färdigheterna, idag handlar det om att träna på att påbörja ett arbete i något av grundskolans ämnen.
– Det kan vara lite svårt att komma igång, säger Pontus. Men då tänker jag att jag ska göra mitt bästa. Annars kommer jag ju aldrig att nå mitt mål. Och det ska jag göra. +

Mer om skolan
Svedenskolan i Solna, norr om Stockholm, är en fristående skola som drivs av Utbildningspedagogik Sverige AB. Skolan tar emot barn och ungdomar med autism, Aspergers syndrom och autismliknande tillstånd. Här finns ungefär 80 elever i förskoleklass, grundskola och särskola.
Läs mer på www.svedenskolan.se