Rapport från RBU: Två av tre elever får inte välja skola

Två av tre föräldrar upplever att deras barn inte kan välja skola som andra barn. Det framgår av en enkät bland nästan 400 familjer inom RBU.
Agnetha Mbuyamba är inte överraskad över resultatet – hon har länge upplevt denna verklighet som RBU-ordförande och förälder.

Hon är ändå upprörd – för att verkligheten, som speglas i enkäten, ligger så långt från skolpolitikens vackra visioner.

– Våra barn hamnar hela tiden på undantag trots att man säger att skolan ska vara likvärdig. Skolan saknar kompetens att hjälpa föräldrarna inför skolstarten och sedan att hjälpa barnen i skolan.

Hon är bekymrad över att många föräldrar inte orkar strida för det stöd som skulle vara en självklarhet.

– Det är så tråkigt när man ger upp som förälder och accepterar att skolan bara blir en transportsträcka för barnet. Många är så uppgivna över att barnet inte kommer in i klassen. Våra barn behöver ofta stöd på många olika plan för att bli delaktiga. En mamma sa nyligen till mig att hon upplever att hennes dotter och assistent har blivit en egen grupp i klassen.

Uppmärksamheten kring Skolinspektionens rapporter om felplaceringar och brist på särskilt stöd har ännu inte lett till förbättringar som avspeglas i RBU:s enkät.

– Skolinspektionens rapporter är hårresande och man har lyft upp viktiga frågor men jag har inte märkt att det skett förbättringar som gjort våra föräldrar mer nöjda.

RBU-ordförandens hopp nu är att föräldrar själva ska få ny ork att ta strid för sina barns skolgång.

– Rapporten kan bli ett verktyg för att stå på sig och kräva att våra barn får den bästa tänkbara utvecklingen. Det är det som måste gälla, för våra barn liksom för alla andra.

Även om Agnetha Mbuyamba möter en uppgivenhet bland många medlemmar menar hon att föräldrarna ändå blivit mer medvetna och duktigare på att ställa krav.

– Många säger att man måste välja sina strider. Kanske är skolskjutsen det allra viktigaste och då orkar man inte bråka lika mycket kring allt annat.

– Barnen påverkas också av kampen. Min son sa till mig att ”mamma, du behöver väl inte bråka jämt”. Och barn ska inte behöva uppleva att man alltid bråkar om insatser, de ska mötas med samma respekt som alla andra.
– Men vi känner oss ofta som bråkstakar, bara för att vi vill att våra barn ska få det stöd som de har rätt till. Egentligen är vi inte alls bråkiga och krävande, stödet i skolan är ju självklarheter.

Hur tror du att rapporten kommer att uppfattas ute i samhället?
– Jag tror att man kommer att uppleva det som förskräckligt. Tänk att skolor fortfarande utestänger barn från friluftsdagar. Att skolan visar att det är okej att utestänga barn från sina klasskamrater. ”Nu åker vi iväg med våra skridskor och Kalle får göra något annat.” Skridskor går ju jättebra att ha på fötterna även om man sitter i rullstol, det går utmärkt att uppleva isen även på det sättet. Med lite fantasi fixar man det mesta.

Räknar du med att rapporten leder till några förändringar?
– Vi sår frön hela tiden och ju mer upplysta politiker och andra blir ju mer hoppas jag händer. Barn med funktionsnedsättningar är ingen särskild sorts barn utan har i grunden  samma behov som andra. Vi hoppas också att rapporten ska öka kunskapen hos rektorerna, de är avgörande för våra barns skolsituation.

Rapporten hjälper föräldrar att repa nytt mod att ställa krav för sina barn. Men den är också värdefull för skolans personal.
– Jag hoppas att man sätter sig ned och diskuterar hur det ser ut på den egna skolan och vad man kan förbättra. Jag önskar att man, med rapporten i hand, diskuterar detta i lärargrupper, med rektor och med föräldrar.

– Man måste börja där man står, inte vänta på att politikerna ska göra något.

– Jag vill inte att lärarna ska känna sig påhoppade utan ta detta som en beskrivning av hur det ser ut och vad man kan göra. Jag vet att många skolor arbetar utomordentligt, även om det också finns skrämmande exempel.

Agnetha Mbuyamba vill se skolan som en språngbräda till livet, men har alltför ofta upplevt skolåren som en lång och ganska meningslös transportsträcka.
– Min son brukade fråga mig ”varför har jag gått i skolan i alla år när jag inte får vara med sen?”. Så är det för många unga vuxna, skolan har inte alls förberett dem för vuxenlivet, säger Agnetha Mbuyamba.

Vad skulle du ändra på om du vore ansvarig för Sveriges skolor?
– Det är jätteviktigt att höja kompetensen hos personalen, både lärare och rektorer, de måste få kontinuerlig vidareutbildning, säger Agnetha Mbuyamba.