Ny straffavgift kan drabba oskyldiga lika hårt som kriminella

• Utredningen om bidragsbrott vill att enskilda ska straffas även om hen inte haft uppsåt eller varit oaktsam.
• För personer med funktionsnedsättning och olika former av ersättningar kan sanktionsavgiften bli ett hårt slag. 
• Nu protesterar allt fler mot förslaget, inte bara funktionsrättsförbund utan även myndigheter som Inspektionen för socialförsäkringen.

Starkt kritiska synpunkter kommer även från Socialstyrelsen och Myndigheten för delaktighet, MFD.

LÄS MER:
Nya åtgärder mot bidragsbrott – vad innebär de?
Det ska vara enkelt att göra rätt och svårt att göra fel

DHR: Strider mot rättssäkerhet

– Att den enskilde ska tvingas att betala sanktionsavgifter för fel denne gjort omedvetet är något som totalt strider mot vår syn på rättssäkerhet, säger DHR:s förbundsordförande Åsa Strahlemo.

– Vår utgångspunkt är att människor, som har exempelvis sjuk- eller aktivitetsersättning, vill göra rätt. Om det blir fel i redovisningen så beror det ofta på att det är väldigt lätt att göra misstag med dagens otydliga regler. Dessutom är till exempel Försäkringskassan inte särskilt bra på att informera om vad som gäller, säger Åsa Strahlemo.

LÄS ÄVEN: Allt om sjuk- och aktivitetsersättning

Otydliga regler leder till misstag

Hon nämner som exempel på otydliga regler att det svårt att veta vad som är rätt och fel vad gäller ”ändrade förhållanden” för den som har en ersättning.

I ett remissvar avstyrker DHR hela delbetänkandet i utredningen Stärkt arbete med att bekämpa bidragsbrott – Administrativt sanktionssystem och effektivare hantering av misstänkta brott (SOU 2022:37).

”Borde inte myndigheten straffas för fel?”

– Vår syn på människor skiljer oss i grunden från utredarens. Borde inte Försäkringskassan beläggas med sanktionsavgift för alla gånger som myndigheten själv gör fel? säger Åsa Strahlemo.

DHR:s jurist Eugenia Rudenberg menar att utredningens förslag kan skapa mycket stora problem för människor som är beroende av sjuk- och aktivitetsersättning för sin försörjning.

Svårt att kunna betala, och ingen möjlighet till hjälp

– Någon som har råkat göra fel och måste betala tillbaka pengar, får samtidigt en sanktionsavgift som också ska betalas. Det kan bli väldigt tajt, till exempel för många av våra medlemmar som har det svårt att få ekonomin att gå ihop redan idag.

– Dessutom får den som beläggs med sanktionsavgift inte ens tillgång till juridiskt biträde kostnadsfritt om denne vill överklaga ett uppenbart felaktigt beslut, säger Eugenia Rudenberg i ett pressmeddelande.

ISF: Drabbar oskyldiga lika hårt som skyldiga

Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, är också mycket kritiskt till utredningens förslag.

”Sanktionsavgifterna kommer att slå lika hårt mot de som agerat med avsikt att lura systemet och de som velat göra rätt”, skriver Eva-Lo Ighe, generaldirektör, i ISF:s remissvar.

ISF anser att utredningen har misssat två viktiga frågor:

”Det gäller förtroendet för välfärdssystemen och administrationen av det, samt risken för att enskilda personer inte ansöker om stöd i den omfattning de borde. Vi anser att utredningen underskattar konsekvenserna av sina förslag när det gäller dessa frågor”, skriver ISF.

”Vi anser att utredningens förslag om ett strikt ansvar för individen i kombination med att sanktionsavgiften ska tas ut och att frivillig rättelse endast kan tillåtas innan utbetalningen är gjord eller tillgodoräknats leder till ett sanktionssystem som tenderar att bli för restriktivt och onyanserat”, skriver ISF.

