Resan med Henry

Henry, 6 år, började inte tala när hans jämnåriga kompisar gjorde det. Här berättar mamma Eva von Greyerz om hur familjen gjort allt i dess makt för att ge sonen bästa möjliga chanser att kommunicera.

Henry, 6 år, tittar nyfiket fram under luggen och berättar ivrigt vad han gjort på förskolan idag. Mam­ma Eva sträcker fram han­den och för varsamt några hårstrån åt sidan. Hon bekräftar att hon förstår alla ord genom att upprepa vad Henry säger. Det är eftermiddag och Eva har kommit för att hämta Henry på förskolan på Södermalm i Stockholm.

Kom inga ord
Det har inte alltid varit så här. När Henry var två år och jämnåriga barn i hans omgivning började prata så kom det inga ord. Inte ett enda. Henry fick remiss till en audionom för att kontrollera hörseln, han fick göra EEG för att se om han hade epilepsi, magnetröntgen för att utesluta hjärnskada eller tumör, träffa psykolog för att kontrollera begåvningen, och slutligen logoped som konstaterade språkstörning. Därefter skickades familjen på en större utredning i Uppsala. Där fick de träffa psykolog, logoped, arbetsterapeut och sjukgymnast.

– Alla andra vi hade träffat hade försökt lugna vår oro med att säga ”språket kommer ska ni se”, men här kände vi direkt att det fanns några som förstod, säger Eva von Greyerz, Henrys mamma.

Generell språkstörning
Henry fick diagnosen generell språkstörning. Det innebär att han har svårt både att förstå, att uttrycka sig och att forma vissa ljud. En halvtidsresurs sattes in på förskolan och Henry fick träffa en logoped en halvtimme var tredje vecka. Fa­mil­jen tyckte att Henry behövde mer stöd, men kommunen menade att behovet var tillgodosett. När Henry fyllde tre år och det fortfarande inte kom några ord, lät förskolan honom gå kvar i småbarnsgruppen.

– De gjorde sitt bästa där på förskolan, men det räckte inte. Jag fick panik och tog kontakt med språkförskolan på Söder­malm och lyckades låna en lägenhet i Stockholm, säger Eva.

Drömmen om att bo på landet hade blivit verklighet några år tidigare. Familjen flyttade då hem till Henrys pappas hemtrakter tre mil norr om Gävle. De hittade ett hus vid havet mitt i ett fiskeläge.

– Vi ville komma bort från Stockholm, komma nära naturen och kunna cykla överallt. Vara människor och inte konsumenter, berättar Eva.

Så packade Eva och Henry väskorna och flyttade tillbaka till Stockholm me­dan storebror och pappa stannade kvar hemma på gården.

Har blivit en melodi
Sedan Henry började på språkförskolan har mycket hänt. Orden har kommit och på senare tid, säger mamma, har orden gått från att stakas efter varandra till att bli en melodi.

Idag är det logoped Eva Wåhlström som tränar med Henry. De sitter mitt emot varandra med varsin spelplan och kort som ligger utspridda på bordet. Eva ska samla på ord som börjar på S och Henry på ord som börjar på M. Eva tar upp ett kort med en bild av en mössa och frågar:

– Vilken bokstav börjar det här ordet på, S eller M?

De ljudar ordet tillsammans innan Henry bestämmer sig. Han väljer M.

Eva Wåhlström är behandlingsansvarig logoped och har jobbat här i 17 år. Totalt är det tre avdelningar med åtta barn i varje och en logoped per avdelning. Förskolan har funnits sedan 1986 och hela verksamheten är uppbyggd kring språk och kommunikation. De kartlägger barnens behov och alla barn träffar sin logoped enskilt flera gånger i veckan. Alla pedagoger har kunskap om varje barn, och använder tecken som stöd för att förstärka inlärningen.

– Vi jobbar med att ge barnen förutsättningar för delaktighet i samhället.  Kommunikation är delaktighet.

– Det finns väldigt lite kunskap om språkstörning i samhället. Språkstörning är så mycket mer än att bara ha svårt att uttala ord. Kommentarer från omgivningen som ”jag kunde inte heller säga bokstaven R när jag var liten” är inte ovanliga.

Eva Wåhlström har sett goda resultat under de nästan två decennierna på språkförskolan. En gång räknade hon ut att det var billigare att driva en språkförskola än att ge varje barn en resursperson på sin ordinarie förskola, något som hon inte heller tror är det bästa för barnet.

– En halv till en procent av alla barn har grav språkstörning. Detta med att alla ska integreras fungerar inte i praktiken. Om man som barn är ensam om att inte kunna kommunicera i en grupp påverkas självbilden. Jag tror att barnet har större möjligheter att utvecklas om man är nöjd med sig själv.

Insåg på föreläsning
När mamma Eva och Henry flyttat till Stockholm var Eva på en föreläsning om hur man pratar med sitt barn om funktionsnedsättningen. 

– Då brast det för mig. Jag hade trott att det skulle räcka med att Henry gick här ett år och att han sen skulle prata som alla andra och att vi skulle åka hem till Gävle igen. Det tog tid att förstå att det är livslångt.

När Henry inte får fram vad han vill säga blir han jättearg och frustrerad. På språkförskolan finns en studsmatta som man kan hoppa på när man blir arg. Hemma används ofta papper och penna för att Henry ska kunna komplettera vad han vill ha sagt. Mamma Eva minns en gång när de just hade flyttat till Stock­holm och hans pappa ringde från Gävle. Henry ville också prata men lyckades inte få fram orden i telefonen.

– Då hämtade jag penna och papper och ritade honom och hans pappa och två pratbubblor, men Henry tog pennan och strök över sin pratbubbla med tjocka streck, och så ritade han en bomb.

– När Henry kommer hem från förskolan på eftermiddagarna har han nästan som träningsvärk av all språkträning. Då behöver han koppla av. Han gillar att titta på film, men också att vara ute och åka skridskor eller klättra. När vi träffar andra barn i lekparken som inte förstår vad han säger blir han ledsen. Språket är viktigt för leken och i det här samhället är allt baserat på kommunikation, säger mamma Eva.

Fyra personer i lånad tvåa
För ett år sedan flyttade pappa och storebror ned till Stockholm och nu bor de fyra personer och hundar i den pyttelilla lånade tvårumslägenheten. Familjen von Greyerz har kvar huset men kommer inte att flytta tillbaka i höst när det blir dags för Henry att börja skolan.

Kanske blir det språkklass i Sigtuna.
– Vi tar en dag i taget, familjen är viktigast, vi får se vad som händer och var vi hamnar. Man kan inte binda sig vid materiella saker. Jag är en tigermamma, jag vill ge Henry så bra odds som möjligt.

I efterhand har familjen fått rätt hos Skolinspektionen. Insatsen var inte tillräcklig. Resultatet av detta är att Gävle kommun ska starta språkförskola till hösten. +

Anna Pella