MFD: Personer med funktionsnedsättning kan komma i kläm

Myndigheten för Delaktighet, MFD, uttrycker också oro för att personer med funktionsnedsättningar ska komma i kläm, om utredningen förslag genomförs.

”Det är viktigt att redan från början följa att [de skydd som byggs in i systemen] fungerar som det är tänkt. Det är också viktigt att följa de fall där skydden kunde slagit till men inte gjort det. Fall kan uppstå där individen anser att hen gjort allt hen kunnat för att det ska bli rätt men där sanktionsavgift ändå har utgått och bidrag eller stöd har minskat eller inte har utgått alls. Resultatet kan bli stora inskränkningar i en persons liv”, skriver Malin Ekman Aldén, generaldirektör, i MFD:s remissyttrande.

MFD påpekar också att ”systemens användbarhet och tillgänglighet är helt avgörande för att det ska vara lätt att göra rätt”. Brister i tillgänglighet kommer att utestänga vissa grupper från information, varnar MFD.

Socialstyrelsen: Myndigheters information måste granskas

Även Socialstyrelsen har betänkligheter kring förslaget om sanktionsavgifter för enskilda som inte har handlat med uppsåt eller varit oaktsam.

”Socialstyrelsen vill understryka att ett strikt ansvar för den enskilde förutsätter att myndigheter, kommuner och arbetslöshetskassor ger den enskilde förutsättningar för att också kunna göra rätt. Det förutsätter att de beslutande myndigheterna får i uppdrag att göra det lätt för den sökande att lämna rätt uppgifter samt att Inspektionen för vård och omsorg (IVO) får i uppdrag att undersöka om det finns brister i den information som tillhandahålls till exempel vid ansökan om ekonomiskt bistånd”, skriver Socialstyrelsen i sitt remissvar.

IVO har å sin sida avvisat tankar på IVO skulle undersöka brister i information hos kommuner.

Justitiekanslern: Hur ska rättssäkerhet garanteras?

Justitiekanslern konstaterar att sanktionsavgiften en form av straff, och därför måste därför omgärdas av tillräckliga rättssäkerhetsgarantier. JK skriver bland annat så här i remissvaret:

En brist som kan noteras är att utredningen inte närmare berör den processuella problematik som uppstår när olika typer av mål som rör samma felaktiga utbetalning kan komma att hanteras av olika instanser samtidigt (s. 788).

Utredningen har inte kommenterat hur sanktionsmyndigheten ska hantera en situation om t.ex. assistansersättning där såväl en fysisk som juridisk person lämnat en oriktig uppgift. Utredningen klargör inte om myndigheten då ska ha möjlighet att välja vem som ska påföras avgiften eller om båda (t.ex. assistansbolag och assistansberättigad) kan påföras densamma. Utredningen berör inte heller närmare om en grund för att sätta ned sanktionsavgiften är att en myndighet på något sätt har bidragit till att en oriktig uppgift har lämnats eller anmälningsskyldighet inte fullgjorts i tid. Vidare saknas en redogörelse för hur en situation där såväl den enskilde som myndigheten har agerat felaktigt ska hanteras.

Det är viktigt att de myndigheter och de befattningshavare som ska besluta om sanktionsavgift har tillräcklig kompetens. De bedömningar och avvägningar som kan komma i fråga kan sannolikt var relativt komplicerade (t.ex. frågan om det föreligger skäl att sätta ned avgiften eller frågan om en frivillig rättelse skett). Det kan därför sättas i fråga på vilket sätt det ska säkerställas att tillräcklig kompetens finns inom de olika myndigheterna samt om det är lämpligt att delegera beslutsfattandet i alltför stor utsträckning (t.ex. från en kommunal nämnd till enskilda tjänstemän).

Enligt utredningen (avsnitt 8.13) är avsikten är att myndigheters och arbetslöshetskassors beslut om sanktionsavgift ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detta kan behöva klargöras eftersom 12 § i den föreslagna lagen i sin nuvarande utformning lämnar utrymme för olika tolkningar.

Fler remissvar

Fler remissvar finns på regeringens webbplats. Där finns även utredningen.